Kategorier
Länktips

Biblioteket i Liyuan

Jonas Thente meddelar att den som inte uppskattar Borges rimligtvis inte heller kan anses uppskatta litteratur, och beklagar sig en smula över det öde som drabbar den recensent påtvingad så kallat populärkulturella verk: ”då får man obevekligen ett helvete från mängder av läsare som kan dem lika bra eller bättre”. Förstås.

Liyuan utanför Peking har fått ett nytt bibliotek. Betydligt roligare än Vänersborgs stadsbibliotek, förstås. Men är det praktiskt, i längden? Och blir det inte väldigt kallt (Peking har en lägre medeltemperatur än Stockholm i januari) om vintern?

Och har en av de centrala krafterna bakom Putins Ryssland skrivit en storsäljande, Hamletbesatt roman som satir över sin samtid?

Kategorier
Evenemang

Fantasyförfattare, serietecknare, kinesiska dystopier och översättning i Uppsala

Bild av Nicklas Andersson

Det är snart november. Det betyder snart litteraturfestival i Uppsala. Här är ett utskick jag precis skickade ut via Facebookeventet:

Gott folk,

det är oktober och mindre än en månad kvar till science fiction- och fantasydagen i Uppsala. Det är bra.

Programmet har fått sina konturer: fantasyförfattarna Erik Granström och Anders Björkelid kommer att diskutera sina författarskap. Serietecknaren och illustratören Jonas Anderson att prata om sin verksamhet. Science fiction- och fantasyöversättaren Ylva Spångberg, en av Sveriges allra mest meriterade fantastiköversättare, kommer att diskutera översättning. Sinologen, översättaren och bibliotekarien Anna Gustafsson Chen kommer att tala om kinesiska dystopier och utopier. Serietecknarna Elin Fahlstedt och Lisa Medin kommer att prata om serier, science fiction, manga och den nya serietidningen Utopi. Ytterligare ett par programpunkter lär tillkomma.

På nedervåningen kommer det att finnas försäljning av böcker och serier, såväl billiga antikvariska som direkt från bokhandel och förlag. Vi kommer att ha ett fik där man kan slå sig ned för att umgås. Jonas Anderson kommer att ställa ut några av sina bilder; svärdssmeden Peter Johnson kommer och pratar om svärdssmide. Vi slår upp portarna 10:30 och stänger 19:30, då de som så önskar kan gå vidare till annan lokal för fortsatt umgänge.

5 november. Kom dit.

http://november.fandom.se/

Som bonus: bloggfika. Det här kommer att bli roligt.

Bild: Nicklas Andersson.

Kategorier
Babbel Gnäll

Om Kina och Lu Xun

”Vi måste förstå Kina”, sägs det ibland. ”Vi måste lära oss mer om Kina.” Varpå nästan inga egentliga ansträngningar görs: vad som skrivs om landet och kulturen är ofta filtrerade tredjehandsuppgifter, och verkar inte sällan bära spår av någon form av exotiserande nyorientalism. De svenska försöken att introducera litteratur från världens största modersmål och ett av världens främsta kulturspråk lämnas åt mindre förlag och enstaka eldsjälar. Ibland hör man någon nämna Färden till Västern eller Berättelser från träskmarkerna och lite uppmärksamhet har väl översättningen av Drömmar om röda gemak fått, men Wu Song i all ära: ingen litteratur förtjänar att i det allmänna medvetandet representeras nästan uteslutande med flera hundra år gamla texter. Det hade ju inte behövt vara så. Gao Xingjian och Zhou Weihui är inte de enda som har skrivit i Kina de senaste etthundra åren.

Lu Xun

Yu Hua finns översatt, till exempel. Liksom Mo Yan. Och har man ett intresse för något äldre kinesisk litteratur, eller för litteraturens roll i det kinesiska samhället, borde man faktiskt läsa Lu Xun (1881–1936). Lu Xun (鲁迅, Lǔ Xùn) studerade medicin i Japan men blev så illa berörd av vad han uppfattade som sina landsmäns apatiska inställning att han bestämde sig för att vad som verkligen behövdes var medicin för själen snarare än för kroppen, en litteratur som kunde väcka det kinesiska folket. Han blev stilbildande som en av de första att skriva på ett mer modernt språk (inte för att dagens skrivna kinesiska inte skiljer sig ordentligt från talspråket, men, tja, mindre än vad som brukade vara fallet), ett språk med vilket Lu skulle kunna nå ut: litteraturen var, trots allt, hans verktyg snarare än ett ändamål i sig. Kanske är hans noveller mest intressanta ur ett litteraturhistoriskt, eller rent historiskt, perspektiv, som en anklagelseakt mot hela det dåtida kinesiska samhället – men de håller fortfarande.

Och om de i någon liten mån kunde bidra till att fler bättre förstod Kinas nittonhundratalshistoria, ja, det skulle nog inte heller göra världen sämre.