Från Myrorna och från ett antikvariat som sålde böcker nere vid Fyrisån:Kushiel’s Dart av Jaqueline Carey.Wuthering Heights av Emily Brontë. Jag har den redan på svenska, men äh…Lady Susan av Jane Austen.Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott. Den läste vi några noveller ur på littvet. Intressant på många sätt, särskilt om man tänker på de upprörda reaktioner som flera av novellerna orsakade på sin tid trots att innehållet inte är vågat i nutida ögon.Language Myths red. Laurie Bauer och Peter Trudgill. Verkar intressant.Mörkrädd av Andreas Roman. Jag har läst en av Romans tidiga fantasyromaner och den var ju inte mycket att hurra för, men den här skräckromanen har jag hört bra saker om.
Etikett: romaner
Kategorier
Tågläsning: Palimpsest
Igår satt jag på tåget och läste Palimpsest av Catherynne M. Valente. Så passande att ett av de första kapitlen utspelar sig på ett tåg, med två personer som är besatta av att åka tåg.Och vilket underbart språk hon har. Igen och igen stannade jag upp, läste en mening en gång till, och undrade ibland om någon annan på tåget såg att jag log.
The booth was hard, cracked vinyl the color of a Chevrolet interior left in the sun for twenty years.
Her map clutched to her breast, Sei runs out into the street, her hair streaming behind her like a smokestack’s exhalation.
He took her into his arms, holding her golden head to his chest – how cold she was! Her skin was frost-dry, and he thought he could hear seabirds inside her, flapping at the freezing joints of her shoulders.
Kategorier
Nattens begär av Sherrilyn Kenyon
I början av sommaren klagade jag på översättningen av Nattens begär i inlägget Konsten av tantifiera.Nu har jag recenserat boken på Catahya. Sammanfattningsvis tycker jag att den var rätt underhållande och att den verkar vara en bra bok för dem som gillar genren, men de borde på läsa den på engelska i så fall, och själv kommer jag knappast plocka upp något av Kenyon igen.Jag kommenterade inte omslaget i recensionen, men nu gör jag det här istället: men guuuud.
Kategorier
Vilddjuret vaknar av Mattias Johnsson
Den har jag recenserat på Catahya.Betyg: 4/5. En väldigt läsvärd fantasydebut. Kul med bra svensk fantasy.
Flera bokbloggare verkar ha läst och diskuterat Clarice Lispectors roman Stjärnans ögonblick i bokcirkelform. Kul att läsa flera olika åsikter om samma bok: Lyran, La Bibliofille, Boktoka, Kulturdelen, Snowflake, Johanna K.Jag minns när vi läste Lispector på littvet, det var väl tre och ett halvt år sedan nu. De flesta hade inte hört talas om henne förut, men många blev helt förälskade och flera valde att skriva uppsatser om hennes verk. Jag har för mig att jag tyckte att Stjärnans ögonblick var bra, men skum och svår att greppa. Däremot föll jag pladask för novellsamlingen Familjeband. Den borde jag verkligen läsa igen.
Kategorier
Sex översättare, en vecka
Kategorier
Girl Meets Boy av Ali Smith
Någon skrev en gång till mig att om jag gillar Jeanette Winterson så borde jag gilla Ali Smith. Jag kommer inte ihåg vem du var, men du hade rätt. Tack. Girl Meets Boy ingår i mytserien, där en massa författare skriver en egen version av en myt. Smith valde en myten om flickan Iphis som blir uppfostrad som pojke. När flickan blir vuxen och ska gifta sig med en annan kvinna går hennes mamma till en gudinna för att få hjälp, och poff så blir Iphis man på riktigt.Smith placerar sin version av myten av nutida Skottland. Huvudpersoner är systrarna Anthea och Midge. Midge jobbar hårt med marknadsföring åt företaget Pure, vars senaste produkt är flaskvatten. Anthea gör också en vända i Pures klor, och hennes metamorfos börjar då hon träffar Robin som en dag spraymålar protester mot företaget på dess skylt utanför kontoret.
He was the most beautiful boy I had ever seen in my life. But he looked really like a girl. She was the most beautiful girl I had ever seen in my life.
Midge har till en början svårt för systerns nya förhållande (Oh my god my sister is A GAY. I am not upset. I am not upset. I am not upset.) och rebelliska livsväg, men genomgår en egen förändring när hon inser vad hennes chef på Pure egentligen är för sorts människa och vad hon själv medverkar till att skapa där.Vad jag tycker om med Girl Meets Boy är ungefär samma saker som jag brukar tycka om i Jeanette Wintersons böcker. Det vackra och lekfulla språket. Att inget är statiskt. Tid och identitet rör sig ständigt, och i centrum för allt är berättelsen. Berättelser-i-berättelser-i-berättelser. Berättelsen skapar världen. Genom berättelser förstår vi oss själva.Girl Meets Boy är en underbar liten bok. Jag försökte att läsa den långsamt, men den tog ändå slut för fort, bara 160 sidor som smakar honung och skiner som solen, varje nyans från vit morgon till gyllene kväll. Och så har den en fantastisk första mening:
Let me tell you about when I was a girl, our grandfather says.
Kategorier
Pompeji av Maja Lundgren
Ett av de första inläggen i den här bloggen handlade om Maja Lundgrens Myggor och tigrar och hur hon omyndigförklarades i debatten som följde publiceringen av boken. Lite kort skrev jag också om att jag tyckte att boken var rätt trist och jag trodde att jag skulle gilla hennes första roman Pompeji mer. Jag hade rätt.Pompeji utspelar sig strax innan staden läggs i ruiner av ett vulkanutbrott. Man får följa några olika människor som lever i staden och deras problem. Och det låter ju som upplägget för en helt normal roman, men Pompeji är knäppare än det mesta jag har läst förut. Lundgren blandar nutid och dåtid, historiska fakta och galna skrönor och resultatet blir helkonstigt och väldigt roligt. Romanfigurerna är otroligt fula i munnen, gudar vandrar på gatorna, någon blir förvandlad till hund och även vulkanen Vesuvius får tillfälle att snacka lite. Bland annat konverserar den med en tiger som har rymt från gladiatorspelen.
Tigern gjorde expeditioner på Vesuvius, och en vacker dag hade den tagit sig ända upp till toppen. Den gick ner i kratern. Ojrå. Det här var verkligen något för tigrar!För den förstod att det var en vurkan.Före en jordbävning blir alla hundar oroliga. Långt innan människan har hunnit märka något ylar hundarna och rusar runt i panik: men tigern kände kittlingar i tassarna och njöt, för det tyckte den om. Den blev inte rädd.- En Vurkan det är.- En Tiger det är.Jo. Vesuvius kände tigerns närvaro i kratern, precis som tigern kände magman.När de konstaterat varandras närvaro och likaledes konstaterat en tigro-vulkanisk aktivitet, en typ av djur-vulkankemi med reaktioner, inte direkt erotiska men besläktat med det, så började de prata.(Vulkaner och tigrar kan visst prata, det är bara idioter som tror att dom inte kan det, riktigt förstockade människor som borde stoppa upp huvudet där bak, och om ni vill tillhöra dem så varsågoda, kanske ni borde gå till en psyk-doktor i alla fall.)[…]Tigerns bekännelse följdes av en lång tystnad av Vesuven.Versuven tänkte på Spartacus. Vesuven tänkte på alla fina människor som den skulle döda. Vesuven sa slutligen:- Jag är en statovulkan. Jag är mycket komplex. Gå i frid.
Det är något hämningslöst med Pompeji, som att det inte finns några gränser för vad som får sägas eller vad som kan hända eller hur språket kan behandlas. Och samtidigt finns det såklart mycket kontroll bakom den till synes flummiga texten, bland annat i form av kunskap. Mycket i Pompeji är baserat på klotter och annat som har hittats i staden.Jag ska inte påstå att allt funkar. Ibland blev det lite mycket. Men jag hade en mycket rolig lässtund.(Förresten, så här fult är pocketomslaget. Örk. Önskar att jag hade den inbundna istället.)
Kategorier
Dubbla slag av Malin Persson Giolito
När jag läste Dubbla slag av Malin Persson Giolito slog det mig hur sällan jag läser den typen av böcker, som handlar om vanliga (nåja) nutida människors vardagsliv och ”livspussel” (kräkord). Hade det inte varit för det feministiska temat hade jag antagligen inte intresserat mig för den alls.Dubbla slag handlar om Hanna som gjorde kometkarriär som ung jurist, men sedan hon fick barn har det gått trögt. På jobbet förväntar de sig att alla ska jobba dag och natt, och inte sticka iväg för att hämta på dagis. Och hemma sover mannen gott på nätterna medan hon själv ligger vaken av stress eller skrikande barn. Det är alltså en bok som är väldigt typisk för vår tid, då kvinnor intalas att de kan få allt – karriären, familjen, det jämställda förhållandet – och sedan skulle behöva klona sig själva eftersom det inte funkade.Dubbla slag och flera andra hyfsat nya böcker visar en familjebild som ser ut ungefär så här: mamman, yr av sömnbrist, flänger runt med otvättat hår för att hinna klä på och fixa frukost till ungarna som bråkar och kastar mat över hela köket innan hon själv ska till jobbet. Så kommer pappan in, utvilad och nyduschad, och säger ungefär jaha, här sitter ni och myser, och sedan går han till jobbet medan kaoset fortsätter där hemma. Det skulle vara intressant att läsa en bok ur ”Mannens” synvinkel om den situationen, om förhållandena där de trodde att de var jämställda, men sedan blev det pannkaka när barnen kom. Eller det kanske redan finns? Tipsa gärna i så fall.Dubbla slag är välskriven och effektivt berättad och många kan säkert känna igen sig i Hannas problem. Inblicken i hur det kan fungera på en advokatbyrå är också intressant. Men trots allt det skulle jag inte vilja ha mer av samma sak när jag har läst klart. Det finns en anledning till att jag sällan läser såna här böcker, och det är att det helt enkelt finns annat som intresserar mig mer.
Kategorier
80 romaner för dig som har bråttom
I 80 romaner för dig som har bråttom har Henrik Lange sammanfattat kända romaner på några få serierutor. Jag hade nog fel förväntningar när jag började läsa, för jag trodde att det skulle vara en mer uppenbar humorbok, men istället är sammanfattningarna väldigt rakt på sak. Visst, ibland blir det riktigt roligt ändå, men det är mest när Lange går ifrån det bokstavliga sammanfattandet och exempelvis beskriver Mina drömmars stad som ”Elände elände elände elände elände elände” eller i något fall inte använder text alls utan låter bilderna tala.Den mest komiska effekten av 80 romaner för dig som har bråttom är egentligen hur små och ynkliga många av litteraturhistoriens stora verk blir i Langes version av dem. Han gjorde det och det, sedan dog han, illustrerat med några enkla svartvita bilder. Fast vem är boken till för, egentligen? Trots titeln så lär det vara personer som redan har läst romanerna i fråga som får ut mest av den. Den känns som en typisk present, en sån där halvrolig grej man ger bort för att man inte kom på något bättre.Andra bloggar om 80 romaner för dig som har bråttom