Kategorier
Babbel

Bokfemman: sorg

Den här veckan har Bokfemman tema ”sorg” och jag kommer inte på någon lista. Men den bok jag har gråtit mest över i mitt liv var i alla fall en bok jag hade när jag var liten. Det var en bilderbok om en gul skolbuss som körde i diket och låg där alldeles ensam. Jag grät ögonen ur mig flera gånger. Lite knasigt, kanske. Ronja rövardotter är hemskt sorglig också, förresten.

Och när jag ändå är inne på barnböcker och sorg, så minns jag diskussionen på littvet C om bilderboken Adjö herr Muffin om ett marsvin som dör. Någon tyckte att den var för hemsk och sorglig för barn att läsa. Jag tyckte att den var fin och att vuxnas idéer om vad som är ”för hemskt” för barn utgår från vad de vuxna själva tycker är hemskt och det behöver inte ha särskilt mycket alls att göra med barnens perspektiv. Ta till exempel boken med skolbussen. Ingen vuxen skulle väl tycka att en snällt och ofarligt tecknad bild av en skolbuss i diket skulle vara ”för hemsk” för barn, men jag grät och grät.

Andra bloggar om: ,

Kategorier
Babbel Recensioner

Blottare och parasiter

Förra veckans bokfemma handlade om pjäser, vilket inte direkt är något tema för mig. Jag har i stort sett bara läst dramatik i form av kurslitteratur. I höstas på kreativt skrivande fick vi läsa manuset till Blottare och parasiter och sedan se generalrepetitionen och även om jag inte gillade pjäsen så var det intressant.

***

Det är ögonen som fångar mig. På scen i halvdunklet står djur och stirrar på publiken med sina lysdioder till ögon. Det är ett dött landskap och djurens likgiltiga blickar förmedlar en känsla av stillastående; så här är det och så kommer det att förbli. Ingen kommer loss, egentligen.

Lucas Svenssons Blottare och parasiter utspelar sig på den skånska landsbygden, mitt ute i ingenstans. Modern ligger död i svinstian, bröderna irrar och i fälten ligger systern och skrevar med benen. Syskonen kallar varandra ”bror” och ”syster” och spänningen mellan dem talar om en uppväxt som knappast kan kallas ljus och om känslor som inte borde finnas där.

Men medan dolda budskap letar sig ut över publiken är skådespelarprestationerna är något ojämna. Torkel Petterson är starkt närvarande som den äldre brodern, likaså Malin Ek som modern som även i livet efter detta släpar matkassar och förbannar att man inte får några cigaretter när man är död. Lillasystern: I Hulda Lind Jóhannsdóttirs form går en vuxen kvinnas kropp går omkring på scenen, håller långa, invecklade monologer med ett barns röst och med en sexualitet varken hon eller någon av de andra figurerna kan hantera. Jag tycker att det är obehagligt varje gång hon talar, men om det är ett ”bra” eller dåligt obehag vet jag inte. Kanske är det för att jag har manuset i huvudet som jag är så kluven – när jag läste det föreställde jag mig inte denna småflicksröst. Hon lämnar mig förvirrad och är den jag kommer minnas längst. Lillebror är desto blekare. När han sedan visar stor aggressivitet verkar det helt fel, inget i den tidigare gestaltningen av honom gör våldet särskilt trovärdigt.

Blottare och parasiter utstrålar mer än något annat instängdhet. Så klaustrofobisk är den att jag istället för att imponeras av hur väl känslan går fram vrider mig på min plats och bara vill gå därifrån. Ut, ge mig luft. Jag kvävs av alla orden. De är för många och tar för lång tid.

Blottare och parasiter väcker många frågor, både om människor och om pjäsens egna komplexa text, vilken jag förmodligen skulle ha funderat ännu mer på om det inte fanns en annan fråga som överskuggar alla andra: varför spelas den här pjäsen på Dramatens stora scen?

***

Sedan fick vi jämföra våra egna recensioner med de i pressen. Jag tyckte att det var intressant att även kritikern i SvD tyckte att pjäsen borde ha spelats på en annan scen. Jag vet inget om teater. Ändå fick jag känslan av fel, av att den inte hörde hemma där. Blottare och parasiter spelades på fel plats, den skulle ha kommit bättre till sin rätt någon annan stans. Kanske är det ett orättvist sätt att resonera och det säger nog mindre om pjäsen än om våra förutfattade meningar om vilken sorts kultur som passar på vilken plats.

Kategorier
Babbel

Reaspaning

Jag har kollat igenom rean hos Adlibris och förhandsbeställt. Som vanligt fick jag ihop en hög för runt 1500 spänn, men strök ner den till 300. Detta blev kvar:

Complete Poetry – Oscar Wilde
Best of Robert E. Howard, Volume I – Robert E. Howard
Female Chauvinist Pigs: Women and the Rise of Raunch Culture – Ariel Levy
Penelopiaden – Margaret Atwood
Sarah – J T Leroy

Jag funderar på Umberto Ecos Om skönhet också och i några kataloger har jag sett Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist och Skumtimmen av Johan Theorin.

SF-bokhandelns reautbud verkar tråkigt i år, men det kan ju dyka upp något skoj i butiken som inte finns i katalogen. Annars köper jag nog The Legend of Drizzt Collector’s Edition för mitt presentkort.

Och så ska jag såklart besöka Perssons som har flyttat från Sollentuna centrum. Undrar om de kommer överleva på sin nya plats. Jag tvivlar men hoppas.

(Sedan verkar det ju kul med böcker som Understanding Foucault, Daughters of Abraham: Feminist Thought in Judaism, Christianity, and Islam, Pamela in the Marketplace: Literary Controversy and Print Culture in Eighteenth-Century Britain and Ireland, Self-Fashioning in Margaret Atwood’s Fiction: Dress, Culture, and Identity eller The Rhetoric of Character in Children’s Literature men tyvärr kan jag inte köpa allt som verkar det minsta intressant.)

Andra bloggar om: , ,

Kategorier
Babbel Recensioner

Lyckade och mindre lyckade omslag

ismarkomslag.jpg

Vänster: Ungdomsfantasyn Cry of the Icemark av Stuart Hill
Höger: Uppföljaren Blade of Fire

Ser det ut som att del ett och två hör ihop överhuvudtaget? Nej. När jag ser omslaget till Blade of Fire tänker jag mig nutida tonåringar som fifflar med lite magi och demoner, vilket inte är vad böckerna handlar om. Inte så lyckat. Hur sjutton tänkte förlaget egentligen? Sånt här är ju begripligt när olika utgåvor av en bok ges ut av olika förlag, men båda är pocket från Scholastic.

(Det svenska omslaget är förresten snyggast. Min recension av översättningen finns här.)

Kategorier
Babbel Citat

Från andra sidan pölen

Inspirerad av Helena läser jag Fem knivar hade Andrej Krapl av Hannele Mikaela Taivassalo, som nyligen fick Runebergpriset. Gillar.

Kanske du ser den röda linjen från ögonbrynet ned till de tunna läpparna. Det är mitt brev till dig, om du kan läsa det.
      Kanske det bästa jag någonsin kommer att skriva.

Med från biblioteket följde också Stalins kossor av Sofi Oksanen, som jag har varit nyfiken på ett tag. Gräsligt snyggt omslag har den också.

Kategorier
Babbel

Inte så hett, kanske

När jag klickade omkring bland reaböckerna hos Adlibris såg jag några som hade undertiteln An Urban Erotic Tale. Jag har sett många skumma titlar, men en tog fan priset: Thong on Fire. På en bok som ska föreställa erotisk. Eeh.

Kategorier
Recensioner

Nyligen läst om varulvar

broken.jpg Broken av Kelley Armstrong är den sjätte fristående delen av Women of the Otherworld. Elena, världens enda varulvshona, är gravid. Hela flocken nojar över det, eftersom det är så ovanligt att de inte vet hur det kommer funka. De tar ändå uppdraget att stjäla ett brev som ska ha skrivits av Jack the Ripper och hoppsan, där öppnades en portal från 1800-talet och några zombier trillade igenom.

Det finns vissa saker som stör mig med romanerna om Elena och flocken, men på det stora hela är de underhållande, kaxiga och spännande och jag släpade med mig Broken överallt för att kunna läsa en snutt när som helst.

nattvakt.jpg Nattvakt av Kit Whitfield utspelar sig i en variant av vår värld där det normala är att vara lykant (varulv) och människor som vi är i minoritet. Whitfield har skapat en i minsta detalj trovärdig bild av ett samhälle som är organiserat kring det faktum att större delen av befolkningen får päls och går bananas en natt i månaden. Barbackorna – de som inte inte förvandlas – jobbar åt ARLA, en myndighet som ska hålla varulvsaktiviteten under kontroll. Det behöver kanske inte sägas att lykanter och barbackor inte är särskilt förtjusta i varandra.

Nattvakt följer Lola Galley, en ARLA-advokat som utreder mordet på en av sina kollegor, och som deckare är den kanske inte så spännande eller klurig. Samhällsbygget är desto bättre och skildringarna av månnätterna när Lola och hennes kollegor är ute och fångar måndårar kan vara riktigt obehagliga.

Kategorier
Babbel

Bokhantering och klotter

Hos Bokhora diskuteras resultatet av en omröstning om hur man behandlar sina böcker. För mig är det otänktbart att vika hundöron eller skriva i mina egna böcker. Sådant gör jag bara i de biblioteksböcker som redan är slitna och klottriga. (Vilken ursäkt, liksom. De är redan förstörda så det gör inget om jag förstör dem ännu mer.)

Pluggrelaterade låneböcker finns det ofta klotter i, i synnerhet i facklitteraturen men också i de skönlitterära verk som ofta är föremål för analys. Ibland kan jag sitta och fantisera om personerna som har strukit under och gjort anteckningar i marginalen och gissa vad de höll på med. Ibland verkar de ha gått samma kurs, eller en liknande, som jag, ibland verkar syftet ha varit att göra en specifik analys.

Ibland hittar jag fånerier på oväntade ställen, som i Kamalas bok av Inger Edelfeldt:

klotter.jpg

Ett eget rum av Virginia Woolf som jag lånade till grundkursen i litteraturvetenskap var rätt klottrig. Jag tyckte att det var roligt att någon hade strukit under precis de stycken som jag själv tyckte mest om. (För något år sedan gjordes det förresten en utställning med marginalklotter ur just den boken, och Hypergraphia har ett roligt inlägg om att läsa mellan raderna i en bok om sex.)

Jag blev något förvånad över att vissa har sina böcker i påsar i väskan för att skydda dem. Jag brukar försöka vara försiktig med de böcker jag släpar omkring, men inte . Men i och för sig är det oftast biblioteksböcker och inte mina egna jag drar omkring med. Det är dubbelt, det där. Å ena sidan känns det inte så farligt eftersom det inte är mina egna, å andra sidan är det taskigt att slita på böcker som andra också ska läsa. En gång glömde jag en biblioteksbok på tåget till Linköping. The horror! Jag fick krypa till korset och köpa en ny.

Det är inte ovanligt att jag äter något medan jag läser, men trots att jag är så klantig i vanliga fall brukar jag lyckas undvika att kleta i böckerna. Några skills har jag i alla fall, hah.

Kategorier
Babbel Recensioner

Några länkar

Jag irriterar mig på skildringar av våldsamhet och passion i dagboken, skriver om bilden av människor i fantasylitteratur på Catahya och har recenserat Legenden om Kråkan på samma sida.

Kategorier
Babbel

Hopplöst

Jag är fan hopplös. Jag besökte ett bibliotek för att låna en bok till kursen. Jag gick därifrån med kurslitteratur + Books of Blood av Clive Barker, Broken av Kelley Armstrong och The Powerbook av Jeanette Winterson.

hopplos.jpg

Suck. Som om jag inte redan hade för många biblioteksböcker hemma. Som om jag inte hade en bokhylla full av olästa böcker som glor anklagande på mig. Finns det behandling för biblioteksmissbruk?

Andra bloggar om: ,