Förra årets påskekrim, som jag inte skrev något om då. Trots sitt skräckiga omslag är The Gathering av C. J. Tudor en deckare. Visserligen en deckare med vampyrer, men ändå mycket mer krim än skräck.
Den utspelar sig i ett litet samhälle i Alaska (gissa varför jag valde den) där en tonårspojke har blivit mördad. Barbara från ”The Forensic Vampyr Anthropology Department” reser dit för att utreda om det var en vampyr som dödade honom eller inte – och om det var det får hon avgöra om vampyrkolonin i närheten ska utrotas.
Det här är en version av vår värld där vampyrer finns och alla vet om det. Det finns lagar som ska skydda människor och vampyrer från varandra, men det är inte friktionsfritt. En del av människorna i Deadhart (kom igen) är väldigt taggade på att döda vampyrerna ca igår, men Barbara tänker ta reda på sanningen även om det tar tid.
Jag gillade The Gathering på det stora hela, den levererade vad jag ville ha av den: spänning i kalla och mörka miljöer. Kul världsbygge också, även om jag kanske inte köpte det till hundra procent. Eftersom det var ett år sedan jag läste den minns jag inte direkt detaljer, men jag minns den som en ganska stark 3/5. Bra men inget jättespeciellt.
En detalj: Ibland kändes språket lite off och jag undrar om det beror på att det är en brittisk författare som skriver om amerikaner. Men vad vet jag.
En annan detalj: Jag har hängt upp mig på blurben på omslaget. Att bli kallad ”Britain’s female Stephen King” av Daily Mail, är det… verkligen en så stor komplimang att lyfta fram?
(2024.)
Upptäck mer från Tystnad
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.