Etikett: priser

Kategorier
Evenemang Skrivande

Vittfarnepriset

Snart är det årets Swecon. När man har varit på sf-kongress är det en trevlig tradition att skriva en kongressrapport. För att uppmuntra det delar vi på Tystnad, i samarbete med Tony Elgenstierna, ut Vittfarnepriset.

Prissumman består av ett stipendium på ettusen kronor samt en trofé.

a) rapporterar från årets Swecon
b) är skriven på svenska
c) har publicerats (till exempel på någon e-postlista knuten till sf-fandom, som Fanaclistan, i en blogg, i ett fansin och så vidare) senast femtonde november 2013
d) är en sammanhängande text (däremot är det så klart tillåtet att bearbeta till exempel en löpande rapportering)

Juryn består av redaktionen för Tystnad, det vill säga Maria Nygård, Daniel Albertsson och Johan Jönsson. Vi räknar med att läsa alla rapporter som skrivs, men vill man särskilt uppmärksamma oss på någonting man tror att vi kan ha missat kan man skicka ett mail till johan@tystnad.net.

Bakgrund: det skrevs för få ambitiösa kongressrapporter nu för tiden, tyckte vi, trots att Internet har gjort det så mycket enklare att nå ut med dem. Kongressrapporten är en egen genre, och en viktig del av sf-kongressupplevelsen – en plats både för att minnas om man var där eller få reda på vad som hände om man inte var det. Den kan vara en plats för analys och litteraturdiskussion för att följa upp saker som hände på kongressen; den kan vara en plats för att roa. Huvudsaken är att den är bra. För att uppmuntra det instiftade vi ett årligt pris för bästa sf-kongressrapportpris.

Vi var mycket nöjda med förra årets resultat. Rapporter från förra Swecon finns länkade till här, om de finns på nätet. I ett inlägg här på Tystnad meddelade vi förra årets pristagare.

Kategorier
Spaning

Årets Hugo

Ett av den engelskspråkiga science fiction- och fantasyvärldens allra mest prestigefyllda priser är Hugopriset, som röstas fram av medlemmar i Worldcon. Jag har, så precis innan årets omröstning stänger, lämnat mina åsikter i de kategorier där jag är bekväm med att lämna sådana.

Framför allt en upplevelse biter sig fast: hjälp vilken ohyggligt deprimerande uppgift, med tanke på det skräp man huvudsakligen har att välja mellan i många kategorier. Om jag på fullt allvar trodde att det här representerade någonting som var i närheten av de bästa genrerna hade producerat på engelska under föregående år hade jag aldrig velat röra ett science fiction- eller fantasyverk igen. Jag hade fan inte varit beredd att peta på det med en pinne.

Kategorier
Evenemang

Vittfarnepriset 2012

I början av oktober instiftade vi på Tystnad Vittfarnepriset, som är tänkt att årligen gå till författaren till en god och läsvärd sf-kongressrapport. Juryn, bestående av redaktionen för Tystnad, har nu läst, funderat, diskuterat och beslutat sig för en värdig vinnare.

En bra kongressrapport är läsvärd såväl för medlemmarna på kongressen som för den som inte kunde närvara, både ett sätt att minnas och att ge en känsla av hur det var att vara där. Det är en egen genre, där en lyckad rapport inte så mycket i detalj återberättar som låter läsaren ta del av kongressen.

Vi har således valt att tilldela årets Vittfarnepris till Olov Livendahl, för hans ambitiösa anslag, humor och förmåga att skildra kongressens olika beståndsdelar.

Det har skrivits många läsvärda texter om Kontrast, årets Swecon, och vilken som skulle tilldelas Vittfarnepriset var inget självklart val. Utöver Olov Livendahls kongressrapport vill vi särskilt uppmärksamma Nahal Ghanbari, för att ha visat hur lång en riktig kongressrapport kan och framför allt bör vara, Anna Davour för att välformulerat och med ett grepp som får rapporten att kännas som en sammanhängande helhet istället för att rada upp händelser ha givit läsaren en inblick i arbetet bakom kulisserna, samt bloggaren Feuerzeug, för att för att underhållande och nyskapande ha vävt in sina ögonblicksbilder i ett större sammanhang.

Olov Livendahl
Nahal Ghanbari (även i SF-Forum 120)
Anna Davour (kräver att man går med i Fanaclistan)
Feuerzeug

Priset består av ett stipendium och ett, eh, konstverk.

Kategorier
Babbel

Mo Yan!

Jag vill egentligen inte bidra mer till hysterin kring Nobelpriset i litteratur, som får så mycket mer uppmärksamhet än vad som är rimligt. Men vad jag än tycker om cirkusen – och det är inte priset i sig som är problemet, utan vad medierna och vi andra gör med det – så kan jag inte låta bli att bli uppriktigt glad när jag ser att Mo Yan tilldelats det.

För att hans svenska översättare Anna Gustafsson Chen, en av de personer som arbetar hårt med att sätta mer fokus på kinesisk litteratur i Sverige, förtjänat det. För att det svenska förlaget, Tranan, som översätter litteratur från i Sverige ofta förbisedda områden, förtjänat det. För att kinesisk litteratur kan må bra av lite, lite mer uppmärksamhet. Grattis Anna. Grattis Tranan.

Här finns en intervju som jag gjorde med Anna Gustafsson Chen tidigare i år, där hon bland annat nämner just Mo Yan.

Kategorier
Babbel

Vittfarnepriset: ett pris till en bra kongressrapport

I samarbete med Tony Elgenstierna, som fått ett stipendium från Stiftelsen Alvar Appeltoffts minnesfond, utlyser vi på Tystnad härmed Vittfarnepriset, som går till någon som skrivit en god kongressrapport. Prissumman består av ett stipendium på ettusen kronor samt en trofé. Den sistnämnda kommer att överräckas på nästa års Swecon.

I år kommer Vittfarnepriset att delas ut till en kongressrapport som

a) rapporterar från årets Swecon
b) är skriven på svenska
c) har publicerats (till exempel på någon e-postlista knuten till sf-fandom, som Fanaclistan, i en blogg, i ett fansin och så vidare) senast första november 2012
d) är en sammanhängande text (däremot är det så klart tillåtet att bearbeta till exempel en löpande rapportering)

Juryn består av redaktionen för Tystnad, det vill säga Maria Nygård, Daniel Albertsson och Johan Jönsson. Vi räknar med att läsa alla rapporter som skrivs, men vill man särskilt uppmärksamma oss på någonting man tror att vi kan ha missat kan man skicka ett mail till johan@tystnad.net.

Bakgrund: det skrivs för få ambitiösa kongressrapporter nu för tiden, trots att Internet har gjort det så mycket enklare att nå ut med dem. Kongressrapporten är en egen genre, och en viktig del av sf-kongressupplevelsen – en plats både för att minnas om man var där eller få reda på vad som hände om man inte var det. Den kan vara en plats för analys och litteraturdiskussion för att följa upp saker som hände på kongressen; den kan vara en plats för att roa. Huvudsaken är att den är bra. För att uppmuntra det vill vi instifta ett årligt pris för bästa sf-kongressrapportpris.

Hur Vittfarnepriset skall delas ut i framtiden är en öppen fråga. Priset kanske borde gälla alla sf-kongresser så länge som rapporten är skriven på svenska? Det kanske borde vara en omröstning i sf-fandom istället för ett jurypris? Diskutera gärna.

Kategorier
Babbel

Bob Dylan, Jan Guillou och Nobelpriset

Nobeltiderna närmar sig och hos oddsbolagen går spelen varma. Hos spelbolaget Unibet är den kinesiske författaren Mo Yan favorit till att tilldelas litteraturpriset.

I förra veckan dök Bob Dylan upp på andraplats på spelbolaget Ladbrookes lista över litteraturprisfavoriter. Etta på listan låg den japanske författaren Haruki Murakami.

[…]

Man får leta längre ned i listan för att hitta svenska Nobelpriskandidater. Högst upp bland svenskarna ligger Jan Guillou som ger 25 gånger pengarna tillbaka. För den som vill spela med större risker finns alltid Zlatan. Fotbollsstjärnan ger 150 gånger pengarna tillbaka.

”Mo Yan favorit till litteraturpriset” (DN). Det finns säkert goda skäl till att Ladbrokes har så låga odds på Bob Dylan. Det lurar kanske folk som inte vet så mycket om litteratur att han på något sätt är en kandidat så att de sätter pengar på någon som Ladbrokes vet rimligtvis inte har större chans än mina krukväxter. Att Jan Guillou, med bara något sämre utsikter att tilldelas årets Nobelpris i litteratur än Kalle, 3, som nyligen bekantat sig med begreppet färgkrita, skulle ge tjugofem gånger pengarna och vara den mest sannolika svenska kandidaten är förstås ett rätt kul skämt.

Men hur blev det kulturjournalistik?

Kategorier
Babbel

Cat Valente

Hej.

Det här är ett meddelande från Tystnads lokala representant i kongresskommittén som arrangerar Åcon. Vår hedersgäst, Cat Valente, är nominerad till Locuspriset i fem kategorier. Det tycker vi är ganska tufft. Men så är hon något av det hetaste inom engelskspråkig science fiction och fantasy just nu också.

Om några veckor kommer hon till Mariehamn.

Bara så att ni vet.

Kategorier
Babbel

Morgonfundering

Har framröstade litteraturpriser som går till välkända och välsäljande verk någon som helst funktion utöver att validera läsarnas känslor för deras favoritverk?

På sikt, när de annars hade kunnat vara bortglömda, antar jag att det hjälper att skapa någon form av kanon – men är det en kanon vi vill ha?

Kategorier
Babbel

Prix Hugo

Årets nomineringar till Hugopriset är ute nu, och går att läsa här. Jag är ungefär lika skeptisk som jag hade förväntat mig att vara. Jag skrev en liten kommentar till Fanaclistan, och tänkte att jag kunde återposta den här.

Som medlem i Åconkongresskommittén tycker jag förstås att det är kul att vår hedersgäst Cat Valente är nominerad i tre kategorier (kortroman, Silently and Very Fast; fanpoddradio, SF Squeecast; semiprozine, Apex Magazine). Och att det är lite imponerande att hon lyckas arbeta med både en podcast och ett semiprozine som blir nominerade. Har ni sett hur mycket litteratur hon pressar ur sig? Vet ni hur bra det hon skriver är? Och förstås har hon ändå tid att skriva långa inlägg på http://www.catherynnemvalente.com/blog/ också. Jaja. Om man slutade spela teater och inte roade sig med rugby och löpning och annan träning och lät bli Wikipedia kanske. (Fast hon gör ju amatörteater också: http://www.catherynnemvalente.com/2011/12/isnt-life-a-terrible-thing-thank-god/)

Ni kan läsa _Silently and Very Fast_ här, om ni orkar läsa på skärmen:
http://clarkesworldmagazine.com/valente_10_11/

SF Squeecast hittar ni här:
http://sfsqueecast.com

Generellt: Hugon visar som ofta, tycker jag, att ju fler som är med och väljer pristagare, eller i det här fallet nominerade, desto svårare är det att ta priset på allvar. Jag menar, kom igen: femte delen i George R.R. Martins evighetsserie? Som förvisso är kompetent underhållning och allt det där, men knappast vansinnigt intressant, bitvis nästan plågsamt språk, dialog där han särskiljer mellan huvudpersoner genom att ge dem olika favoritord de kan upprepa så att det skall se lite annorlunda ut? Och då är jag ändå svag för långa fantasyserier och tycker om Martin som författare. A Song of Ice and Fire är bara så mycket tråkigare än nästan allt annat han har gjort. Han har skrivit en lång rad mycket läsvärda sf-noveller. A Fevre Dream är den bästa vampyrroman jag har läst. Och så vidare. Det är flera av de nominerade romanerna jag inte har läst (det är så svårt att kommentera sådana här saker om man medvetet försöker låta bli att hänga med i allt det senaste), men, ja. Jag vägrar tro att det där är de fem bästa böckerna inom fältet förra året. Men det kan man förstås inte förvänta sig av Hugon heller. Och … ”Shadow War of the Night Dragons: Book One: The Dead City: Prologue” hade väl knappast blivit nominerad om den hade varit skriven av någon annan än John Scalzi (eller Neil Gaiman. Inte för att jag har någonting emot John Scalzi eller Neil Gaiman, båda framstår som genuint trevliga människor som ofta Tycker Bra Saker(tm)). Allt det här bleknar förstås bredvid ”Best Dramatic Presentation, Long Form”, där det bästa som kan sägas är att vi väl i alla fall inte kommer att få se Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2, som kan vara den sämsta film jag har genomlidit stora delar av (tillsammans med min lillasyster) de senaste tolv månaderna. Var är Chris Priest när man behöver honom?

(Ja, på Eastercon, förstås, där man har kunnat följa glada rapporter om att han befunnit sig i publiken till paneler som ”Running an award” och ”Not the Clarke Award”.)

Gör mig gladast i ”inte särskilt överraskande men ändå roligt”-kategorin: att Chris Garcias tacktal från förra årets Hugoceremoni (“The Drink Tank’s Hugo Acceptance Speech”, Christopher J Garcia and James Bacon (Renovation)) finns bland de nominerade verken i ”Best Dramatic Presentation, Short Form”. Hellre det än ytterligare ett Doctor Who-avsnitt eller vad man än hade fått annars. Om ni vill se en glad vinnare, titta här:
http://boingboing.net/2011/08/22/greatest-hugo-acceptance-speech-of-all-time.html

Kategorier
Spaning

Have we lived and fought in vain?

Nyligen offentliggjordes årets nominerade romaner till årets Arthur C. Clarke-pris, det mest prestigefyllda brittiska science fiction-litteraturpriset. Åtminstone i engelskspråkiga sf-kretsar har de senaste dagarans stora samtalsämne varit att Chris Priest verkligen inte håller med. Eller kanske snarare hur han verkligen inte håller med. Jag är egentligen ingen stor fan av sågningar, men jag har väldigt svårt att inte känna sympati för någon som tycker att ”Have we lived and fought in vain?” är ett rimligt sätt att uttrycka sig när en roman med tråkiga stilistiska drag blir nominerad till ett litterärt pris. Som Cat Valente skriver:

Someone has to move the Overton Window ever so slightly toward high art. High art gets crapped on all the time, and even the phrase is basically a self-reflexive accusation/admission of elitism. But things get shitty, Sturgeon’s Law applies, the center cannot hold, and very occasionally, as high-maintenance lunch-to-literature conversion machines, we need Mommy and Daddy to not be proud of us to spur us on to write better books, to synthesize the high and the popular a little better every time. You will find a thousand authors arguing that what is popular is ipso facto good and anyone who says otherwise is a pseudo-intellectual heel. One guy should be able to say the opposite.