I morgon sker årets händelse i den svenska bokvärlden: då släpper Retorikförlaget äntligen Johanna Akujärvis översättning av Aristoteles Retoriken. Förhoppningen var att den skulle ges ut i höstas, men så blev inte fallet. Men nu! Nu har ni väntat länge nog. Nu kan ni efter lite mer än 2300 års väntan äntligen få ta del av detta för västerländsk kultur faktiskt ganska centrala verk även på svenska.
Ni har varit väldigt tålmodiga.
Se även: πίστις och översättarens dilemma.
Alla borde förstås läsa – och bli medlemmar i – Catahya, men av omtanke om de stackars vilsna själar som ännu inte insett det, en liten samling litteraturnyheter därifrån från den senaste tiden. Jag har inga planer på att göra det här regelbundet, så lär er att kika in där istället om ni tycker att det verkar intressant.
Kurs om rysk science fiction och fantasy i Uppsala. Uppsala universitet ordnar en sommarkurs som, om jag tyder informationen rätt, även skall gå som distanskurs på kvartsfart vårterminen 2013.
Arne Sjögrens minnesfond. Science fiction-fanen och novellförfattaren Arne Sjögren som nyligen avled har testamenterat 300 000 kronor som dels skall gå till novelltävlingar och dels till personer som gjort värdefulla saker för svensk science fiction eller den Göteborgsbaserade sf-föreningen Club Cosmos.
Fantasy och science fiction i kandidatuppsatser från Lund. Ett gäng nya kandidatuppsatser i engelska från Lunds universitet handlar om fantasy eller science fiction.
Science fiction-workshop i Umeå. Umeå universitet anordnar science fiction-workshop i april.
Intervju med Coltso i Svensk Bokhandel. Ola Wallin, som ligger bakom Ersatz och Coltso, intervjuas i Svensk Bokhandel om att ge ut rysk science fiction och fantasy. ”Är det en våg? Jag skulle snarare tala om en långsam landhöjning”, säger han apropå talet om en fantasyvåg.
Åcon populärt. Science fiction-kongressen Åcon på Åland, med Catherynne M. Valente som hedersgäst, riskerar att nå taket för antalet medlemmar man faktiskt kan ta in. Med tre månader kvar till kongressen har den fler medlemmar än den brukar ha när den öppnar.
New Scientist gör sf-tidskrift. Ny brittisk science fiction-tidskrift, med många tunga namn i första numret, från personerna bakom New Scientist.
Årets Nebulanomineringar. Nomineringarna till Nebulapriset, ett av den engelskspråkiga sf-världens tyngsta priser.
Bokprat i Uppsala 21/3. Upsalafandoms bokcirkel tar nästa gång upp Cat Valentes Deathless. Alla som vill komma är välkomna.
Antologi från Mitrania. Redaktionen bakom nu nedlagda tidskriften Mitrania ger ut antologi som blandar favoriter ur tidskriften med nytt material.
A Memory of Light ute 8/1 2013. Robert Jordans evighetsserie The Wheel of Time kommer slutligen att färdigställas i januari, då seriens sista del – som skrivits klart av Brandon Sanderson efter Jordans död – ges ut.
Stefan Ekmans avhandling publiceras av Wesleyan. Fantasyforskaren Stefan Ekmans doktorsavhandling, som behandlar kartor och miljö i fantasylitteratur kommer att publiceras av Wesleyan University Press.
Jag skall inte påstå att jag vet särskilt mycket om – eller känner ett behov av att veta särskilt mycket om – Kurt Vonnegut som person. Jag har ingen aning om Charles Shields biografi lyckas fånga någon aspekt av honom. Jag har likväl svårt att tycka att inledningen till Paul Harris recension är någonting annat tämligen bisarr.
A new biography of acclaimed American author Kurt Vonnegut, beloved by fans worldwide for his work’s warm humour and homespun Midwestern wisdom, has shocked many with a portrayal of a bitter, angry man prone to depression and fits of temper.
The book on Vonnegut, who died in 2007, lifts the lid on the writer’s private life, revealing a man far removed from the grandfather-like public figure his millions of devotees adored.
Biografin ”undermines his warm, grandfatherly image”, enligt ingressen. Det är en bild jag aldrig ens har lyckats hitta. Eller som Neil Gaiman uttryckte det:
Who on Earth could read a Vonnegut book and think that he was a grandfatherly bundle of warm fuzzy happiness? I mean, I read Vonnegut first as a ten year old, and it was shocking because he could joke in the face of such blackness and bleakness, and I’d never seen an author do that before. Everything was pointless, except, possibly, a few moments of love snatched from the darkness, a few moments in which we connect, or fail to.
”Warm humour and homespun Midwestern wisdom”? Bizarre. I bet it was either written from a press release, or by someone who’d never read any Vonnegut.
Stig W. Jørgensen bloggade för några månader sedan om ”bit-lit” (eller (”bit lit”), som tydligen är en fransk benämning på romantisk vampyrlitteratur. Fenomenet har en lång artikel på franskspråkiga Wikipedia, där man definierar det som ”littérature mordante pour jeunes femmes” (”bitande litteratur för unga kvinnor”). Fantastiskt namn, bortsett från allt annat.
Först på programmet står en diskussion om det föregående årtiondets science fiction med Marianna Leikomaa, Jukka Halme, Kristina Hård och Niels Dalgaard. Därefter följer bland annat östeuropeisk science fiction på frammarsch, As You Know, Bob-panelen, Nene Ormes intervju med Elizabeth Bear och Ian McDonalds hedersgästtal.
För er som av en eller annan anledning missade det när det ägde rum.
Det är inte det att jag inte, efter några sekunder, inser att Felicitas Hoppes Pigafetta handlar om Antonio Pigafetta, upptäcksresande från Venedig. Problemet är att jag är uppvuxen i delar av landet där, om man bara tar sig en liten bit utanför staden, ordet pigafetta – eller kanske snarare pigafêtta – faktiskt får en betydelse på svenska. Det är svårt att helt koppla bort när man ser titeln.
Hade den hetat så hade det nog blivit en helt annan bok.
Mörkersdottir förlag anordnar en tävling där uppgiften är att göra ett omslag till den kommande vampyrromanen Halvblod. Deadline är den 31 oktober och instruktioner och regler finns här.
Fantastiksidan Catahya har också en omslagstävling, men av annat slag. Det gäller att titta på en massa bitar av omslag och klura ut vilka böcker det är, senast 30 september. Anders Fagers novellsamling Samlade svenska kulter och presentkort från Adlibris står på spel. (Man måste vara medlem för att delta, men det är ju bara att registrera sig.)
Jag hade egentligen tänkt göra annat, men eftersom internet är all kreativitets och allt arbetes värsta fiende, slutade det med att jag häromnatten satt och följde utdelningen av Hugopriset via en livestreamning av ceremonin. Litteraturpriser är förstås inte någonting man skall lägga alldeles för stort vikt vid – i bästa fall sitter en liten grupp personer och delar ut det till någon bok eller författare de råkar tycka är bra, i värsta fall blir det ett meningslöst popularitetspris som bara bekräftar vad som redan syns i försäljningssiffrorna – men de kan vara roliga ändå. De kan göra folk glada, vilket är ett så gott skäl som något att göra någonting. De kan lyfta fram verk som förtjänar mer uppmärksamhet. De kan uppmärksamma ett helt format.
Hugopriset är också intressant på det sätt att det speglar science fiction-litteraturens relation med läsarrörelsen, sf-fandom. Sf-genren odlade i decennier en alldeles egen kultur: egna författare, egna kritiker, egna förlag, egna tidskrifter, egna redaktörer, till och med en egen litteratursyn, som åtminstone i teorin satte mer fokus på idéinnehåll och mindre på stil och personskildringar, någonting som har luckrats upp men till viss del ändå lever kvar. Framför allt så levde (och lever) sf-litteraturen på ett rätt unikt sätt i väldigt nära samklang med sina läsare, och ur sf-fandom hämtade man många nya författare, redaktörer och kritiker. Därför kombinerar Hugopriset sin status som ett av den engelskspråkiga sf- och fantasyvärldens allra mest prestigefyllda novell- och romanpriser med att dela ut priser i kategorier som ”bästa fanskribent”, ”bästa fanillustratör” och ”bästa fanzine”.
Det sistnämnda priset vanns av The Drink Tank, vars redaktör Chris Garcia fullständigt bröt ihop, kramade alla han fick tag på, grät och satte sig på scenen och kramade sin Hugostatyett som en nallebjörn. Det var det bästa jag har sett i en prisutdelningsceremoni någon gång, och möjligtvis det bästa jag någonsin kommer att se. Om du vill se någon bli riktigt glad för att andra tycker om hans fanzine, se The Garcia Moment.
Så fint.
Elektrubadur är ett nytt nätradioprogram som sänder noveller. Andra avsnittet kom igår och Elektrubadurs skapare Björn Lindström, som för övrigt är Uppsalabo, inleder med att berätta att han har blivit intervjuad flera gånger:
”De som intervjuat mig vill alla veta vad jag anser om den pågående renässansen för novellen. Den hade jag aldrig hört talas om, så jag hade inte mycket att säga om det. Jag startade programmet för att jag tyckte att det saknades, men nu har jag visst oförhappandes dragits med i en trend. Aldrig får man ha något för sig själv.”
Så kan det gå.
(Jag är också med i redaktionen på ett litet hörn, är det tänkt, men kan inte påstå att jag har uträttat något vettigt ännu. Nu får jag skämmas.)
För några dagar sedan kom ett nyhetsbrev med trevligt innehåll. Förlaget Alastor Press gör som Kabusa när de startade Styxx och Ersatz när de startade Coltso: skapar en underavdelning (eller imprint eller vad man nu vill kalla det) för sin utgivning av fantastik. I det här fallet heter det nya lilla förlaget Hastur förlag och alla som känner igen namnet Hastur förstår vartåt det barkar.
”vi började känna att Alastor tappade fokus: det blev för rörigt i utgivningen, böcker blev försenade eller kom inte ut, för många titlar och för lite pengar, för mycket vi ville ge ut på kort tid och för splittrad utgivning: vi sprang liksom in i väggen och dunkade våra arma skallar mot omadrasserad cement. Men vad Alastor beträffar går vi alltså nu tillbaka till våra rötter, nämligen att förvalta den häpnadsväckande skrivkonstens poesi och prosa: Huysmans, Rimbaud, Yeats, De Quincey och co som var själva anledningen till att Alastor alls grundades.
Hastur förlag kommer stå för det mer fantastiska inslaget i litteraturen, och i första hand ge ut skräck, fantasy och klassiska ockulta detektivromaner och noveller i begränsade upplagor. Här kommer ni få stifta bekantskap med namn som Hanns Heinz Ewers, Robert W. Chambers, Arthur Machen, Ambrose Bierce, H. P. Lovecraft, Algernon Blackwood och lord Dunsany för att nämna några.”
Jag som har en svag punkt för gammal skräck tycker att det är finfina nyheter.