Jag blev så rädd av Frida Windelheds novell ”Borzoi”. Den handlar om en barnvakt som kommer till ett hus där familjens ena hund är döende. Jag vet på riktigt inte när jag senast kände sånt obehag i hela mig av att läsa skräck, och det var långt innan det egentligen hände något i berättelsen, den hade en så stark känsla av FEL. Jag blev skiträdd och imponerad.
Ropa inte ut i mörkret är en samling med tretton skräcknoveller. Windelheds skräck är ofta blodig, kroppslig och äcklig vilket egentligen inte är vad jag främst brukar söka mig till, jag är mer team ”olycksbådande stämning”. Men ibland slinker det ner lite äckelpäckel också, som här. Och det saknas ju inte olycksbådande stämning heller. Det är också en skräck som utgår mycket från vardagen – vad händer på arbetsplatsen eller hos grannen eller i mörkret bredvid gångvägen?
Som ofta med samlingar fanns det noveller jag gillade mycket och noveller jag inte kände något särskilt för. Genomgående är att Windelhed skriver snyggt och stämningsfullt, jag tycker om hennes bildspråk där höghus kan vara ”identiska syskon i flammig sten” och den råa humorn i att beskriva ett pars utseende som ”Batmans föräldrar innan de blev mördade”.
(Swedish Zombie, 2025.)
Upptäck mer från Tystnad
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.