Etikett: science fiction

Kategorier
Babbel

Att definiera science fiction utifrån vad man får plats med i sin bokhylla

Jag möblerar om i mitt bibliotek. Det är fantastiskt: plötsligt känns det nästan dubbelt så stort. Den möblering jag har levt med i tre och ett halvt år kanske inte var så fantastisk ändå. Ett problem som inte blir löst av att flytta bokhyllor är, tyvärr, att de är för få. Man kunde förstås hoppas att man skulle kunna sätta ett par, tre bokhyllor bredvid varandra, tycke skulle uppstå, och så en morgon när man kom ut i biblioteket stod en ny liten bokhylla där, men hittills har jag givit mina böcker hem medelst pekuniära medel snarare än romans. Jag köpte mig bokplats för pengar, för mig var ej annat att få.

Egentligen har jag plats – bara i fel bokhyllor. De antikvariskt införskaffade böckerna, till exempel, kan ju inte stå i samma hyllor som de jungfruligt orörda. Apartheid råder, om än mindre strikt än i min förra lägenhet, där de inte ens fick stå i samma rum. Språk-, litteratur- och retorikvetenskapen har en egen regal. Och science fiction- och fantasylitteraturen står tillsammans, mest eftersom det är den jag nästan alltid skriver om och jag någon gång fick för mig att det skulle vara enklare om den litteratur min kritiska gärning är inriktad på skulle stå samlad. I några bokhyllor finns det plats över. I andra inte. Till exempel inte i sf- och fantasybokhyllorna. Hur löser man det? Delvis genom att börja lägga små boktravar i hyllorna.

Delvis genom att, åtminstone när det kommer till sorteringen, börja omdefiniera sitt science fiction- och fantasybegrepp. Är Thomas Pynchons Gravity’s Rainbow sf? Ja. Men den är ju jättetjock! Den hamnar bredvid W.G. Sebalds Austerlitz istället. Peter Høegs Frøken Smillas fornemmelse for sne? Tja, nog innehåller den sf-element i alla fall. Men den har knappast marknadsförts som det. Den hamnar bredvid Kazuo Ishiguros Never Let Me Go. Som, uh, ju egentligen är alldeles uppenbar science fiction. Men som här får stå tillsammans med de andra Ishiguroböckerna.

Edward Whittemore, Karin Boye, Harry Martinson, Haruki Murakami, Arne Sand, Virginia Woolf, Italo Calvino, Selma Lagerlöf, Sjón, för att nämna några? Vissa av dem kräver ett mycket generöst sf- eller fantasybegrepp, även om de har tassat långt utanför realismens gränser, och skulle hamna där de står även om kvalifikationskraven för en fantastikbokhylleplats inte hade höjts. Andra har den grundläggande behörigheten, men faller utanför på grund av det höga söktrycket.

Men Margaret Atwood, hon får faktiskt stå i science fiction-bokhyllan. Några principer får man ha.

Kategorier
Babbel

Saker man lär sig

Byxmyndighetsåldern i Finland och Norge är sexton år. I Tyskland fjorton. Fjorton gäller även i Estland, medan Lettland och Litauen delar den finsknorska synen. I Danmark räknas man precis som i Sverige som sexuellt självbestämmande från femton år, medan man på Cypern måste vara sjutton.

Researcherns vardag: Femhundra sidor ”Introduction to phenomenology” med posten för att begripa vad de egentligen pysslar med i HOXOH och ett samtal med en segelflyglärare om vad man egentligen kan se från ryggen på en drake …
 –Erik Granström, statusuppdatering på Facebook häromdagen

Mig har skrivandet aldrig lärt någonting så användbart som att kunna göra goda uppskattningar av vad man borde ha kunnat se från en drakrygg, men en sak jag är ganska bra på är det här med under vilken ålder någon måste vara för att det skall vara olagligt att ha sex med personen i diverse olika länder. (I Japan under fjorton. Federalt i Mexiko tolv, men det regleras vidare i delstatslagar.) Den främsta nytta jag har av det är att kunna dra upp det i diskussioner för att ge ett bra och stabilt intryck.

Det skall man i och för sig inte underskatta. Jag har hört att det är viktigt att ge ett bra intryck.

Mitt vanliga svar på den frågan är att jag läste fantasy och ville skriva min egen variant, men går vi tillbaka längre i tiden står det klart att det egentligen handlar om praktiskt motiverad slöhet. Om jag t.ex. ville skriva en bok om slagskeppet Bismarck så skulle jag behöva veta minst lika mycket om slagskeppet Bismarck som alla dem som skrivit om slagskeppet Bismarck före mig, vilket inte verkar realistiskt med tanke på att sådana böcker skrivits av folk som gått till botten med slagskeppet Bismarck, åtminstone bildligt talat. När jag på högstadiet läste fantasy av Howard och Moorcock däremot insåg jag att sådana böcker egentligen bara krävde att jag hittade på en lång rad poänglösa episoder klumpigt staplade på varandra (var fick jag det ifrån?). Några år senare hade jag valet att skriva antingen om arbetslösa vårdbiträden med Konsumkassar eller om folk som blir jagade av skelett i underjorden, och så gick det ju som det gick.
 –Per Jorner, intervju på Catahya, 2005

Jag är ytligt bekant med vissa aspekter av sexualbrottslagstiftningen i en rad olika länder sedan en novell jag skrev för Nova science fiction för snart tre år sedan, en novell som behandlade det här med sex, ålder, brott och, framför allt, straff. ”Science fiction, like much medieval literature, is didactic”, skrev Joanna Russ i ”Towards an Aesthetic of Science Fiction”. Och visst är det så: den som läst min novell har förhoppningsvis lärt sig åtminstone någonting om spansk lagstiftning på området.

”Science fiction must not offend against what is known”, skrev Russ vidare. Då gäller det att man har koll på sin fakta. Det är viktigt med research. Och tänk på allt man lär sig. Som att den europeiska stat med lägst byxmyndighetsålder är Vatikanstaten.

Fast det hade man kanske kunnat räkna ut ändå.

Inlägg inspirerat av Vecka 6.
Kategorier
Evenemang

Fantasyförfattare, serietecknare, kinesiska dystopier och översättning i Uppsala

Bild av Nicklas Andersson

Det är snart november. Det betyder snart litteraturfestival i Uppsala. Här är ett utskick jag precis skickade ut via Facebookeventet:

Gott folk,

det är oktober och mindre än en månad kvar till science fiction- och fantasydagen i Uppsala. Det är bra.

Programmet har fått sina konturer: fantasyförfattarna Erik Granström och Anders Björkelid kommer att diskutera sina författarskap. Serietecknaren och illustratören Jonas Anderson att prata om sin verksamhet. Science fiction- och fantasyöversättaren Ylva Spångberg, en av Sveriges allra mest meriterade fantastiköversättare, kommer att diskutera översättning. Sinologen, översättaren och bibliotekarien Anna Gustafsson Chen kommer att tala om kinesiska dystopier och utopier. Serietecknarna Elin Fahlstedt och Lisa Medin kommer att prata om serier, science fiction, manga och den nya serietidningen Utopi. Ytterligare ett par programpunkter lär tillkomma.

På nedervåningen kommer det att finnas försäljning av böcker och serier, såväl billiga antikvariska som direkt från bokhandel och förlag. Vi kommer att ha ett fik där man kan slå sig ned för att umgås. Jonas Anderson kommer att ställa ut några av sina bilder; svärdssmeden Peter Johnson kommer och pratar om svärdssmide. Vi slår upp portarna 10:30 och stänger 19:30, då de som så önskar kan gå vidare till annan lokal för fortsatt umgänge.

5 november. Kom dit.

http://november.fandom.se/

Som bonus: bloggfika. Det här kommer att bli roligt.

Bild: Nicklas Andersson.

Kategorier
Länktips

Länkhög: Hope Mirrlees, Pindaros och ett science fiction-uppslagsverk

The Encyclopedia of Science Fiction lanserade sin tredje utgåva på nätet häromdagen. Dryga tre miljoner ord om science fiction i olika former. The Encyclopedia of Science Fiction har varit den engelskspråkiga sfärens standarduppslagsverk om science fiction i decennier; det är roligt att se det uppdaterat, utvidgat och mer tillgängligt än tidigare.

Venanzio har skrivit om en nyöversättning av Pindaros, och diskuterar översättarens roll och ethos. Hur tar vi egentligen emot egenutgiven klassikeröversättning från en person vi inte vet någonting om?

The Times Literary Supplement Blog uppmärksammar att Hope Mirrlees dikter nu finns återutgivna. Det är bra, även om jag är lätt skeptisk till formuleringar som ”her best-known work, the long, psychogeographic poem Paris” eller ”that Mirrlees and Loy have been re-issued after so many years out of print” och att skriva om hur bortglömd hon är utan att över huvud taget nämna Lud-in-the-Mist – Mirrlees med största sannolikhet mest lästa verk, inte minst eftersom det faktiskt tryckts och gått att få tag på.

Kategorier
Evenemang Spaning

UR Samtiden sänder Euroconmaterial på Kunskapskanalen

Först på programmet står en diskussion om det föregående årtiondets science fiction med Marianna Leikomaa, Jukka Halme, Kristina Hård och Niels Dalgaard. Därefter följer bland annat östeuropeisk science fiction på frammarsch, As You Know, Bob-panelen, Nene Ormes intervju med Elizabeth Bear och Ian McDonalds hedersgästtal.

För er som av en eller annan anledning missade det när det ägde rum.

Kategorier
Evenemang

Science fiction- och fantasydag i Uppsala i november

5 november kommer det att anordnas en science fiction- och fantasydag i Uppsala. Nästa års stor sf- och fantasyarrangemang, Swecon 2012 (med namnet Kontrast), kommer också att äga rum här – men det är ju inte förrän nästa år. En evighet. Så länge vill vi inte vänta. Alltså värmer vi upp med ett lite mindre arrangemang i höst: ingen medlemskapsavgift (om man inte vill), inget inträde. Det är bara att komma förbi.

Bild av Nicklas Andersson

Det finns ett Facebookevent också, om man är en sådan där person som behöver dem därför att de är det närmaste en kalender man kommer. Eller om man vill använda det för att påpeka för fler att de borde komma. Det är man förstås hemskt välkommen att göra.

Det här kommer att bli roligt.

Bild: Nicklas Andersson.

Kategorier
Babbel

”Flowers for Algernon” och ”Understand”

Jag läste nyligen Daniel Keyes ”Flowers for Algernon” (”Blommor till Algernon” – novellen, inte romanen), sådant där som man förstås borde ha gjort för länge sedan. Jag kunde inte låta bli att jämföra den med Ted Chiangs ”Understand” (”Förstå”), eftersom båda handlar om män som genom medicinska ingrepp uppnår en högre intelligensnivå än vanligt.

Det är kanske inte riktigt rättvist, med tanke på att de egentligen har två helt olika grepp: Keyes en man som går från en utvecklingsstörning till synnerligen hög intelligens, medan Chiang försöker skildra en normalbegåvad person som blir en övermänniska. Det sistnämnda går sisådär. Ted Chiang publicerade ”Understand” 1991 och visar sig egentligen inte som en riktigt skicklig författare förrän från 1998 och framåt. Det är någonting med en författare som inte har lärt sig att skildra människor på ett övertygande sätt och det där med att beskriva en persons utveckling som inte riktigt fungerar, ens om man är Ted Chiang. Keyes, däremot, upplever med ”Flowers for Algernon” (och romanen han sedan utvecklade den till) sin karriärs stora höjdpunkt.

Han har definitivt ett bättre grepp om människan Charlie Gordon än Chiang har om Leon Greco. Men är det den huvudsakliga poängen? Båda novellerna är trots allt idélitteratur; Chiang är en av de mest utpräglade idéförfattare jag någonsin har läst. Men som njutbar skönlitteratur kan inte idéer stå på egna ben, särskilt inte om de handlar om mänsklig utveckling. Då måste de för att fungera kläs i mänskliga kläder: det som även engagerar stimulerar mer. Charlie Gordons resa från hackkyckling som inte ens förstår att han hackas på – genom processen när han inser att världen inte behandlar honom snällt som han alltid trott – är en känslomässig resa för läsaren. Leon Grecos utveckling är det inte. Det, och huvudsakligen det, gör ”Flowers for Algernon” till den absolut mer minnesvärda novellen. Ensamma blir de båda, men det är bara Gordons ensamhet som är påtaglig.

Kategorier
Babbel Spaning

Gästinlägg: Så glad kan man bli om folk tycker om ens fanzine

Jag hade egentligen tänkt göra annat, men eftersom internet är all kreativitets och allt arbetes värsta fiende, slutade det med att jag häromnatten satt och följde utdelningen av Hugopriset via en livestreamning av ceremonin. Litteraturpriser är förstås inte någonting man skall lägga alldeles för stort vikt vid – i bästa fall sitter en liten grupp personer och delar ut det till någon bok eller författare de råkar tycka är bra, i värsta fall blir det ett meningslöst popularitetspris som bara bekräftar vad som redan syns i försäljningssiffrorna – men de kan vara roliga ändå. De kan göra folk glada, vilket är ett så gott skäl som något att göra någonting. De kan lyfta fram verk som förtjänar mer uppmärksamhet. De kan uppmärksamma ett helt format.

Hugopriset är också intressant på det sätt att det speglar science fiction-litteraturens relation med läsarrörelsen, sf-fandom. Sf-genren odlade i decennier en alldeles egen kultur: egna författare, egna kritiker, egna förlag, egna tidskrifter, egna redaktörer, till och med en egen litteratursyn, som åtminstone i teorin satte mer fokus på idéinnehåll och mindre på stil och personskildringar, någonting som har luckrats upp men till viss del ändå lever kvar. Framför allt så levde (och lever) sf-litteraturen på ett rätt unikt sätt i väldigt nära samklang med sina läsare, och ur sf-fandom hämtade man många nya författare, redaktörer och kritiker. Därför kombinerar Hugopriset sin status som ett av den engelskspråkiga sf- och fantasyvärldens allra mest prestigefyllda novell- och romanpriser med att dela ut priser i kategorier som ”bästa fanskribent”, ”bästa fanillustratör” och ”bästa fanzine”.

Det sistnämnda priset vanns av The Drink Tank, vars redaktör Chris Garcia fullständigt bröt ihop, kramade alla han fick tag på, grät och satte sig på scenen och kramade sin Hugostatyett som en nallebjörn. Det var det bästa jag har sett i en prisutdelningsceremoni någon gång, och möjligtvis det bästa jag någonsin kommer att se. Om du vill se någon bli riktigt glad för att andra tycker om hans fanzine, se The Garcia Moment.

Så fint.

Kategorier
Babbel Citat

Första meningen

Ibland skrivs det om de första meningarna i böcker. Hur viktiga är de? Hur fångar man läsaren omedelbart?

(Och alltid ska man dra fram ”Äntligen stod prästen i predikstolen” om det är svensk litteratur som avhandlas. Tröttsamt. Det är en bra start, visst, men jag börjar inte direkt sittdansa av entusiasm över den.)

Jag har svårt att engagera mig i sånt, för de spelar så liten roll för mig, de första meningarna. De är så små delar att de sällan har någon betydelse för den samlade upplevelsen av ett verk. Viktigare är det då att början som helhet – första sidan, eller första kapitlet, eller vad man nu vill kalla början – funkar.

Dessutom behöver jag inte bli fångad på en gång, det gör inget om det tar lite tid så länge det som kommer sedan är värt startsträckan. (Däremot borde jag bli bättre på att släppa böcker när det står klart att det faktiskt inte kommer bli bättre.)

När man ska utse sin favorit bland startmeningar har jag inget att säga för jag brukar inte minnas dem, inte ens när det gäller favoritböcker som jag har läst flera gångar. Men att jag inte lägger dem på minnet innebär ju inte att jag inte uppskattar dem just när jag läser dem.

”Min första rymdfärd var en sofistikerad tonårsrevolt.”

Det är en bra första mening, tycker jag. Ur Alba av Kristina Hård, som jag läser just nu.

Kategorier
Citat Evenemang

Science fiction-poesi och Eurocon

Ovan ett utdrag ur Science fiction av Johannes Heldén. Han är en av många författare som kommer att besöka sf- och fantasykongressen Eurocon i Stockholm i sommar. Förutom de utländska författarhedersgästerna Elizabeth Bear och Ian McDonald har arrangörerna lyckats få dit åtminstone 18 (!) svenska fantastikförfattare. Hur kul som helst.

Så alla som är intresserade av fantasy, sf eller övernaturlig skräck: Eurocon 17-19 juni i Stockholm. Kom ihåg det! En helg fullsmockad med föredrag, paneldebatter och allmänt nördsnack i baren eller runt bokborden.

Ni som inte har fyllt 26 går in gratis, men då måste ni registrera er i förväg.