Kategorier
Recensioner

Unraveller

Fantasytips! Unraveller av Frances Hardinge utspelar sig en fantasyvärld där en del personer kan kasta förbannelser på andra. Kellen har den ovanliga förmågan att han kan lösa upp en förbannelse, så det drar han omkring och gör, tillsammans med Nettle som han en gång räddade från att vara en fågel. Sedan hamnar de i ett mysterium som är mer komplicerat än de förbannelser de är vana vid.

Jag gillar den fantasifulla världen Hardinge har byggt upp, den känns inspirerad av sagor och folktro men med sin egen ton. Det blir en oväntad resa med lite stökiga karaktärer, där skildringen av dem rör sig smidigt mellan humor och psykologiskt mörker.

Unraveller sällar sig till de fantasyböcker som ifrågasätter den enkla hjälteberättelsen. För vad händer efter att en person har blivit räddad från något fruktansvärt? Räddaren studsar vidare till nya hjältedåd, medan den räddade själv får plocka ihop bitarna av sig själv. Vad gör det med en att vara det avklarade uppdraget i någon annans berättelse?

(2022.)

Kategorier
Recensioner

Björnkällan

Länge sen jag läste en kapitelbok senast! Björnkällan av Kristina Sigunsdotter var fin. Välskriven, stämningsfull, lite magisk och lite gotisk. Och jobbig, med sin socialrealistiska svärta.

Den handlar om Hedda som har flyttat till ett nytt fosterhem och en ny skola. I klassen går Sire. De andra eleverna undviker henne, men Hedda dras till henne. Skumma saker händer – spökar det i hennes nya hem, finns det en magisk källa i skogen, och vad är det för häxa folk pratar om?

Mot slutet känns det som att det kanske går lite för fort och jag vet inte om allt egentligen knyts ihop. Men det kanske bara var jag som var trög, eller förväntade mig något mer tillrättalagt. Björnkällan är mer sällsam känsla, poesi och felvända solrosor än prydligt staplade byggklossar och det är som det ska.

(Natur & Kultur, 2025.)

Kategorier
Recensioner

Étolie

Jag vet inte varför jag fortsätter att bli pepp när jag får höra om en ny dramaserie om balett, jag har ju inte blivit jättenöjd tidigare. Det var Bunheads (2012) som kanske var småtrevlig, jag minns inte så noga. Flesh and Bone (2015) ville vara dark and edgy vilket innebar … striptease, prostitution och incest? Jag minns inte så noga där heller, men den hade något ändå, jag såg ju hela. Och så var det Tiny Pretty Things (2020), om ett mordförsök på en fin balettskola, som jag inte ens såg klart. Den hade potential som underhållande slask-tv, men jag stod inte ut med det pinsamma skådespeleriet.

Ändå blev jag glad när Amy Sherman-Palladinos dramakomedi Étoile dök upp på Prime. Den handlar om samarbetet mellan ett balettkompani i New York och ett i Paris. Biljettförsäljningen går dåligt för båda, så de bestämmer sig för att byta dansare med varandra för att skapa uppmärksamhet. Jag orkade inte ens se tre avsnitt.

Den ska ju vara rolig, men jag tyckte mest att den var skränig och ganska påfrestande. De tar i så de nästan spricker med sina inte jätteroliga repliker.
Det här var Étolie för mig: Inte tillräckligt roligt för att funka som komedi. Inte tillräckligt engagerande för att funka som drama. Inte tillräckligt snaskig för att ha några såpakvalitéer – den har ca noll snask. Kvar är rätt irriterande karaktärer som springer omkring och beter sig tokigt – uppblandat med några snygga dansscener, vilket innebär lite konstiga skiften i tonläge.

(Samtidigt såg jag igår en tråd med tv-tips på Bluesky där någon och hans fru tyckte att den var super. Så det finns ju folk som tycker att den är skoj. Tydligen.)

Kategorier
Enkäter m.m.

Just nu

Vad läser du just nu?
The Moonday Letters av Emmi Itäranta, en science fiction-roman som består av brev från helaren Lumi till hennes partner Sol, skrivna medan hon reser runt i solsystemet och letar efter Sol som verkar ha försvunnit på en jobbresa.

Den börjar fint och är så behaglig att läsa, som att flyta i svalt vatten. Men efter att ha läst en fjärdedel känner jag också att den kanske behöver trampa lite på gaspedalen snart.

(På fredag blir det bokcirkel hos mig om den. Emmi Itäranta kommer vara hedersgäst på sf-kongressen Archipelacon i sommar och att styra upp en bokcirkel är ett sätt för mig att se till att jag läser hedersgästerna innan kongressen.)

Vad tittar du på just nu?
Jag tittar på sjukhusserien The Pitt, som utspelar sig på ett akutsjukhus under ett arbetspass. 15 avsnitt, varje avsnitt följer en timme på akuten. Den är så himla bra, jag känner mig lite besatt.

Vad lyssnar du på just nu?
Jag började just om med den inte särskilt läskiga skräckpodden The Magnus Archives. Efter att ha lyssnat klart den (200 avsnitt) kände jag mig lite vilsen och visste jag inte vad jag skulle ha för sovpodd, så nu kör jag den igen.

Annars lyssnar jag en del på Medicinvetarna, A-kursen och Stil.

Kategorier
Recensioner

Makaber #1

Jag har läst första numret av Makaber, en ny svensk tidskrift med skräcknoveller. Den är väldigt snygg och det är hemskt kul att de gör en sådan satsning på svensk skräck.

Däremot tycker jag inte att texterna riktigt lever upp till ambitionerna – än. De flesta är ok men inte direkt minnesvärda. (Vissa har kul idéer men är språkligt inte så spännande, andra är välskrivna men storyn lyfter kanske inte. Få får ihop båda delarna.) Två som däremot fastnade i skallen var den riktigt obehagliga Dockmamma av Saga Stigsdotter och den skeva Passagen av Erik Edsbagge Engström, för dess känsla av att det är något fel på verkligheten.

Men det är som sagt första numret. Jag kommer absolut fortsätta läsa den och ser fram emot att se hur den utvecklas. Andra numret ligger på köksbordet och väntar.

Kategorier
Recensioner

The Once and Future Witches

Bella produces a stiff woolen dress from her office closet. It’s one of those respectable, pocketless affairs that obliges ladies to carry stupid little handbags, so Juniper can’t take so much as a melted candle-stub or a single snake tooth with her. Bella informs her that this is the precise reason why women’s dresses no longer have pockets, to show they bear no witch-ways or ill intentions, and Juniper responds that she has both, thank you very damn much.

Eftersom idag är dagen då vissa åker till Blåkulla tipsar jag om en häxig bok jag läste för några år sedan: The Once and Future Witches av Alix E. Harrow.

Den utspelar sig i slutet av 1800-talet i en version av vår värld där magi och häxor har funnits, men nästan blivit utrotade. Tre systrar med magiska förmågor träffar varandra igen efter att ha varit isär länge och saker börjar hända, både med magin och med suffragettrörelsen som de engagerar sig i. Och något jagar dem.

Jag minns att jag tyckte att den var himla fin. Och mysig, även om mysig kanske egentligen är fel ord för en bok som också innehåller en hel del brutalitet och kvinnohat. Men det är ju mysigt med häxor och jag gillade sättet deras trollformler är uppbyggda: A word, a will and a way. Man behöver rätt ord, stark vilja och rätt pryl.

Kategorier
Recensioner

Carcoma

Det är familjen, en plats där man får mat och tak över huvudet i utbyte mot att vara fången med andra levande och ytterligare några döda. Alla familjer har sina döda under sängen, det är bara att vi kan se våra, det brukade min mamma säga.

Carcoma av Layla Martínez: underbar spansk gotik om flera generationer av kvinnor och de döda de bor med. Ofta handlar berättelser om hemsökta hus om nya personer som flyttar in, men i Martinez korta roman bor de redan där, föds där, kan inte komma därifrån.

De föds in i förbannelsen, liksom de föds in i ett patriarkalt klassamhälle. Men med förbannelsen kommer också möjligheten att hämnas på de som utnyttjat dem.

Jag älskar språket, älskar den skumma stämningen. Älskar att den kändes så oväntad.

(Rámus, 2024.)

Kategorier
Enkäter m.m.

Just nu

Läser jag: Creation Lake av Rachel Kushner och Föräldrarnas födelse av Maja Larsson. Den första är en roman om spionen Sadie som infiltrerar en grupp miljöaktivister på den franska landsbygden för att sätta dit dem för sabotage. Sadies cyniska blick på det mesta blandas med filosofiska utläggningar om neandertalare och annat kul. Klart läsvärd!

(Men säger man spion eller hemlig agent tänker man thriller och det är den inte, åtminstone inte de två tredjedelarna jag har läst hittills.)

Den andra handlar om synen på föräldraskap i Sverige från 1700-talet och framåt, eller som undertiteln kallar det: 250 år av experter, släktingar och andra som lagt sig i. Den tar avstamp i en tid då hälften av alla barn som föddes dog innan vuxen ålder och kommer sedan röra sig framåt till idag. Jag är i början av boken, då samhället skulle uppfostra fattiga föräldrar att ta hand om sina barn bättre (men inte nödvändigtvis förbättra deras materiella villkor). Verkar himla intressant!

Tittar jag på: Den senaste tv-serien jag såg färdigt var Greven av Monte Cristo (bra) och senaste jag började på var mormondeckaren Under the Banner of Heaven. Kanske bra? Vi får se.

Lyssnar jag på: Podden A-kursen.

Njuter jag av: att spana efter små saker som växer i trädgården.

Längtar jag efter: att vara vara snorfri. (Var hemskt förkyld i fredags, det blev bättre sen men fortfarande lite irriterande.)

Kategorier
Recensioner

Mjölk och människor

En serieroman ni borde läsa: Mjölk och människor av Matilda Josephson, om att jobba i kassan i en mataffär. Otroligt rolig och lite ångestframkallande, eftersom konstiga situationer med udda människor i mataffären påminner en hel del om konstiga situationer på biblioteket. Men det handlar inte bara om att skratta åt det absurda, det finns en ömhet i skildringen av många av personerna – det kan ju vara väldigt krångligt att vara människa.

(Galago, 2024.)

Kategorier
Läsrapporter

The Wood at Midwinter

Mysläsning: The Wood at Midwinter av Susanna Clarke, en illustrerad liten saga om en udda tjej som hittar sin plats i skogen. Väldigt fin, både inuti och utanpå, men lite synd att den tar ca fem sekunder att läsa ut.