A City on Mars (2023) av Kelly och Zach Weinersmith är en läsvärd populärvetenskaplig bok om möjligheterna och svårigheterna med att bosätta sig i rymden. Vad krävs för att skapa ett permanent samhälle på månen eller Mars eller en enorm rymdstation? De vrider och vänder på frågan, från biologi och psykologi till juridik och ekonomi. Vad händer med kroppen och psyket, vilka lagar gäller i rymden och vem ska betala?
I inledningen berättar de att när de började skriva om det här ämnet var de mer pepp. Men ju mer de läste på och pratade med experter inom olika områden, desto mer insåg de att mänskliga samhällen i rymden sannolikt inte kommer bli av så snart som vissa väldigt rika snubbar fantiserar om. Det är för svårt, det är så mycket vi fortfarande inte vet och många av idéerna om hur samhällen i rymden skulle fungera bygger på teknik som inte finns än. De tycker fortfarande att ett samhälle på Mars låter spännande och de avfärdar det inte, men tror att det ligger långt bort i tiden.
A City on Mars är väldigt intressant och underhållande, även om jag ibland tycker att den är lite för skojfrisk. (Det är inte nödvändigtvis ett problem hos boken – det är jag som tycker att det är påfrestande när skämten kommer för tätt, det gäller inte bara här.) Och alla bitar är inte lika intressanta, men det beror väl på vad man gillar. Jag läser hellre om konstiga saker som händer med kroppen i låg gravitation än om rymdjuridik och tyckte att avsnitten om det senare var lite tradiga.
Mest tar jag med mig paret Weinersmiths upprepande av hur farlig rymden är för oss konstiga apor, som är helt och hållet anpassade för att leva på jorden. Nästan oavsett vad vi ställer till med har vi större chans att överleva här än i rymden. En förstörd jord är fortfarande mycket bättre att leva på än Mars. Att flytta någon annan stans är inte en stabil plan för att rädda mänskligheten.
Upptäck mer från Tystnad
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.