Jag har lyckats lyssna på en ljudbok. Jag är inte så bra på det, det har väl blivit sådär en vartannat år de senaste åren. Men jag har någon fantasi om att jag borde kunna lyssna på faktaböcker, jag lyssnar ju på poddar om olika ämnen.
Jag lyssnade i alla fall på Den lodande människan av Patrik Svensson (uppläst av Hannes Meidal), mest innan jag skulle sova men ibland till städ och plock. Det är essäer om människans utforskande av havet – navigation, världsomseglingar, den första bemannade ubåten som åkte ner i marianergraven, fossilsamlare, miljöaktivister och människans nyfikenhet på det okända.
Jag tyckte om den, både för ämnet och för den behagliga inläsningen som passade bra att somna till (sorry uppläsaren, jag vet inte om det är en komplimang eller förolämpning).
Men jag märker ju att vissa saker som spelar stor roll för mig när jag läser är rätt frånvarande i ljudform. Språket är viktigt för mig när jag läser text men här vet jag inte riktigt hur det var. Det störde mig aldrig så jag antar att det var bra? Några få gånger la jag märke till formuleringar jag tyckte om men jag backade inte och lyssnade på dem igen som jag skulle gjort i text. Men det kanske är något man lär sig? Att njuta av språket menar jag.
Jag tror att Ålevangeliet av samma författare och samma uppläsare blir nästa sovbok. Fast just nu har jag fastnat i skräckpodden The Magnus Archives igen.
(Albert Bonniers, 2022.)
Upptäck mer från Tystnad
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.