Jag jobbade igår och man kan väl säga att det inte ser så bra ut för det där nyårslöftet att läsa egna böcker istället för biblioteksböcker. Men jag lånade nästan bara serier och har redan läst ut de flesta så det gör inget, säger vi.
Först läste jag Åsa Grennvalls Det är inte värst sådär i början som innehåller serienoveller om omöjliga kärlekar och Ett familjealbum som skildrar en uppväxt och ett familjedrama ur de olika familjemedlemmarnas perspektiv. Åsa Grennvall tecknar inte ”snyggt”, men hon tecknar så att det känns. Hennes bilder både skriker och värmer. Det gäller förresten för helheten också. Det är mycket mörkt och trasigt och ångestfyllt i hennes serier, men värme och humor finns också där.
Sedan läste jag Broderier av Marajane Satrapi, där nio kvinnor i Iran dricker te och berättar historier för varandra om sina pågående eller avslutade förhållanden. Om att bli bortgift som trettonåring, fördelarna med att vara älskarinna, fejkad oskuld, otrogna män och plastikoperationer. Satrapis avskalade stil i tillsammans med hennes ironi och dråpliga berättelser är en oemotståndlig kombination. Det ser så enkelt ut på ytan, men är så rikt under den. Rekommenderas, precis som Persepolis.
Jag passade även på att läsa ut Death: The Time of Your Life av Neil Gaiman. Det är en spinoff till Sandman-serien, som jag har läst pinsamt lite av. Döden är en gothtjej som gillar människor. De som träffar henne här är artisten Foxglove och hennes flickvän Hazel. Foxglove är borta på turné och förhållandet med Hazel vittrar sönder. En natt dör Hazels lille son och i desperation gör hon en överenskommelse med Döden. Jag gillade den. Ska köpa första delen av Absolute Sandman någon gång när jag känner för att lägga ut sådär 700 kr på ett seriealbum.