Kategorier
Babbel

Saker jag inte gillar, del III

Nu hackar jag på Nick Perumov igen, för det är inte direkt svårt att hitta störande saker i hans böcker trots att de är trevliga.

Detta tredje inlägg på irritationstemat handlar om något jag mest har sett hos fantasyförfattare, nämligen romanfigurer som har för många namn. Det går bra om en karaktär kallas olika saker i t.ex. olika sammanhang eller av olika personer – inget konstigt med smeknamn – men när författaren själv kastar sig mellan de olika namnen i den berättande texten eller klämmer in tre av dem på en sida blir det bara irriterande och fånigt och kolla-vilka-tuffa-namn-jag-har-hittat-på-och-jag-måste-använda-alla.

Ja, det är Seamni/Agata/Thaide/Oraklet/whatever i Svärdens väktare-serien jag syftar på nu. Jag fattar att namnen står för olika aspekter av hennes liv och personlighet. Hon är Seamni för sitt eget folk, Agata för människorna, Thaide för kejsaren osv. Men det tillför ingenting för mig som läsare utan känns mest som ytterligare ett av de tillfällen då Perumov blivit allt för förtjust i att visa upp alla sina påhitt.

När det gäller en annan karaktär i Svärdens väktare, Fess/Kattugglan, så stör de olika namnen inte alls lika mycket. Fess och Kattugglan representerar hans gamla jag och hans nya jag, två sidor som han försöker foga ihop efter minnesförlusten. Medan Seamni/Agata/Thaide är en och samma person med olika etiketter på känns Fess/Kattugglan ibland som två olika personer som slåss om utrymmet i en kropp. Då funkar det.

Kategorier
Babbel

Färgsortering

När jag ser det här blir jag väldigt sugen på att färgsortera mina böcker. Den inre ordningsfascisten (jag har faktiskt en sådan, trots att jag på många sätt är en fruktansvärt rörig människa) skriker visserligen i skräck vid tanken på att böcker som hör ihop inte skulle stå bredvid varandra, men det är ju så vansinnigt snyggt. Det känns inte särskilt aktuellt att ge mig på Expedit-hyllan där böckerna står i tråkiga dubbla rader för att få plats, men jag kan ju börja med hyllorna ovanför sängen och dörren i alla fall…

Kategorier
Recensioner

Hey Dolly

heydolly.jpg Hey Dolly av Amanda Svensson blev ganska uppmärksammad i våras och den har varit nästan konstant utlånad på mitt närmaste bibliotek sedan dess, men jag lyckades hugga den nyligen.

I korta avsnitt irriterar sig Dolly på sin tråkiga pojkvän och sina instabila tjejpolare och visar sig vara rätt instabil själv, särskilt när det gäller verklighetsuppfattningen. Hon är en sån där obstinat jag-är-så-speciell unge som kan vara kul i fiktiv form, men som man i verkligheten skulle vilja örfila och skrika ”skärp dig!” åt. Det är pladdrigt, rastlöst och rätt förvirrat, men så språkligt säkert och sprudlande att jag förlåter allt annat. Amanda Svenssons lek med orden har den där totala motståndslösheten som gör att det känns som att blicken rinner, nästan halkar, över sidorna när man läser.

Hey Dolly går snabbt att läsa och nästan lika snabbt att glömma. Nu, någon vecka senare, minns jag knappt vad den handlade om, bara att jag gillade språket.

Kategorier
Babbel

Dimmig korrläsning

För ett tag sedan läste jag Dimman av Stephen King. Den var bra, med en kuslig stämning som fick det att sticka i huden som om någon stod bakom mig. Men en sak störde otroligt mycket och det var den icke-existerande korrekturläsningen. Förutom en del stavfel var boken så smockfull av citationstecken på villovägar att jag efter ett tag blev förvånad varje gång jag läste en hel dialog som inte innehöll några fel. Något så slarvigt har jag aldrig sett från ett stort förlag förut. Pinsamt. Fick de bråttom på grund av filmatiseringen? Antagligen, men det är ju ingen ursäkt.

Kategorier
Babbel

Ord

Ord, hade Liten funnit, kan förstora verkligheten. De är inte verkligheten, utan dess följeslagare och skugga. Eller är det kanske i orden som verkligheten bor?

– Ur Drottningens chirurg av Agneta Pleijel

Kategorier
Babbel

En snutt bibliotekshistoria

Melvil Dewey startade den första bibliotekarieutbilningen på 1880-talet, Columbia School of Library Economy. Enligt en av mina föreläsare antog han många kvinnor, vilket inte gillades av omgivningen. Det här med kvinnor och högre utbildning var ju suspekt kombination enligt många. Men Dewey ville inte utbilda kvinnor för att att han var för lika rättigheter eller något sådant trevligt utan för att han tyckte att bibliotekarie var ett lämpligt yrke för kvinnor om de nu nödvändigtvis skulle jobba och dessutom var de billigare att anställa. Gulligt.

Kategorier
Babbel

Book End

bookends.jpg Det här är ju bara hur snyggt som helst.

För andra roliga bokprylar rekommenderas bloggen Kimbooktu.

Kategorier
Babbel

Saker jag inte gillar, del II

I båda böckerna jag läser just nu, Drawing Blood av Poppy Z. Brite och Nekromantikerns födelse av Nick Perumov, stör jag mig oväntat på liknande saker. Brite och Perumov är väldigt olika författare, men de har en sak gemensamt och det är att det är för många ord i deras böcker.

Snälla Brite. Jag bryr mig inte om att Zach pissade innan han lämnade hotellrummet, jag bryr mig inte om varenda jävla grönsak som säljs på marknaden i New Orleans och det är slöseri av min tid och mitt intresse att ägna typ tio rader åt att beskriva hur Eddy sätter in pengar på sitt konto.

Gah! (Men annars är det en bra bok.)

Perumov pladdrar. Om han ska beskriva något kan han inte nöja sig med en liknelse, utan fläskar på med tre. Om någon av hans romanfigurer undrar något så kan de inte nöja sig med att undra ett enkelt ”varför”, utan de undrar hur, när, vad, var, varför och ”i vilket syfte”. Det är tröttsamt. Tur för honom att han lyckas vara medryckande trots babblet.

Kategorier
Babbel

Saker jag inte gillar, del I

Hos En annan sida såg jag ett utdrag ur Kicki & Lasse av Peter Kihlgård och påmindes om hur irriterande det är att läsa dialoger där de inblandade tilltalar varandra med namn upprepade gånger. Det känns konstigt och styltigt. Folk snackar inte så. I alla fall inte i min omgivning.

Kategorier
Babbel

Alternativhistoriska limerickar

Vill ni läsa några roliga texter tycker jag att ni ska kolla in tävlingen på Catahya där det skrivs alternativhistoriska limerickar. Bli gärna medlemmar och visa upp era egna limerickfärdigheter!

(Själv aktar jag mig. Vi höll på lite med rytm och versmått och betonade/obetonade stavelser på kreativt skrivande i våras och jag kände mig lagom trög på just de lektionerna. Jag är fan stavelsedöv, om man nu kan vara det.)

Andra bloggar om: ,