Saker man lär sig

Byxmyndighetsåldern i Finland och Norge är sexton år. I Tyskland fjorton. Fjorton gäller även i Estland, medan Lettland och Litauen delar den finsknorska synen. I Danmark räknas man precis som i Sverige som sexuellt självbestämmande från femton år, medan man på Cypern måste vara sjutton.

Researcherns vardag: Femhundra sidor ”Introduction to phenomenology” med posten för att begripa vad de egentligen pysslar med i HOXOH och ett samtal med en segelflyglärare om vad man egentligen kan se från ryggen på en drake …
 –Erik Granström, statusuppdatering på Facebook häromdagen

Mig har skrivandet aldrig lärt någonting så användbart som att kunna göra goda uppskattningar av vad man borde ha kunnat se från en drakrygg, men en sak jag är ganska bra på är det här med under vilken ålder någon måste vara för att det skall vara olagligt att ha sex med personen i diverse olika länder. (I Japan under fjorton. Federalt i Mexiko tolv, men det regleras vidare i delstatslagar.) Den främsta nytta jag har av det är att kunna dra upp det i diskussioner för att ge ett bra och stabilt intryck.

Det skall man i och för sig inte underskatta. Jag har hört att det är viktigt att ge ett bra intryck.

Mitt vanliga svar på den frågan är att jag läste fantasy och ville skriva min egen variant, men går vi tillbaka längre i tiden står det klart att det egentligen handlar om praktiskt motiverad slöhet. Om jag t.ex. ville skriva en bok om slagskeppet Bismarck så skulle jag behöva veta minst lika mycket om slagskeppet Bismarck som alla dem som skrivit om slagskeppet Bismarck före mig, vilket inte verkar realistiskt med tanke på att sådana böcker skrivits av folk som gått till botten med slagskeppet Bismarck, åtminstone bildligt talat. När jag på högstadiet läste fantasy av Howard och Moorcock däremot insåg jag att sådana böcker egentligen bara krävde att jag hittade på en lång rad poänglösa episoder klumpigt staplade på varandra (var fick jag det ifrån?). Några år senare hade jag valet att skriva antingen om arbetslösa vårdbiträden med Konsumkassar eller om folk som blir jagade av skelett i underjorden, och så gick det ju som det gick.
 –Per Jorner, intervju på Catahya, 2005

Jag är ytligt bekant med vissa aspekter av sexualbrottslagstiftningen i en rad olika länder sedan en novell jag skrev för Nova science fiction för snart tre år sedan, en novell som behandlade det här med sex, ålder, brott och, framför allt, straff. ”Science fiction, like much medieval literature, is didactic”, skrev Joanna Russ i ”Towards an Aesthetic of Science Fiction”. Och visst är det så: den som läst min novell har förhoppningsvis lärt sig åtminstone någonting om spansk lagstiftning på området.

”Science fiction must not offend against what is known”, skrev Russ vidare. Då gäller det att man har koll på sin fakta. Det är viktigt med research. Och tänk på allt man lär sig. Som att den europeiska stat med lägst byxmyndighetsålder är Vatikanstaten.

Fast det hade man kanske kunnat räkna ut ändå.