Sebastian springer ut, gömmer sig i en buske tills han hämtat andan och går två stationer längs tunnelbanan. Medan en rosa sidenrosett av fnitter knyts upp i hans solarplexus, flyger upp i skyn och försöker röra den tyngda förortshimlen.”
Ur Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats av Eli Levén.
Jag bläddrar i det nummer av Lyrikvännen som handlar om poesi för barn och fastnar för några rader av Daniel Boyacioglu, ur ”Hur blir man poet?”
Då gick jag fram till henne och frågade
om man skulle rita som man såg ut
eller om man skulle rita som man känner sig.
Hon stod tillsammans med fröken
och dom svarade att man fick göra som man ville.
Då ritade jag nästan som jag såg ut
och la dit två fjädrar i håret.
Några citat ur böcker jag har tänkt skriva mer om den närmaste tiden:
”Historien, det döda, åberopas. Fragmenten är kanske snarast ett damm som strösslas över osynliga spöken för att påvisa deras yta. Tricket: genom att kalla en text ’fragment’ framstår man som nekromantiker.”
– Vid mardrömmens mål, Leif Holmstrand
——————-
”Försök själv att följa efter dig själv en dag, så får du se hur lätt det är.”
– Att umgås med spöken, Göran Dahlberg
——————-
”Okej, sa han, det ser bra ut. Men åk tillbaks in till stan. Häng inte kvar härute.
Penelope nickade.
Självklart. Vi måste bara vänta på Mandy.
Ni ungar. Ni får för er så mycket konstiga saker nuförtiden. Träffa varandra inne i stan istället. Gå på bio. Åk och bowla eller något.”
– Gracie, Veronika Malmgren
——————-
”Vi granskar varandra i ögonvrån, men hälsar aldrig. En gång kom vi in samtidigt, garderobiären frågade om vi skulle hänga på samma galge och utan att tänka mig för svarade jag ja. Det var ett misstag, såklart. Han hånar mig för det än.”
– ”Saltlakrits”, Elin Grelsson, i novellantologin Skamlöst.
——————-
”Skräck är en fantastisk genre. Allt ryms i den. […] Alla får vara med. Och sedan kommer monstren och knaprar.”
– Låt de gamla drömmarna dö, John Ajvide Lindqvist
Min julklapp till er, ett kort favoritstycke ur Justin Cronins The Passage:
”A city. A great city thrumming with light, so many lights it was as if the night sky had fallen to earth and wrapped itself around all the buildings and bridges and streets.”
Hoppas att ni får många hårda, platta paket. Mina närmaste vill inte ge böcker till mig, för enligt dem har jag för många och har dessutom läst ”allt”, men jag lider ingen brist på saker att läsa här ändå. Nämnda tegelstenen The Passage räcker en bra stund och några kortare böcker har också fått hänga med.
Jag är i Lappfjärd i Finland, det är nästan 30 minus och alldeles frostvackert, men temperaturen gör att det inte är särskilt lockande att vara ute någon längre stund. Mycket tid till att läsa och överäta choklad, alltså.
Vi får se om det blir något mer bloggande under tiden jag är här. Sitter med en stenåldersuppkoppling som är så långsam att det knappt gick att logga in på bloggen.
”Sonny! What are you doing here?”
”I came to see you.”
”You can’t.”
”You’ve learned the art of invisibility?”
”What? No!” She blinked, and stayed behind the door. ”Wait. Can I do that?”
”Probably.”
”Oh…”
– Ur Wondrous Strange av Lesley Livingston.
”Det känns som om vi sitter här och leker en sorts lek där vi låtsas att vi är coola. Och det konstiga är att det är samma sak som att vi är coola. Man behöver bara låtsas så händer det. Idiotiskt.”
—
”Ingen kommer att rymma ikväll. Inte hon, inte jag. Jag kommer att gå dit ut och väva ihop mitt skratt med de andras, jag kommer att passa in, ingen kommer att ana något. Jag är perfekt. Jag har reklamläppar som man vill kyssa. Jag kommer att skratta och låtsas, och det är då det märkliga kommer att hända. Det är då det blir sant, när vi allihop låtsas tillsammans. Jag kommer själv att tro på det.”
– Ur Det händer nu av Sofia Nordin.
”Men vad är bättre”, sade främlingen och bröt ännu en bit bröd, ”att eftersträva absolut renhet och misslyckas helt, eller att göra eftergifter och skörda vissa framgångar?”
– Ur Philip Pullmans senaste bok, Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren.
Och hon reser sig och hämtar ett stearinljus, sedan ett till och ännu ett, tills hon sitter vid köksbordet omgiven av ett hav av fladdrande lågor.
Om det finns andar i närheten är lågan orolig, tänker hon, och betraktar de ryckande, dansande pelarna av ljus.
Här finns inget annat än andar.
Om morgnarna stryker en hand över hennes urblekta spetsgardin och sätter den i stilla gungning. Ett kallt drag går genom rummet. Hon brukar ligga vaken och betrakta det svajande tyget, fingrarnas tydliga dans över blommönstret, och sedan andas in den kalla fläcken som alltid vid den tidpunkten befinner sig framför hennes kudde.
Kommer du nu, far? frågar hon med luften hon andas ut.
– Mer ur Johanna Holmströms Camera Obscura
”Han står vid fönstret med de grova händerna tryggt i byxfickorna och blinkar ut mot gårdsplanfyrkanten med smaken av snöblandat regn på tungan. Det är en sur smak, förpestad av föroreningarna som hänger i låga byar över hustaken, i svällande, gråsvarta moln, och han öppnar munnen. Tungan har fastnat i gommen och det torra ljudet lägger sig över orden då han talar.”
Min vana trogen har jag haft Johanna Holmströms senaste novellsamling Camera Obscura lånad fånigt länge innan jag har börjat läsa den. Det här kommer att bli bra, det är jag säker på. Hennes ord lägger sig tätt omkring mig som en filt, regnet utanför tonar bort och ersätts av det sura regnet på tungan.
”Kritiker och författare anklagar biblioteken för att köpa för mycket bästsäljare och låntagarna klagar på att biblioteken är alltför inriktade på finkultur.”
– Ur Litteraturen i mediesamhället av Ann Steiner.