Jag vet inte varför jag fortsätter att bli pepp när jag får höra om en ny dramaserie om balett, jag har ju inte blivit jättenöjd tidigare. Det var Bunheads (2012) som kanske var småtrevlig, jag minns inte så noga. Flesh and Bone (2015) ville vara dark and edgy vilket innebar … striptease, prostitution och incest? Jag minns inte så noga där heller, men den hade något ändå, jag såg ju hela. Och så var det Tiny Pretty Things (2020), om ett mordförsök på en fin balettskola, som jag inte ens såg klart. Den hade potential som underhållande slask-tv, men jag stod inte ut med det pinsamma skådespeleriet.
Ändå blev jag glad när Amy Sherman-Palladinos dramakomedi Étoile dök upp på Prime. Den handlar om samarbetet mellan ett balettkompani i New York och ett i Paris. Biljettförsäljningen går dåligt för båda, så de bestämmer sig för att byta dansare med varandra för att skapa uppmärksamhet. Jag orkade inte ens se tre avsnitt.
Den ska ju vara rolig, men jag tyckte mest att den var skränig och ganska påfrestande. De tar i så de nästan spricker med sina inte jätteroliga repliker.
Det här var Étolie för mig: Inte tillräckligt roligt för att funka som komedi. Inte tillräckligt engagerande för att funka som drama. Inte tillräckligt snaskig för att ha några såpakvalitéer – den har ca noll snask. Kvar är rätt irriterande karaktärer som springer omkring och beter sig tokigt – uppblandat med några snygga dansscener, vilket innebär lite konstiga skiften i tonläge.
(Samtidigt såg jag igår en tråd med tv-tips på Bluesky där någon och hans fru tyckte att den var super. Så det finns ju folk som tycker att den är skoj. Tydligen.)