Like, Follow, Subscribe

Eftersom halva bokstagram har läst eller håller på att läsa Yesteryear (jag också) just nu känns det passande att ta upp Like, Follow, Subscribe: Influencer Kids and the Cost of a Childhood Online av den amerikanska journalisten Fortesa Latifi.

Tänk er att en influerare med ett tjusigt hem och gulliga barn ger tips om hur hon organiserar sitt liv. Vad hon inte säger är att hon har både städerska och nanny. Jag skrattade inombords när jag läste om rika influencers som tipsar (eller till och med säljer kurser) om hur de styr upp sin vardag samtidigt som de mörkar att de har personal. Jag hade inte tänkt på det förut, eftersom jag inte följer den typen av konton, men det är klart att det är så det fungerar! Jätteroligt.

I Like, Follow, Subscribe skriver Latifi om föräldrar och barn som är influencers på sociala medier eller Youtube. ”Momfluencer” och ”family vlogger” är begreppen hon använder mest. Bokens huvudfråga är vad det gör med barnen att växa upp med en kamera i ansiktet, men den handlar om mycket annat också (som varför mormoner är överrepresenterade bland momfluencers, väldigt intressant, eller hur väldigt unga mammor har svårt att sluta influera även om de skulle vilja, eftersom inget vanligt jobb de kan få skulle ge i närheten av lika bra lön).

Hon pratar med vuxna och barn, både de som fortfarande är aktiva och de som har slutat. Såna som trivs med livet som content och såna tycker att det suger. De som försvarar det de gör och de som ångrar sig. Hon har också intervjuat olika typer av experter, från psykologer till FBI-anställda.

Latifi skriver att familjer är den del av influencerindustrin där det finns mest pengar. Jag blev först lite förvånad, jag hade nog tänkt att det var skönhet eller wellness som var den mest lönsamma nischen. Men sen kändes det ändå självklart: du kan marknadsföra väldigt många olika saker med en familj. Grejer till barn, grejer till hemmet, grejer till föräldrar. Nästan allt. Och blivande och nya föräldrar är en lönsam målgrupp.

Latifis stil är tydlig och lätt att läsa. Det är lätt att bli engagerad och nyfiken och samtidigt känna avgrunden öppna sig för att folk är så vidriga. Vad som däremot funkar sådär är hennes inskjutna små åsikter, där hon håller med eller inte håller med personerna hon intervjuar, eller funderar över vad hon egentligen tycker. De känns lite ”I couldn’t help but wonder…” och ger inte så mycket. När hon fördjupar sitt eget perspektiv blir det bättre, som när hon skriver om hur hon själv som nybliven mamma följde momfluencers. Kombinationen av att känna sig överväldigad och ensam drog henne ditåt – det var både en tröst att se andra kämpa med samma saker som hon och en inspiration att se andra göra det bättre. Trots att hon om någon vet att det perfekta livet som visas upp är en iscensättning snarare än det riktiga livet, är det ändå svårt att värja sig.

Det finns bitar i Like, Follow, Subscribe som skär i hjärtat att läsa. Som tjejen som berättar att hon har slutat prata med sin mamma om jobbiga saker, eftersom mamman kommer att göra content av dem. Eller unga som berättar att de tyckte om att följa perfekta glada influencerfamiljer för att deras egen familj var kaos. Och bitar som gör mig äcklad, som när flera influerarföräldrar säger att filmer där barnen är ledsna, sjuka eller skadade får allra flest visningar. Det senare påminner mig om Camilla Gervides bok De kallar oss influencers, där hon resonerar kring hur en del verkar tappa greppet om vad som är rimligt att posta och inte. Ju mer stört innehåll, desto mer visningar och reaktioner. Är inte då också följarna lite ansvariga när något spårar ur, de har ju drivit på genom att belöna ett gränslöst beteende? (Och sedan blir de dessutom sura när det blir FÖR gränslöst.)

Obs att jag tycker att om föräldrar lägger upp filmer på sina ledsna barn på sjukhuset är det 100% föräldrarnas ansvar, de kan inte skylla det på någon annan för att de gör så respektlösa saker. Men om det inte fanns en publik för den typen av content skulle de knappast göra det. Människor är intresserade av vad andra människor håller på med, visst, absolut. Men det är något som känns extra kletigt med vuxna människor som skapar parasociala band till andras barn. Vilket också är en av anledningarna till att några av influerarna Latifi pratar med har slutat posta grejer om sina barn – random okända människors stora engagemang i deras barn blev för creepy.