Jag läste Porträtt av en hungrig flicka och undrade varför jag har läst så lite av Inger Edelfeldt. Visst är hon min sorts författare? Jag får rätta till det.
Porträttet då: IsaBell är antikhandlare och åker omkring i sin van på jakt efter intressanta prylar. Hon fastnar för en viss tavla, som leder henne till vampyren Lou.
De utvecklar ett ömsesidigt beroende som inte kan hålla. Är det kärlek? Är det utnyttjande? Ett rovdjur och hans mat, eller ensamma varelser som isolerar sig tillsammans för att resten av livet är skit? Det är komplicerat och så får det vara.
Edelfeldt skriver vackert och har en egen take på den bekanta vampyrmyten. Jag uppskattar också att IsaBell inte är en tonårstjej eller en snygg 25-åring, bara en vanlig halvtråkig vuxen. Jag tyckte om boken och i höst kommer en del till!
(Kraxa förlag, 2025.)
Upptäck mer från Tystnad
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.