Etikett: e-böcker

Kategorier
Babbel

E-bokshopping

När det gäller e-böcker har jag hittills läst gratisgrejer, antingen bibliotekslånade e-böcker eller noveller som finns tillgängliga gratis på nätet. Men för några dagar sedan fick jag ett ryck och inhandlade en massa e-noveller från Mix. Mest skräck och mest för att jag tycker att det här med att stycksälja noveller är en trevlig sak som jag vill ge mina pengar till. (Förhoppningsvis är de värda att läsa också, heh.)

Sedan gjorde finska sf-fandom en grej av att handla e-böcker från Wizard’s Tower Books, jag blev nyfiken, tittade runt och drog lite i min e-boksläsande karl för att se om han också ville köpa lite sf, men när vi bläddrade igenom utbudet stod det ganska klart att det här var mer min typ av butik.

Köpfnatt:

The Tel Aviv Dossier – Lavie Tidhar & Nir Yaniv
The Vampire Tapestry – Suzy McKee Charnas
Dorothea Dreams – Suzy McKee Charnas
A Brood of Foxes – Kristin Livdahl
Somewhere Beneath Those Waves – Sarah Monette
Secret Lives – Jeff VanderMeer
Disturbed by Her Song – Tanith Lee
With Her Body – Nicola Griffith
Silently and Very Fast – Catherynne M. Valente
Shoggoths in Bloom – Elizabeth Bear

Kategorier
Länktips

Länkar: e-böcker, Åcon och Chimamanda Adichie

Rasmus Fleischer skriver om e-boken: E-boken är övervakarens våta dröm och Om varför surfplattan kan distrahera ihjäl e‑boken och varför “Spotify för böcker” är en dystopi.

De åländska tidningarna skriver om Åcon: Ålandstidningen och Nya Åland. Nya Åland ser vettigare ut i papperstidningen, där det är en lång notis med egen rubrik, än på nätet.

Fantastiskt uppfriskande bloggen Requires Only That You Hate skriver om ungdomsböcker (”YA”), att få folk att läsa och fetischeringen av den skönlitterära läsningen, och om den skada dålig litteratur kan åsamka oss. Läsningen av det inlägget är frivilligt. Att se Chimamanda Adichies tal The Danger of a Single Story borde vara obligatoriskt. Så värt tjugo minuter av ditt liv.

Kategorier
Babbel Debatt

Dyra och billiga böcker

Nyligen klickade jag hem några e-noveller från det nya förlaget MIX. Jag gillar idén att sälja noveller styckvis, antingen digitalt som MIX eller på papper som Brevnoveller och Novellix.

Det väcker också en del funderingar om prissättning. Å ena sidan är det lite pengar för varje så det är lätt att plocka på sig flera, särskilt om man e-handlar. Jag tar en till, den kostar bara 19. Å andra sidan är det lätt att tänka att 32 kronor, är det inte mycket för en enda e-novell när jag skulle kunna köpa en hel novellsamling i pocket för typ 39 kr hos samma nätbokhandel? Samma tanke brukar dyka upp när jag ser Novellix-böckerna på Pressbyrån för 39 (eller vad de nu kostar).

Då försöker jag påminna mig om att det nog egentligen inte är orimligt dyrt. Det är snarare 39 kr för en pocket som är absurt billigt och vi har vant oss vid att kunna köpa böcker för typ inga pengar alls.

(Förresten, en liten varning till er som är insnöade på svensk fantastik: flera av fantastiknovellerna hos Mix har tidigare publicerats på annat håll och det framgår inte alltid i produktbeskrivningen. Är ni som jag så är det inte helt osannolikt att ni redan har flera av dem hemma i någon obskyr liten antologi. Det står visserligen att Anders Fagers ”Tre veckor av lycka”, Maria Küchens ”Eurasia Fleet” och Niklas Krogs ”Fångön” har publicerats tidigare och var, men det framgår inte att Johan Theorins ”Bengångare” fanns i Schakt 1. Det är väl så få som känner till den…)

Kategorier
Babbel Bildigt

Dekoration – och lite mer boksniffande

Jag tycker att Nene Ormes Udda verklighet är så snygg med sina svartkantade sidor. Fienden som jag skrev om tidigare i veckan har inte bara svarta sidkanter utan också svart dekoration kring varje sida. (Dålig bild, men ni fattar grejen.) Hur funkar det? Tja, det ser rätt trevligt ut, men jag slutar se det när jag läser. Det stör inte, men det spelar inte heller någon roll just då och det påminner mig om varför jag har så svårt att begripa mig på dem som kör med papperslukt och liknande som argument mot e-böcker. Just då är det bara texten som är viktig och den luktar inte.

När jag nyligen hade börjat blogga åt UNT skrev jag ett ganska långt inlägg om e-böcker vs. pappersböcker där jag hävdade att många av de saker som folk brukar framhålla som fördelar med pappersböcker är sånt som egentligen är irrelevant under tiden man läser – åtminstone för mig. Ett och ett halvt år senare har jag inte ändrat mig.

Alla de där trevliga, fysiska aspekterna av en bok, hur den ser ut, hur papperet känns (hur den luktar, om man är en boksniffare), de spelar bara roll när jag inte läser. Det enda fysiska som spelar roll just då är om boken erbjuder ett bekvämt sätt att tillgodogöra sig texten eller inte.

Kategorier
Babbel Bildigt

E-bok var det här

Ovan ser ni lite text ur den första e-boken jag har köpt. Det var, inte oväntat, Tjärven som jag skrev om i söndags. Jag undrar hur många som läste sin första e-bok eller lyssnade på sin första ljudbok efter John Ajvide Lindqvists idé att inte ge ut den som pappersbok. Det var förresten också första gången jag läste en hel roman på läsplattan. Tidigare har jag mest läst noveller när det har gällt skönlitterär e-läsning. Och nej, jag saknade inte att bläddra i papper (eller att lukta på det). Däremot är det lite tråkigt att inte ha en Tjärven att ställa i bokhyllan.

Läsplattan tillhör min sambo. Jag ska väl skaffa en egen någon gång, men jag har så svårt att välja.

Kategorier
Recensioner

Zombiesöndag: Tjärven

I ett förord till zombieserien The Walking Dead skriver dess skapare Robert Kirkman att han inte gillar zombiefilmer som bara är splatter och gore. Han föredrar de zombiehistorier som under våldet och äcklet är tankeväckande och innehåller någon form av samhällskritik. “Bra zombiefilmer visar hur körda vi är”.

John Ajvide Lindqvists senaste skräckroman Tjärven, endast utgiven om e-bok och ljudbok, känns nästan mer som en film än som en bok, som om den bara råkar bestå av text istället för rörliga bilder. Särskilt början, då ett gäng före detta klasskompisar introduceras på väg till ett midsommarfirande på en avlägsen ö, är så mycket skräckfilm i bokform som det kan bli. Enda skillnaden är att JAL:s persongalleri består av 40-åringar istället för 20-åringar (men som de beter sig är skillnaden inte så stor).

Tjärven är en kort roman i jämförelse med Ajvide Lindqvists tidigare och han har sagt att han ville skriva en enkel monsterhistoria, utan någon djup bakgrund eller förklaring, och eftersom det är en enkel zombiehistoria vet jag redan innan jag börjar läsa vad som kommer att hända. Festgänget kommer att bege sig till ön och hinna ha lite kul och lite konflikter innan något går åt helvete, zombierna dyker upp och en efter en kommer midsommarfirarna att få sina hjärnor uppkäkade.

Robert Kirkman skriver i The Walking Dead att han är intresserad av hur människor reagerar i extrema situationer och att ett syfte med hans serie är att långsiktigt undersöka hur människor förändras av de händelserna. Tjärven utspelar sig under en dag, men även där är det intressanta hur de olika personerna agerar ställda inför döden som hasar upp ur havet. Man vet inte hur man kommer att reagera i en livsfarlig (och i zombiefallet jävligt konstig) situation innan man hamnar i den och John Ajvide Lindqvist är rätt författare för att ta reda på det.

Goda karaktärsskildringar är såklart alltid viktiga, men i en sån här enkel monsterhistoria är de helt centrala för att boken alls ska vara något att ha. Det finns en ö, några människor och ett hav fullt av drunknade. För att det ska bli något mer än en slaskig splatterfest måste människorna kännas äkta och läsaren måste kunna bry sig om åtminstone någon av dem. Jag är full av beundran inför hur skicklig Ajvide Lindqvist är på att snabbt skissa karaktärsporträtt. Jag vet inte i förväg hur hans stackars zombieoffer kommer att reagera (även om jag kan gissa ibland), men när de väl gör det känns det naturligt.

Tjärven är splattrig, äcklig och läskig – när jag läste den vände jag mig om flera gånger för att se att inget hasade lik stod bakom mig – men allra bäst är skildringen av hur olika människor beter sig i en så galen situation.

(Rigmondo, maj 2011)

Kategorier
Babbel Debatt

Länge leve den osociala läsningen

Jag minns underhållande diskussioner förra året om läsplattor och surfplattor, utlösta av att diverse tidningsskribenter envisades med att kalla iPad och andra surfplattor (surfbrädor?) för ”läsplattor”. Fel, tyckte vissa, bland dem jag. En läsplatta är ju en sån där sak med e-bläck och läsvänlig skärm som är utvecklad med läsning av längre texter som främsta syfte, medan en surfplatta är en pekdator som man visserligen kan läsa e-böcker på men som inte är utvecklad för det i första hand. När jag gormade om det här påpekade en vän att om några år kommer det antagligen inte finnas den typen av läsplattor längre, utan de är ett kortvarigt fenomen.

Det är ett argument som ofta har lyfts mot läsplattorna: att de aldrig kommer att bli riktigt stora eller långvariga eftersom de bara är bra till en sak. Det är en väldigt rimlig invändning. Single purpose-prylar är otidsenliga. En pryl att kommunicera med, en att lyssna på musik med och en att läsa med är onödigt och stenålders när man kan göra allt med en. Varför skulle man vilja lägga en ordentlig summa pengar på en makapär som bara kan göra en sak, när man kan köpa en som kan göra hundra saker istället? Och varför skulle man vilja ha en extra pryl att släpa runt på?

Ja, varför? Kanske för att man inte är intresserad av att ha alla de där andra hundra funktionerna iblandande i sin läsning – och särskilt inte när det gäller fritidsläsning av skönlitteratur. Jag är i alla fall inte intresserad av det. Jag vet hur jag funkar. Jag tycker att det är hur kul (och praktiskt) som helst med sociala medier och flyter lätt iväg i bruset. När jag har något viktigt att skriva måste jag ibland rycka nätkabeln ur datorn för att inte bli distraherad.

När jag ibland ser personer som funderar över läsplattornas framtid hävda att de behöver bli mer ”sociala” och underlätta för folk att omedelbart kommunicera kring läsningen vill jag skratta. En läsplatta med exempelvis Facebook och Twitter inom en fingerrörelses avstånd är inte kul i mina ögon. Det är snarare ett mycket effektivt sätt sätt att förstöra läsupplevelsen. Jag vet hur jag funkar, som sagt. Det är illa nog när min smartphone ligger på sängbordet och ser lockande ut samtidigt som jag försöker sjunka in i en bra bok.

Det finns alltså en poäng med läsplattor som bara är till för läsning, men om det är tillräckligt för att de ska finnas kvar vet jag inte. Jag vet bara att min bokläsning inte ska vara ”social”, för den är bäst när den inte avbryts stup i kvarten. Snacka kan jag göra efteråt.

 

Detta inlägg är en del av en bloggstafett för att fira Världsbokdagen.

Läs mer om stafetten hos följande bloggare:

och dagarna går…, Ariels Bokhylla, Eli läser och skriver, Can’t sleep, must read, Fiktiviteter, Böcker böcker böcker, the curious case of the books, TidningsIda, Talk nerdy to me, Bokform, Boklesebloggen min, Bokomaten, Två träd i en bokskog, Mimmimaries böcker och annat, Inreda med böcker, Havsdjupens sal, Ciccis Bokblogg, Böcker etc., Lingonhjärta, Lyrans Noblesser, Ord och inga visor, En full bokhylla är en rikedom, enligt O

Kategorier
Babbel Bildigt

Novelläsning med mobilen

För snart ett år sedan skrev jag i ett inlägg där jag funderade kring pappersböcker vs. e-böcker att jag inte var ett dugg intresserad av att läsa böcker i mobilen. Det får jag kanske äta upp nu, för jag har börjat läsa noveller i luren jag köpte i somras och det går alldeles utmärkt. Det finns mängder av bra noveller gratis på nätet, men jag läser dem inte så ofta för att i valet mellan att läsa dem på datorskärmen (inte särskilt bekvämt och dessutom omysigt att sitta och läsa noveller vid skrivbordet) och att skriva ut dem (det är redan tillräckligt med lösa papper omkring mig) brukar valet bli att inte läsa dem alls. Det verkar som att mobilen är lösningen på det problemet. Zooma texten till önskad storlek, dämpa skärmens ljusstyrka lite och slänga sig i sängen. Bekvämt.

Jag har inte testat att läsa något längre, som en helt roman, men det ska nog bli av snart. Det ska bli intressant att se om det fortfarande känns bekvämt efter en längre stund.

Kategorier
Babbel Debatt

Anytime, anywhere?

Sambon sitter vid sin dator och muttrar irriterat. Han är ute efter en viss e-bok, men har stött på samma problem som flera gånger förut. Boken finns inte hos någon svensk webbutik och de utländska som har den kan han inte köpa av för att han bor i Sverige, eller för att han har ”fel” läsplatta, eller för att någon annan av de 180 saker som kan komma ivägen när det gäller e-bokköpande har gjort just det, kommit ivägen.

Det har från en del håll framförts många argument för att e-böcker inte kommer att slå. Folk vill inte läsa på läsplattor och de vill inte betala för e-böcker, sägs det. För många stämmer det säkert. Men ett större problem är detta: att personer som är väldigt förtjusta i sina läsmackapärer och som är villiga att betala för e-böcker ändå på grund av en massa rättighets- och formatkrångel inte hittar någon som säljer till dem. Det är svårt att inte tänka på de misstag som har gjorts av exempelvis musikindustrin när det gäller att försöka hindra otillåten spridning genom att använda metoder som samtidigt krånglar till det för dem som gärna betalar för sig. Förhoppningsvis tar e-boksmarknaden en bättre väg.

Kategorier
Babbel Spaning

Fula läsplattor

Nyligen började både Adlibris och Bokus sälja läsplattor. Letto (som är en BeBook One) fanns till försäljning hos Adlibris men är redan slut och Bokus säljer både Cybook Opus och Iriver Story.

Min sambo hade tänkt köpa en BeBook förut, men ångrade sig av någon anledning och skaffade en Hanvon N516. Jag har inte testat den ordentligt ännu, men han verkar rätt nöjd trots att den saknar en del önskvärda egenskaper och använder den ofta. En nackdel är dock att den är ungefär lika estetiskt tilltalande som en betongbunker och det är ett problem den delar med de flesta läsplattor. Amazons Kindle 2 är rätt snygg, men i övrigt är de i bästa fall småtråkiga och i sämsta fall rent fula. COOL-ER ser rätt söt ut och finns i många färger, men jag vet inget om hur bra den är.

Men iPad då? Apple brukar göra snygga saker. Jo, paddan är snygg men inte särskilt relevant i sammanhanget. Även man såklart kan läsa e-böcker med den och många säkert kommer att göra det, så är den inte utvecklad främst för läsning av långa texter. Den har en vanlig skärm vilket är mindre bekvämt att läsa länge på i jämförelse med läsplattornas e-papper.

Om jag ska ha en läsplatta som jag använder ofta så vill jag gärna att den ska se bättre ut än en bit tillplattad plast. Det finns hemskt snygga mobiltelefoner och laptops, så hur svårt kan det vara att göra en läsplatta som är trevlig inte bara att läsa på utan även att titta på? Det kommer säkert inom några år, men jag vill ha nu.