Etikett: noveller

Kategorier
Citat

”Här finns inget annat än andar”

Och hon reser sig och hämtar ett stearinljus, sedan ett till och ännu ett, tills hon sitter vid köksbordet omgiven av ett hav av fladdrande lågor.
Om det finns andar i närheten är lågan orolig, tänker hon, och betraktar de ryckande, dansande pelarna av ljus.
Här finns inget annat än andar.
Om morgnarna stryker en hand över hennes urblekta spetsgardin och sätter den i stilla gungning. Ett kallt drag går genom rummet. Hon brukar ligga vaken och betrakta det svajande tyget, fingrarnas tydliga dans över blommönstret, och sedan andas in den kalla fläcken som alltid vid den tidpunkten befinner sig framför hennes kudde.
Kommer du nu, far? frågar hon med luften hon andas ut.

– Mer ur Johanna Holmströms Camera Obscura

Kategorier
Recensioner

Noveller som repar verkligheten

Vem är Arvid Pekon? är en liten samling korta noveller där det som vi uppfattar som verkligheten har glidit lite åt sidan, blottat en spricka där något annat tittar fram.

Karin Tidbeck skriver om en kvinna som blir gravid efter en kärleksrelation med en ångmaskin, om en man som bygger en mekanisk humla att flyga iväg i, om en växeltelefonist som får sin egen existens motbevisad, om att Gud återvänder och gör psykologer onödiga, för att ta några exempel.

Precis som Glory Box-Sara kom jag att tänka på Kelly Link när jag läste Tidbecks noveller. Link är en amerikansk författare vars noveller ibland kan placeras i genrer som fantasy, sf eller skräck men oftast hamnar någonstans mellan dem och realism. Links noveller kallas ibland ”slipstream” och om man ska gå efter vad Bruce Sterling skrev när han drog in den termen i litteratursammanhang, ”this is a kind of writing which simply makes you feel very strange”, funkar det rätt bra på Tidbeck också. Hennes noveller har en skruvad stämning, en stark känsla av att världen är skev – men ingen annan ser det. Man sitter ensam på busshållplatsen med något inte riktigt mänskligt som andas en på kinden.

Novellerna är välskrivna och absolut läsvärda om man gillar skev nästan-fantastik men flera av dem är frustrerande ofullgångna, i brist på ett bättre ord. En del är som skisser över en kul idé, andra som början på en längre berättelse. Det är få av dem som inte lämnade mig med känslan av att något litet fattades.

(Man av skugga förlag, september 2010.)

Kategorier
Citat

Ur Camera Obscura

”Han står vid fönstret med de grova händerna tryggt i byxfickorna och blinkar ut mot gårdsplanfyrkanten med smaken av snöblandat regn på tungan. Det är en sur smak, förpestad av föroreningarna som hänger i låga byar över hustaken, i svällande, gråsvarta moln, och han öppnar munnen. Tungan har fastnat i gommen och det torra ljudet lägger sig över orden då han talar.”

Min vana trogen har jag haft Johanna Holmströms senaste novellsamling Camera Obscura lånad fånigt länge innan jag har börjat läsa den. Det här kommer att bli bra, det är jag säker på. Hennes ord lägger sig tätt omkring mig som en filt, regnet utanför tonar bort och ersätts av det sura regnet på tungan.

Kategorier
Citat

”Jag räknar henne när hon går förbi”

Om ni inte har läst Nam Les novellsamling Båten ännu, gör det. Den innehåller många av de vackraste meningar jag har läst det här året.

”Sedan ser jag henne – i en ung mans steg, i en tjugoårings slappa rörelser – en ovanlig återhållsamhet hos en så ung person – nej, där – vid femtio, på en annonstavla, hjärtslitande vacker gör hon reklam för något fantastiskt affärssystem. Grå ögon, gasblått leende. Djupare färgtoner längs kindbenen. Nej, nej – mörkret, sett genom regn, lurar ögat. Folk strömmar ut ur byggnaden som en sista utandning. Jag räknar henne när hon går förbi.”

Kategorier
Recensioner

Bästa novellen på länge, länge

Novellen som skymtar på bilden i förra inlägget är ”Captive Girl” av Jennifer Pelland. En vän, Johan Jönsson som driver Vetsaga, har tjatat om den i över ett år, så det var verkligen på tiden att jag läste den. Nu förstår jag tjatet. ”Captive Girl” är den hemskaste, mest obehagliga och bästa novell jag har läst på hur länge som helst. Faktiskt kommer jag just nu inte på någon annan text som har gett en så stark fysisk känsla av obehag och samtidigt varit så jäkla bra.

I korthet: titelns fjättrade flicka är Alice, som har gett upp sina vanliga sinnen och sin rörelsefrihet för att kopplas upp mot ett system som hela tiden spanar ut i rymden efter farliga asteroider. (Ja, det är en science fiction-novell, och jag hoppas att det inte skrämmer bort någon från att läsa den.) Mycket av obehaget kommer ur den klaustrofobiska skildringen av hennes begränsade tillvaro. Lägg till de etiska och moraliska dilemman som uppstår kring kärleksrelationen mellan Alice och en av hennes vårdare och vad som händer med relationen när Alices uppdrag avslutas och hon ska bli en vanlig tjej, så får man något lysande och tankeväckande.

Man kan läsa ”Captive Girl” på Transcriptase. Den finns också på svenska i nr 19 av Nova science fiction.

Kategorier
Babbel Bildigt

Novelläsning med mobilen

För snart ett år sedan skrev jag i ett inlägg där jag funderade kring pappersböcker vs. e-böcker att jag inte var ett dugg intresserad av att läsa böcker i mobilen. Det får jag kanske äta upp nu, för jag har börjat läsa noveller i luren jag köpte i somras och det går alldeles utmärkt. Det finns mängder av bra noveller gratis på nätet, men jag läser dem inte så ofta för att i valet mellan att läsa dem på datorskärmen (inte särskilt bekvämt och dessutom omysigt att sitta och läsa noveller vid skrivbordet) och att skriva ut dem (det är redan tillräckligt med lösa papper omkring mig) brukar valet bli att inte läsa dem alls. Det verkar som att mobilen är lösningen på det problemet. Zooma texten till önskad storlek, dämpa skärmens ljusstyrka lite och slänga sig i sängen. Bekvämt.

Jag har inte testat att läsa något längre, som en helt roman, men det ska nog bli av snart. Det ska bli intressant att se om det fortfarande känns bekvämt efter en längre stund.

Kategorier
Babbel Bildigt Recensioner

Modehistoria, slisk och en ny bekantskap

För första gången på länge har jag en riktig läsdag: läst ut två påbörjade böcker och börjat med en ny.

Inte bara mode. Samhället som modeskapare av Tonie Lewenhaupt. Hon skriver med entusiasm och ett bildrikt språk om samspelet mellan samhällsutveckling och klädmode, på ett mer grundat sätt än de slentrianmässiga påståenden som ibland hörs om exempelvis lågkonjunktur och korta kjolar. Det är upplysningsidéer och livrock, bomullsindustri och konfektionsklädernas födelse, infrastruktur och resedräkter, sportiga hälsoideal och kvinnokläder som tillåter rörlighet. Det är trevlig läsning, om än något virrigt med teorier och samband som sprutar åt alla håll. Ibland tappas någon tråd bort, ibland känns någon annan alldeles för tunn, i synnerhet när hon kommer in på frigörelse och demokratisering. Illustrationerna, collage av tygbitar klippta till att forma bilder, är mycket vackra, men hjälper knappast en oinsatt att förstå hur kläderna Lewenhaupt skriver om egentligen såg ut. Och så var det den feta texten – se förra inlägget.

Mörkervarelser, som gavs ut i juni, är en samling som består av tre långa vampyrnoveller. Jag upptäckte inte förrän jag hade lånat hem att den är utgiven av Harlequin, vilket kanske var en aning trögtänkt av mig med tanke på den slemmige mannen med uppknäppt skjorta på framsidan. Nåja. Vad som fick mig att plocka upp den från början är att den inleds med en novell av Charlaine Harris, vars Sookie Stackhouse/True Blood-böcker jag gillar. Harris novell var rätt ok, men sedan gick det bara utför. Den andra var tråkig, småpinsam, könsrollskramande standard-Harlequin och den tredje kan vara den värsta sliskfest jag någonsin har läst. Det känns som att någon har kladdat gelehjärtan i ansiktet på mig. Undvik.

Den alldeles nyss påbörjade är Gunnar Blås Övervakningen. Jag har nog läst en och annan novell av Gunnar Blå, men det här är första gången jag ger mig på en roman. Det lär jag inte ångra, jag är redan snärjd i herr Blås språkkonster och flyttade mig bara till datorn för att citera:

”Han såg sig som en reptil i en skuggvärld av klibbigt informationsslem, där enstaka trådar inte bar hans tyngd, där vissa allt för stora klumpar kunde bli hans död.”

Kategorier
Babbel

Svenska kulter verkar lovande

Mer bra svensk skräck? Ja tack! Jag började läsa Anders Fagers novellsamling Svenska kulter inatt och enda anledningen till att jag släppte den efter bara 40 sidor var att jag var väldigt sömnig. Annars verkar den vara en läsa hela natten-bok, intensiv, läskig, lite hetsig i språket. Fager kan också konsten att snabbt teckna människor som känns riktiga. Det är såklart alltid viktigt i en bra bok, men extra viktigt för att den här sortens skräck ska funka. Tentakelmonster kan vara hemskt fåniga, men om jag bryr mig det minsta om personerna som de stoppar i sig blir det en annan sak. Jag skulle gärna utveckla det men just nu bloggar jag med mobilen från en stuga i ingenstans med väldigt opålitligt nät – igen – och längre texter kräver bättre skrivförhållanden.

Kategorier
Länktips

En riktigt bra skräcknovell

I slutet av förra året delades fantastikföreningen Catahyas novellpris ut för tredje gången. Vinnaren var CJ Håkansson med novellen ”Den brända jorden”, som tyvärr inte gick att få tag i längre eftersom tidskriften den var publicerad i var slutsåld.

Men nu har vi på Catahya fått tillåtelse att lägga upp novellen där, så surfa iväg till novellprissidan och läs en riktigt bra skräcknovell!

Passa också på att läsa vinnarnovellen från året innan, Johan Theorins ”Endast jag är vaken.”

Kategorier
Spaning

Tidskrifter jag sörjer

För några dagar sedan fick jag reda på att den lilla fantasy- och science fiction-tidskriften Mitrania ska läggas ner. Det är himla tråkigt. Samtidigt är det såklart inte svårt att förstå att redaktionen inte har tid längre. De har ändå gett ut fyra nummer om året sedan 2002.

Vad jag har uppskattat mest med Mitrania är fokuset på noveller av svenskspråkiga författare och att den har gett plats åt så många unga, okända fantasy-, science fiction- och skräckförfattare. När den nu försvinner finns det ingen riktig ersättare för det. Sedan är det de personliga banden också: första gången jag själv fick en novell publicerad någonstans var i Mitrania och första gången jag skrev recensioner för en papperspublikation var det för Mitrania.

Marknaden här för fantastiktidskrifter har aldrig varit stor under tiden jag har hållit koll på den, men nu ser det verkligen tomt ut. För några år sedan försvann även den kompetenta skräcktidskriften Minotauren och den gamla science fiction-tidskriften Jules Verne-Magasinet ger ut sina sista nummer i år (men den har jag inte läst).

Vad finns kvar bland svenskspråkiga fantastiktidskrifter? Det är Nova science fiction, som håller hög kvalitet men ges ut väldigt ojämnt. Det är senaste tillskottet Eskapix, en skräckinriktad publikation som ständigt byter form och som kan vara rätt ojämn men som också har utvecklats mycket sedan starten och publicerat flera riktigt bra författare, som CJ Håkansson. Det är finlandssvenska Enhörningen som brukar vara läsvärd när den väl ges ut men det sker tyvärr väldigt sporadiskt.

Och that’s it. Det fattas saker här, kort sagt. Kommer någon att fylla i luckorna? Tveksamt. De flesta människor av den typ som skulle kunna få för sig att starta en tidskrift för tio år sedan startar nog en ambitiös blogg idag istället.