Jag erkänner, det främsta skälet till att jag lånade Anna Gavaldas En dag till skänks är att den är så liten och söt. (På bilden ligger den ovanpå en vanlig pocketbok.)
I En dag till skänks rymmer tre vuxna syskon från ett bröllop för att hälsa på det yngsta syskonet som guidar turister i ett slott. De får en rolig dag tillsammans, vilket skuggas av vetskapen om att det antagligen är sista gången som de kan umgås på på det sättet: fria, uppsluppna, långt borta från krav från arbete och familjer.
UNT:s kulturchef Lisa Irenius kallade nyligen läsningen av den för ”en trevlig men meningslös timme” och det är en rätt bra beskrivning. Det är en trevlig bok, mysig, charmig och underhållande, men den fastnar inte.
Ett svar på ”Ytligt skäl till boklån”
Jag förstår vad du menar
Jag läste hennes Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. Det var en samling korta noveller, och en del av dem handlade om ovanliga och intressanta situationer. Men hon beskrev allt så luftigt och lätt. Jag hade önskat att hon gått litet djupare och visat mer av sorg och förvirring. Så synd!
06 okt 2010 kl 22:47