Efter att ha försökt handla på Bokia i går gick jag vidare till Antikvariat X i mitt sökande efter en stackars pocketbok, en stunds enkelt bärbar förströelseläsning. Antikvariat X ligger i en källare på Lilla Vassbotten, några hundra meter in i industriområdet vid hamnen. Den enda reklam jag någonsin sett för det är skylten som sitter vid den gamla butiken, dit ytterst få kan ha hittat om de inte redan kände till var det låg, om att antikvariatet bytt lokaler och flyttat ännu längre in. Det är ingenting man inte snubblar över om man inte vet var det ligger. De flesta vänersborgare är förmodligen inte medvetna om dess existens. Jag var där i en timme, två dagar före jul. Under den tiden kikade ytterligare en person förbi.
Fast hon köpte ingenting.
Jag fastnade, som man lätt göra, vid science fiction- och fantasyhyllorna på väg in längre in, för att ta upp den jakt jag egentligen kommit för. ”Finns det en marknad för gamla nummer av Asimov’s och Analog i Vänersborg?” frågade jag ägaren. ”Tja, det är mina egna prenumerationer jag säljer”, sade han. ”Jag har nog sålt lika många nummer som står där”, sade han, och jag sneglade på de kanske tjugofem, trettio numren. ”Fast det har tagit några år, förstås”, tillade han sedan. Jag bläddrade bland hans gamla Nova science fiction, Jules Verne Magasinet, Häpna!, Galaxy och hittade, lite oväntat, ett nummer av Magasin Aniara som jag genast lade beslag på.
”Det mest udda i den vägen jag har är nog den här amerikanska tidskriften”, sade han, och plockade fram några nummer av Lady Churchill’s Rosebud Wristlet, en något osannolik publikation att stöta på i ett antikvariat i en svensk småstad. ”Åh!” sade jag. ”Den ges ju ut av Kelly Link och Gavin Grant! Hon är hedersgäst på en science fiction-kongress som jag är med och arrangerar nästa höst!” varpå han började plocka fram diverse titlar som Links och Grants förlag Small Beer Press givit ut: Trampoline, Kalpa Imperial (Angélica Gorodischer, översättning Ursula Le Guin) och några till. Kanske försökte han inte så mycket sälja dem till mig som att det var roligt att någon kom förbi och pratade med honom: ”jag skulle gärna ha femtio kunder här just nu som försökte köpa saker av mig”, sade han, ”istället för femtio i veckan”.
Sedan kom jag på att det snart hade gått en timme och att jag bara lite snabbt skulle kika in och köpa en pocketbok till min farbror, som har ett något begränsat intresse av amerikanska småförlag och gamla sf-tidskrifter. Det var förstås inte det enklaste. Det finns sorterade delar av butiken. Det finns också banankartonger med böcker som kanske följer någon form av system mitt enkla sinne bara inte kunde utröna, men där man hur som helst måste lyfta på första lagret böcker för att se vad som finns under – och sedan lyfta på den lådan för att kunna se vad som finns i lådan under. ”Har du någon av de där böckerna om han, vad heter han … en amerikansk militärpolis. Reacher? Jag har glömt vad författaren heter.” ”Child? Jag vet inte. Jag har ingen dator i antikvariatet.”
Jag hittade ingen Child. Jag hittade väldigt mycket annat. Det är inte ett antikvariat där man skall veta vad man är ute efter: man skall gå dit, rota och hitta någonting man glömt att man ville ha eller inte ens visste fanns.
Har du ett par timmar över i Vänersborg någon gång? Gå inte till Bokia. Men gärna till Antikvariat X.
Senaste numret av 
Om jag fortfarande hade sysselsatt mig med