Kategorier
Citat

”There is never just one zombie”

Jag avslutar den här zombiesöndagen med att citera Kelly Link igen, den här gången ur novellen ”Some Zombie Contingency Plans”:

When Soap got tired of thinking about art, he thought about zombies. He worked on his zombie contingency plan. Thinking abour zombies was less tiring than thinking about art. Here’s what Soap knew about zombies:

Zombies were not about sex.

Zombies were not interested in art.

Zombies weren’t complicated. […]

Zombies didn’t discriminate. Everyone tasted equally good as far as zombies were concerned. And anyone could be a zombie. You didn’t have to be special, or good at sports, or good-looking. You didn’t have to smell good, or wear the right kind of clothes, or listen to the right kind of music. You just had to be slow.

Soap liked this about zombies.

There is never just one zombie.

Kategorier
Citat

Zombiesöndag: om zombier och riktiga människor

The zombies were like Canadians, in that they looked enough like real people at first, to fool you. But when you looked closer, you saw that they were from some other place, where things were different: where even the same things, the things that went on everywhere, were just a little bit different.

The zombies didn’t talk at all, or they said things that didn’t make sense. ”Wooden hat,” one zombie said to Eric, ”Glass leg. Drove around all day in my wife. Did you ever hear me on the radio?” They tried to pay Eric for things the All-Night didn’t sell.

Real people, the ones who weren’t heading towards Canada or away from Canada, mostly had better things to do than drive out to the All-Night att 3 a.m. So real people, in a way, were even weirder, when they came in. Eric kept a close eye on the real people. Once a guy had pulled a gun on him – there was no way to understand that, but, on the other hand, you knew exactly what was going on. With the zombies, who knew?

Ur novellen ”The Hortlak” av Kelly Link.

Kategorier
Babbel Citat

Första meningen

Ibland skrivs det om de första meningarna i böcker. Hur viktiga är de? Hur fångar man läsaren omedelbart?

(Och alltid ska man dra fram ”Äntligen stod prästen i predikstolen” om det är svensk litteratur som avhandlas. Tröttsamt. Det är en bra start, visst, men jag börjar inte direkt sittdansa av entusiasm över den.)

Jag har svårt att engagera mig i sånt, för de spelar så liten roll för mig, de första meningarna. De är så små delar att de sällan har någon betydelse för den samlade upplevelsen av ett verk. Viktigare är det då att början som helhet – första sidan, eller första kapitlet, eller vad man nu vill kalla början – funkar.

Dessutom behöver jag inte bli fångad på en gång, det gör inget om det tar lite tid så länge det som kommer sedan är värt startsträckan. (Däremot borde jag bli bättre på att släppa böcker när det står klart att det faktiskt inte kommer bli bättre.)

När man ska utse sin favorit bland startmeningar har jag inget att säga för jag brukar inte minnas dem, inte ens när det gäller favoritböcker som jag har läst flera gångar. Men att jag inte lägger dem på minnet innebär ju inte att jag inte uppskattar dem just när jag läser dem.

”Min första rymdfärd var en sofistikerad tonårsrevolt.”

Det är en bra första mening, tycker jag. Ur Alba av Kristina Hård, som jag läser just nu.

Kategorier
Citat

Misslyckad författarsignering

Alex Schulman skriver i sin senaste bok om en signering då ingen kom:

”Till slut börjar jag signera mina egna böcker ändå. Jag tänker att det kunde vara trevligt för butiken att ha dem i hyllan med min namnteckning. Det kunde ju bli en trevlig överraskning för dem som köper boken. När jag signerat tio stycken springer butikschefen fram, flåsig och svettig och ropar NEJ och SLUTA. Jag frågar varför jag inte kan signera mig egen bok och han förklarar att han inte får skicka dem i retur tillbaka till förlaget om de är kladdade på.”

Ouch. Det är mycket sånt: obekväma situationer, pinsamma tystnader, stela samtal, föreläsare som inte får några applåder. Jag tycker att det är skitjobbigt att läsa – jag dör ju av sympatiskam till och med när det är fiktiva figurer som hamnar i obekväma sociala situationer. Ändå tyckte jag rätt bra om boken. (Vilket förvånade mig en aning. Fördomar, fördomar.) Ska skriva mer om den imorgon.

Kategorier
Citat Evenemang

Science fiction-poesi och Eurocon

Ovan ett utdrag ur Science fiction av Johannes Heldén. Han är en av många författare som kommer att besöka sf- och fantasykongressen Eurocon i Stockholm i sommar. Förutom de utländska författarhedersgästerna Elizabeth Bear och Ian McDonald har arrangörerna lyckats få dit åtminstone 18 (!) svenska fantastikförfattare. Hur kul som helst.

Så alla som är intresserade av fantasy, sf eller övernaturlig skräck: Eurocon 17-19 juni i Stockholm. Kom ihåg det! En helg fullsmockad med föredrag, paneldebatter och allmänt nördsnack i baren eller runt bokborden.

Ni som inte har fyllt 26 går in gratis, men då måste ni registrera er i förväg.

Kategorier
Citat Läsrapporter

Aprilläsningen

Läsdödens april. Mestadels bra saker, men tiden jag har lagt på läsning den senaste månaden är löjligt liten.

Revolt – Suzanne Collins
Love Hurts – Kim W Andersson (serie)
Kin – Holly Black & Ted (serie)
Science fiction – Johannes Heldén (poesi)
Kapitulera omedelbart eller dö – Sanne Näsling
Cirkeln – Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Vargsläkte – Caroline L Jensen
Umbra – Elin Fahlstedt (serie)

Bäst: Blir någon förvånad om jag säger Cirkeln?

Besvikelse: Revolt, som jag skrev om här.

Överraskning: Jag hade visserligen sett en del positiva kommentarer om ungdomsromanen Kapitulera omedelbart eller dö innan jag läste den, men jag var inte alls beredd på hur oemotståndligt rolig den skulle vara.

”Du kan inte flasha intellektet hur som helst. Du skrämmer pojken från vettet.”
Jag gör en uppgiven gest.
”One thing led to another …”
Lovely tittar strängt på mig. Jag nickar.
”Jag får be om ursäkt.”
Lovely lutar sig fram och viskar:
”But between you and me: Han sänder ju lite mixade signaler: Kastar ur sig låttitlar och har en riktig jävel till mustasch …”
Jag nickar allvarligt.
”Jo, men det ursäktar inte att jag behandlade honom som en jämlike.”
Lovely tittar beundrande på mig.
”Det är fint att du har den självinsikten.”

Kategorier
Citat

Längtan

”Att man måste gå och längta hela livet”, mumlar hon.
Jag tittar på henne.
”Vad längtar du efter mest i hela världen just nu?”
Hon kniper igen ögonen och tänker.
”Jag längtar efter dig.”
Jag skrattar.
”Jag är ju här.”
”Jag vet. Det är så jävla sorgligt.”

Älskar den söta högstadiepretentiösa dialogen i Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö.

Kategorier
Citat

Fara vill II

”Det finns obestridliga fördelar med att leva sitt liv i ickekronologisk ordning. Om man lyckas förneka att man en gång blivit född, så behöver man inte behandla det här med anknytningsteorin, till exempel.”

Det var mycket länge sedan jag läste en bok som lyckas bara både så rolig och så sorglig i samma stycke som Fara vill.

Kategorier
Citat

Fara vill I

”I begynnelsen ropade Gud: ’Varg!’ och sedan dess har vi haft svårt att ta honom på allvar.”

Ett tips: läs inte Fara vill av Elin Ruth på offentlig plats, åtminstone inte om ni föredrar att undvika att omgivningen tittar snett på er för att ni sitter och fnissar. (Och om de visste att man satt och fnissade åt renars självmord skulle de antagligen titta ännu mer snett.)

”När en bil närmar sig i hög hastighet går de värdigt ut på körbanan och gör slut på eländet. Oftast är det en privat ceremoni utan andra renvittnen. Oftast är det en vit Volvo 245:a. Ögonblicket innan fordonet rammar deras bogar så tänker de att de borde sett Louvren.”

Kategorier
Babbel Citat

She will light a torch in that vast chamber where nobody has yet been

Jag tror att det var första veckan på grundkursen i litteraturvetenskap som vi läste Ett eget rum av Virginia Woolf och jag för första gången läste ett visst stycke som verkligen fastnade och som jag har återvänt till flera gånger. Fånigt nog har jag aldrig skrivit av eller kopierat det, och fånigt nog har jag inte boken, men jag har letat upp det på nätet. Här skriver Woolf om hur kvinnor har skildrats (eller ska jag säga skildras – till viss del gäller det fortfarande) i relation till män, och om hur det som försiggått kvinnor emellan, när män inte har varit närvarande, har fattats i litteraturen:

‘Chloe liked Olivia,’ I read. And then it struck me how immense a change was there. Chloe liked Olivia perhaps for the first time in literature. […] All these relationships between women, I thought, rapidly recalling the splendid gallery of fictitious women, are too simple. So much has been left out, unattempted. And I tried to remember any case in the course of my reading where two women are represented as friends.

[…]

For if Chloe likes Olivia and Mary Carmichael knows how to express it she will light a torch in that vast chamber where nobody has yet been. It is all half lights and profound shadows like those serpentine caves where one goes with a candle peering up and down, not knowing where one is stepping. And I began to read the book again, and read how Chloe watched Olivia put a jar on a shelf and say how it was time to go home to her children. That is a sight that has never been seen since the world began, I exclaimed. And I watched too, very curiously. For I wanted to see how Mary Carmichael set to work to catch those unrecorded gestures, those unsaid or half-said words, which form themselves, no more palpably than the shadows of moths on the ceiling, when women are alone, unlit by the capricious and coloured light of the other sex.

Fantastiskt. Hela kapitlet kan man läsa här.

(Förresten får det mig att tänka på Bechdel-testet. För att klara Bechdel-testet, påhittat av serietecknaren Alison Bechdel, ska en film innehålla minst två namngivna kvinnor som pratar med varandra om något annat än en man. Inga höga krav, men ändå verkar de vara rätt svåra att uppfylla…)