
Det här med kvinnokroppsdelar på omslag känns minst sagt tramsigt ibland.
Etikett: bokomslag
Glada klubben

Okej, jag ska sluta att lägga upp ”roliga” böcker ur magasinet nu.
Grönt är skönt

Mer roliga omslag ur magasinet. Känner mig lite som Book Cover Girl.
Bohemens värld

Jag gräver vidare i magasinet.
Omslagstävlingar
Mörkersdottir förlag anordnar en tävling där uppgiften är att göra ett omslag till den kommande vampyrromanen Halvblod. Deadline är den 31 oktober och instruktioner och regler finns här.
Fantastiksidan Catahya har också en omslagstävling, men av annat slag. Det gäller att titta på en massa bitar av omslag och klura ut vilka böcker det är, senast 30 september. Anders Fagers novellsamling Samlade svenska kulter och presentkort från Adlibris står på spel. (Man måste vara medlem för att delta, men det är ju bara att registrera sig.)

Jag tycker att Nene Ormes Udda verklighet är så snygg med sina svartkantade sidor. Fienden som jag skrev om tidigare i veckan har inte bara svarta sidkanter utan också svart dekoration kring varje sida. (Dålig bild, men ni fattar grejen.) Hur funkar det? Tja, det ser rätt trevligt ut, men jag slutar se det när jag läser. Det stör inte, men det spelar inte heller någon roll just då och det påminner mig om varför jag har så svårt att begripa mig på dem som kör med papperslukt och liknande som argument mot e-böcker. Just då är det bara texten som är viktig och den luktar inte.
När jag nyligen hade börjat blogga åt UNT skrev jag ett ganska långt inlägg om e-böcker vs. pappersböcker där jag hävdade att många av de saker som folk brukar framhålla som fördelar med pappersböcker är sånt som egentligen är irrelevant under tiden man läser – åtminstone för mig. Ett och ett halvt år senare har jag inte ändrat mig.
Alla de där trevliga, fysiska aspekterna av en bok, hur den ser ut, hur papperet känns (hur den luktar, om man är en boksniffare), de spelar bara roll när jag inte läser. Det enda fysiska som spelar roll just då är om boken erbjuder ett bekvämt sätt att tillgodogöra sig texten eller inte.
Ja, det gör man ju. Avgör ibland med bara en snabb blick på en boks omslag om den kan vara något för en. Enligt O skrev idag om omslag som sänder fel signaler, vilket är lite lustigt med tanke på att jag själv gick omkring på jobbet idag och tänkte på omslag och sände lite sura tankar till vem det nu är som har fått den utmärkta romanen A cappella av Michel Faber att se så fullständigt deprimerande ut att jag knappt vill befinna mig i samma rum som den. Jag har läst den på engelska och vet att den är bra, men visste jag inte det och fick syn på den svenska utgåvan skulle jag knappt ens vilja läsa baksidan. Så funkar det. Titel, bild och formgivning fogas samman, ställs mot tidigare erfarenheter och så faller domen. Det kan tyckas ytligt, och blir ibland helt fel, men samtidigt är det väldigt praktiskt – om man skulle ge sig på att försöka bedöma allt man ser helt förutsättningslöst skulle det inte bli mycket tid kvar till något annat.
Awful Library Books är en rolig blogg om knasiga, konstiga, läskiga eller bara väldigt inaktuella böcker som borde gallras. Jag kom att tänka på den bloggen idag när jag ställde upp böcker på jobbet och fick denna i min hand:

Det är kanske en orättvis association. Jag vet inget om innehållet. Men omslaget. Omslaget! Jag fick hålla mig för att inte börja fnissa bland hyllorna. Jag gillar särskilt det otroligt, eh, smakfulla avstavningsmordet.
Invest
eringar

Blurbar (de korta citaten med beröm på exempelvis bokomslag) kan vara en styggelse. Jag accepterar dem på baksidor. På framsidor är de irriterande, men jag får i alla fall inte en hjärnblödning så länge det bara är någon enstaka diskret liten blurb. Men på ryggen? Nej. Bort. Jag skulle inte vilja ha något sånt här i bokhyllan.
Jag tycker att det är lite extra synd att se en ryggblurb på en bok från Coltso. Coltso (och dess moderförlag Ersatz) gör ju så fina rejäla böcker med bra kvalitet på papper och bindning, snygg typografi, snygga omslag osv. Behagliga att läsa och trevliga att titta på och så kladdar de dit något sånt där.

Det var omöjligt att missa denna bok när jag gick förbi den hyllan på jobbet igår. Skulle ni bli nyfikna?
