Det händer att jag läser böcker skrivna för dem i gränslandet mellan barn och ungdom, men en bok som vänder sig till ännu yngre ungar har jag nog inte läst sedan kursen i barn- och ungdomslitteratur. Men när jag, som flera andra bokbloggare, fick plocka böcker ur Kabusas katalog tyckte jag att Edward Tulanes fantastiska resa av Kate DiCamillo verkade väldigt mysig. Och mysig är den.
Edward Tulane är en porslinskanin som är mycket väl medveten om hur fin och omtyckt han är, där han får sitta vid människofamiljens matbord med en liten flicka som älskar honom. Själv är han dock mer intresserad av att beundra sina snygga kläder än att återgälda känslorna. Men på en båtresa med familjen tappas Edward över bord och passerar därefter genom många olika människors liv.
Hur det kommer sluta är givet från början, men för barn skulle det säkert vara mer spännande. För mig är det de fina illustrationerna av Bagram Ibatoulline och alla roliga, sorgliga eller otrevliga personer som under en tid har hand om Edward som gör boken speciell. Den gamla kvinnan som kallar honom Susanna och syr klänningar åt honom, luffaren som kallar honom Malone och bär honom med sig längs vägen, tanten som spikar upp honom som fågelskrämma och de andra – de är alla skapade med en skicklig hand och, känns det som, mycket kärlek.
Nu är frågan om jag ska ge bort Edward Tulanes fantastiska resa till något lämpligt barn eller behålla den själv. Det lutar åt det senare.
Andra bloggar om: barnböcker
