Etikett: fantastik

Kategorier
Babbel

Omslag och elektriska får

androids.jpg

Jag tycker att det är intressant med de många olika omslag som ett skönlitterärt verk kan ha, och de intryck de ger. Samma text, men omslagen kan signalera helt olika saker om den. Idag har jag spanat på gamla omslag till Philip K. Dicks Do Androids Dream of Electric Sheep? Bortsett från att vissa är gräsligt fula och några såklart anspelar på filmen Blade Runner så var det jag reagerade mest på faktiskt mängden får. Det borde kanske inte vara förvånande, med tanke på bokens titel och innehåll, men omslag är också till för att sälja och ur det perspektivet känns en massa får på omslaget till en sf-roman inte helt självklart… Å andra sidan är boken så känd att det spelade kanske ingen roll. (Svammel, svammel.)

Jag har versionen till vänster och tycker att det är underbart fulsött. Det gråa i mitten är rätt trevligt också. Däremot undrar jag vad skaparen av omslaget till höger hade knarkat.

Kategorier
Babbel

Vad med och skapa en novellantologi!

Fantastikföreningen Catahya har börjat planera sin fjärde novellantologi och nu behövs det fler personer som kan jobba med den. Antologirådet gör bland annat följande:* Sätter upp riktlinjer för novellerna som ska samlas in.* Läser alla noveller som kommer in och väljer ut vilka som platsar i antologin.* Hjälper författarna att bearbeta sin texter, i de fall det behövs.* Korrekturläser.Om ni tycker att det låter intressant att vara med tycker jag att ni ska regga er på Catahya och prata med Elin/Smeg, som bossar över projektet. Det är absolut inget krav att man har gjort något liknande förut, men det är såklart en fördel om man inte kräks på fantasy och sf och sådant… Själv sitter jag och funderar på om jag helst vill vara med och jobba med boken i stort eller om jag vill skriva noveller. Man kan ju tyvärr inte göra båda.Våra tidigare antologier kan man spana in i butiken.

Kategorier
Babbel

Carrie och det fula

carrie.jpg Under skräck- och fantasyveckan på poplittkursen läste vi Carrie av Stephen King. Berättelsen om den utstötta tjejen med övernaturliga krafter som tar en våldsam hämnd var Kings första roman och även om jag inte har läst jättemycket av King så märker jag att han har blivit bättre på mycket sedan dess. Men det är en helt ok bok.Det som gjorde allra starkast intryck på mig var skildringen av obehaget och motviljan som människor kan känna inför en utsatt person. Och nu menar jag inte de som exempelvis mobbar öppet, utan jag menar de andra. De som inte gör något mot den utsatta, de som kanske tänker att det som händer är fel och att de egentligen vill hjälpa, men ändå känner något väldigt obekvämt inför henne eller honom. Som om utsattheten skulle smitta, eller som om att visa svaghet inför andra är så äckligt att man inte vill råka få det på sig. Det undvikandet skildrar King så bra att det kryper lite i mig när jag läser, för det är ju en känsla man inte gärna vill kännas vid hos sig själv för att den är så ful.(Notera exempelvis hur jag skriver ”man” istället ”jag”.)

En usel fantasybok

darksword.jpgVälj en riktig usel fantasybok, lyder uppmaningen från Drömmarnas berg. Okej, Forging the Darksword av Margaret Weis & Tracy Hickman är mitt bidrag. Jag vet egentligen inte hur usel min valda bok är, för jag läste väldigt lite i den. Men det i sig, att jag inte läste ut den, säger mycket. Dels för att jag ogillar att inte läsa ut böcker jag har påbörjat, och dels för att detta inträffade för flera år sedan när jag var nyligen fantasyfrälst och inte särskilt kritisk av mig. Ändå struntade jag i denna bok efter kanske 20-30 sidor (jag minns inte riktigt) och konstaterade att jag inte fattade någonting och inte heller brydde mig om att försöka.

Kategorier
Babbel

Någon sorts rapport ändå

Några kommentarer om de böcker jag har läst i år men inte skrivit något om. * Betyder kurslitteratur.Baby Jane av Sofi Oksanen. Om berättarjaget och hennes förhållande med Piki, som får svår social fobi och knappt lämnar sin lägenhet. Inte lika bra som Stalins kossor, men absolut läsvärd. Kolla Bokhoras hyllning, för jag orkar inte uttrycka mig ordentligt.Den högsta kasten av Carina Rydberg. Oh yes. Så bra, så bra.* ABC-morden av Agatha Christie. Småputtrigt, men jag kommer knappast slänga mig efter något mer. Jag minns att en vän till mig läste väldigt mycket Christie när vi var yngre och jag fattade inte grejen då heller.* Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Spännande, visst. Jag sträckläste. Men för jävla många ord. En sån där bok där man bara kan svepa med blicken över sidorna istället för att läsa ordentligt och ändå uppfatta allt viktigt.* Da Vinci-koden av Dan Brown. Nah. Hyfsat underhållande, men jag hade klarat mig bra utan.* Jag, Robot av Isaac Asimov. Torrt berättande och flera väldigt irriterande personer. Boooooooooooring.Krigets år av Steph Swainston. Bra fantasy, som känns som att den går utanför standardmallen. Jag är inte säker på om den gör det egentligen, eller om den bara lyckas skapa känslan av att vara annorlunda. Egentligen bryr jag mig inte om vilket av alternativen det är. Bra är den i alla fall.

Kategorier
Recensioner

Styggelsen och Lovecrafts anteckningar

styggelsen.jpg
Mina senaste recensioner:
Styggelsen av Amanda Hellberg
Anteckningsbok av H.P. Lovecraft 

Kategorier
Babbel

Trevlig kurslitteratur

sflitt.jpg Det är inte varje dag man köper så här trevlig kurslitteratur. Nästa vecka börjar science fiction-kursen. Ska bli kul. Just nu sitter jag och övertalar mig själv att vara ekonomisk och försöka låna istället för att köpa resten av den kurslitteratur jag inte redan har. Jag har ungefär hälften av böckerna från förut. 

Kategorier
Babbel

Tidskrifter

Senaste fredagsfrågan hos Bokhora handlar om vilka tidskrifter och magasin man läser. Eller läser och läser… Jag är väldigt bra på att samla på mig tidskrifter utan att läsa dem.tidskrifter.jpgFantastik: Mitrania, Eskapix och den sporadiskt utgivna Enhörningen. Nova brukar jag köpa, men det var tyvärr länge sedan jag läste ett nummer. Men den är i alla fall snygg bokhyllan med sina vita ryggar…Feminism: Bang och Ful prenumererar jag på, men är ibland pinsamt dålig på att läsa.Litteratur: 00-tal är också en sån där som jag samlar på mig men inte alltid läser så mycket i. ALT och Vi läser har bara två nummer var än så länge, men jag kommer nog fortsätta hålla koll på dem.Övrigt: Språktidningen brukar jag läsa hos mina föräldrar, för pappa prenumererar, och Filter brukar vara rätt trevlig. ELLE bläddrar jag i ibland.Sedan är jag allmänt nyfiken på mindre kulturtidskrifter som Pequod, Subaltern, Komma och Fantasin, men har inte kollat upp dem ordentligt ännu.

Skräcken sparkar den svenska fantastikens rumpa

Jag läser i Eskapixbloggen att något stort nordiskt förlag planerar en skräcktidskrift och jag leker med tanken på om samma sak skulle hända med fantasy eller science fiction och nej, det skulle det inte. Jag tänker också på en snutt ur den text som Johan skrev om litteraturpriser på Vetsaga nyligen: ”skräcknoveller, som i Sverige verkar frodas betydligt bättre än science fiction-novellistiken (eller science fiction-författandet över huvud taget).”I två år har jag suttit i juryn för Catahyas fantastiknovellpris, som delas ut till en svenskspråkig originalpublicerad novell i genren fantasy, sf eller skräck. De två gånger som priset har delats ut har det gått till skräcknoveller: första gången till finlandssvenska Yvonne Hoffmans spökhistoria ”Gården” och andra gången till Johan Theorins blodiga tomteberättelse ”Endast jag är vaken”. Jag kommer ta paus från juryn i år och kommer därmed inte vara med och bestämma vilken av förra årets noveller som kommer att belönas, men jag skulle inte bli förvånad om det blev en skräcknovell igen. Jag kan såklart inte veta hur den nya juryn kommer att välja, men jag vet vilken jag skulle tala för om jag satt med och yes, det är en skräcknovell.Jag är glad att det skrivs bra skräck på svenska, det är jag. Jag tycker bara att det är synd att fantasy och sf inte verkar kunna konkurrera. Catahyas pris rör som sagt bara noveller, men tittar man på de svenska fantastikromaner som har givits ut och uppmärksammats de senaste åren så är det skräcken som dominerar där också, i alla fall när det gäller litteratur för vuxna. De flesta svenska fantasyromaner är ju skrivna för barn eller ungdomar och med sf, som det verkar ges ut väldigt lite svenskskrivet av över huvud taget, är det samma sak. Säkert skrivs det mer ungdomsskräck än vuxenskräck också, men vuxenskräcken har i alla fall lyckats göra sig en plats nu. Den syns. Den är omskriven.Kan svensk fantasy eller sf ta samma kliv? Knappast fantasyn, för barnstämpeln på den genren är så otroligt stark i Sverige (se Fantasy – bara för barn? och Svensk fantasy, var finns den?). Då har nog sf en bättre chans, för även om det är en undanskuffad och nördstämplad genre så har den inte barnbagaget att släpa på och jag tycker mig ha uppfattat en vilja hos delar av pressen att skriva om sf på ett seriöst sätt, även om det kan vara lite ”woho, kolla på oss, vi är så öppna som skriver om sf” över det. Men nej, jag tror att den nuvarande skräckvågen kommer få vara ganska ensam. Jag hoppas bara att den håller tillräckligt för att öppna upp för ännu mer bra svenskskriven skräck innan pendeln svänger igen.Relaterat:CJ Håkansson kommenterar också inlägget ur EskapixbloggenBokhora intervjuar Mattias Fyhr

Kategorier
Babbel

Saker jag inte gillar, del V

Jag läser Jag, robot av Isaac Asimov och novellen ”Den onda cirkeln” består i stort sett av att två personer lallar omkring på Merkurius och rapar fakta som de båda redan känner till. Varför rapar de då? För läsarens skull, såklart, för att det finns en del saker läsaren behöver känna till för att handlingen ska vara begriplig.Det kan vara svårt att få in bakgrundsinformation på ett smidigt sätt i en berättelse, men det finns många bättre sätt än att låta två personer berätta saker som de redan vet för varandra. Det funkar inte. Jag tar till och med hellre en vanlig klumpig infodump än en dialog som börjar med ”Som du vet…”, för det senare alternativet bryter illusionen så jävla uppenbart. Det är en sån där grej som får mig att känna att jag blir utkastad ur berättelsen, att någon rycker undan ett draperi och där bakom står en ful liten tönt som säger ”äh men du, det här är ju bara påhittat.”Ja, det är påhittat. Men det ska inte kännas så när man läser. Se även: As you know, Bob på Wikipedia, As you know på Television Tropes & Idioms