Kategorier
Babbel Bildigt

Överraska mig

På väg in genom dörren hos Uppsala English Bookshop log jag åt den här lappen. En liten stund senare kom jag ut, 50 kr fattigare, med den här tjusiga utgåvan av Valley of the Dolls. Ytterligare en stund senare gick jag en runda på Akademibokhandeln. Som väntat köpte jag inget.

När jag vet vad jag vill ha i bokväg köper jag det i stort sett alltid i webbutiker, eftersom det är billigt och bekvämt. När jag går och rotar i en bokhandel tittar jag efter det jag inte visste att jag ville ha. Böckerna jag hade hört talas om någon gång men glömt att jag ville läsa, de oväntade fynden, de nya bekantskaperna. Därför är de ”tidsenliga” bokhandlarna som bara har det senaste och det mest populära i stort sett meningslösa för mig. Vad de erbjuder köper jag hellre online och de överraskar nästan aldrig.

Kategorier
Babbel

Världens sämsta blurb?

Blurbar (citaten på en bok som talar om att den är asbra) är irriterande när de ges alldeles för stor plats på ett bokomslag, men så länge boken inte är fullkomligt nerklottrad av dem brukar jag inte bry sig så mycket. Men för ett tag sedan när jag ställde upp böcker på jobbet lade jag märke till vad som måste vara den mest meningslösa blurb jag någonsin sett. Det här står på baksidan av Stjärnfabriken från 2006 av Clare Naylor och Mimi Hare:

Ur Ebba von Sydows blogg (Expressen)

Dagens boktips:
Stjärnfabriken (The Second Assistant)
av Claire Naylor och Mimi Hare.

”Den är verkligen superkul”
svarar okänd bloggare

Okej, Ebba von Sydow gillar boken. Inget konstigt med att de tryckte det. Men att en ”okänd bloggare” tyckte att den var ”superkul”? För det första vet jag inte varför någon skulle bry sig ett dugg om vad denna person tycker och för det andra ser det rätt desperat ut. Det är som filmaffischer där det står ett ensamt ”häftiga effekter…” någonstans. Då vet man att det var det enda positiva omdömet de lyckades hitta.

Humorpoäng för att författarens namn är felstavat i blurben också.

Kategorier
Debatt Spaning

Bokbranschen krisar inte för alla

Vertigos förläggare C-M Edenborg har skrivit ett intressant inlägg i sin blogg Vertigomannen om bokbranschens kris ur ett mindre förlags perspektiv. Han skriver att de år som räknas som ”bokbranschens guldår” inte var bra år för Vertigo, eftersom deras böcker då drunknade i floden av andra böcker.

”Dessutom ledde de höga, tämligen lättförtjänta vinsterna till ett allt större fokus på just snabba, höga vinster. En ökad kortsiktighet i produktions- och distributionsleden är påtaglig: Akademibokhandlarna, t ex, är strömlinjeformade in absurdum. Utgivningen hamnar antingen i en mycket liten, men högsäljande fåra, eller i en stor, lågsäljande. Och den långa svansen lyser med sin frånvaro.

Dessa ting passar heller inte för ett förlag som Vertigo, som arbetar långsiktigt och mångfaldigt.”

Men nu när det krisar för de stora aktörerna ser han tecken på att det istället går bättre för Vertigo och funderar på om bra tider kommer för dem som arbetar mer ”envetet och långsiktigt”. Läs inlägget.

Det här påminde mig om en artikel i DN för två månader sedan, David mot bok-Goliat, som handlade om fria bokhandlare som faktiskt lyckas gå framåt i en tid när det i allmänhet går sämre för bokhandeln. Förutom att det är glädjande att inte alla bokhandlare som inte hör till någon av de stora kedjorna går under, så är det också intressant att det är ett liknande mönster som med förlagen i Edenborgs inlägg. Ur artikeln:

”Anna Gillinger som äger och driver boklådan [Söderbokhandeln] bjuder trots julruschen på kaffe och välkomnar samtal om branschen. Hennes omsättning har ökat under krisen, även om hon konstaterar att vinsten nog inte skulle vara tillräcklig för kedjehandeln.

– Ja, vi har fler besökare i butiken och de handlar mer. Nu när kedjorna inte längre har något utbud att tala om, så växer det kanske fram fria bokhandlare igen.

Flera fria bokhandlare i Stockholm vittnar om samma sak. Hos Djursholms bokhandel och Hedengrens på Stureplan ökar också både besöken och försäljningen. Mats Ahlström i Djursholms bokhandel har flitiga kontakter med indienätverken i USA och England och berättar att man ser detsamma där. Själv håller han 10?000 titlar på sina 83 kvadratmeter.

– Mot Akademibokhandelns 900 titlar.”

Kategorier
Babbel

Hur man inte ska bygga en bokhandel

Jag är i Sollentuna rätt ofta – har familj, kompisar och sporadiskt jobb där – och för ett tag sedan spanade jag in den nyöppnade Akademibokhandeln i Sollentuna centrum som den senaste tiden har byggts om och fått flera nya butiker.

Jag hade hört förut att det skulle bli en hyfsat stor butik i två plan och tänkte att det är kanske trevligt, även om jag tyckte att det var hemskt trist att Sollentuna centrums gamla bokhandel Perssons flyttade ut. Men nej. Nya Akademibokhandeln i Sollentuna är ingen lyckad butik.

När jag hade spanat runt lite på första våningen (mycket pocket, rätt mycket barn/ungdom och en del fack) och blivit nyfiken på vad som fanns där uppe upptäckte jag att det inte fanns någon väg upp. Det fanns en rulltrappa och den kom ner från övervåningen. Det fanns ingen trappa upp, varken rull eller vanlig. Öh, okej.

Strax utanför butiken fanns en rulltrappa så jag åkte upp med den istället, bara för att inse att övervåningen hade precis samma sortiment som den nedre våningen, fast lite mindre på grund av en något mindre yta. What?

Senast jag jobbade på bibblan nämnde jag det här, och någon sade att det konstiga upplägget berodde på att de hade planerat ett café inuti bokhandelns övre våning men tydligen ville ingen caféverksamhet vara där. Jag vet inte, men helkonstigt är det i alla fall.