Samantha Harveys Bookerprisvinnare Orbital (Omloppsbanor på svenska) skildrar tillvaron på en rymdstation i omloppsbana runt jorden. Runt, runt. Soluppgång och solnedgång om och om igen, många gånger per dygn.
Till viss del handlar den om hur det är att vara astronaut och har roliga avsnitt om toaletter och rymdlivets egenheter och desorientering, men ännu mer är det målande beskrivningar av hur jorden ser ut uppifrån och filosoferande om mänskligheten och vår plats på vår planet och i universum.
Det är en kort roman, men inte snabbläst. Jag läste den i somras och minns hur jag satt i soffan i stugan och sambon sa: läser du fortfarande den lilla boken?
Ja, den lilla boken var tät och poetisk och jag tyckte att det krävde en del fokus att följa dess vindlande beskrivningar av jorden från ovan. Den var otroligt vacker, meditativ och, förlåt, ibland lite tråkig.
Den förmedlar en känsla av förundran som delvis smittar – hur mycket beror kanske på vad man har i bagaget. Om man är lite intresserad av rymden eller har läst en del science fiction så är den här utifrånblicken på jorden och människan nog inte ny för en. Men ordens skönhet gör den så värd att läsa.
(2024)