Ligan

Idag är det pressfrihetens dag och då känns det lite lämpligt att posta något om en bok jag läste förra året: Ligan av journalisten Fatima Bremmer.

Bremmers senaste, en kollektivbiografi med undertiteln ”Klarakvarterens blodsystrar eller ’En märklig explosion av kvinnlig intelligens'”, handlar om kvinnliga journalister i början av 1900-talet. Det är en intressant och imponerande bok – massor av material ihopvävt till en levande biografi om en grupp kvinnor som tog sig in på ett nytt yrkesområde, samarbetade, stöttade varandra och i flera fall höll kontakten långt efter att deras livsbanor gått åt olika håll.

(Flera gånger bläddrar jag tillbaka till de korta presentationerna i början av boken för att påminna mig om vem som är vem, så det är bra att de finns där.)

Det är kvinnohistoria och tidningshistoria i ett, och alltså väldigt mycket den sorts historia jag gillar att läsa om.

Något som däremot stör mig är att Bremmer håller på med någon sorts cliffhangergrejer som inte behövs. Jag tycker att hon överanvänder greppet att avsluta stycken eller kapitel i stil med ”men om tre år kommer allt vara annorlunda” eller ”då vet hon inte hur livet snart kommer förändras”. Obs att jag hittade på de exemplen, för jag har inte boken hemma, men ni fattar hur jag menar. Jag tycker också att hon ibland undanhåller information på ett sätt som känns väldigt onödigt.

Ett tillfälle då jag blev irriterad på riktigt: En av kvinnorna bor utomlands men måste åka hem för att något har hänt med hennes far. Exakt vad får man reda på i något senare kapitel och när jag läste var det obegripligt för mig varför den informationen sparades till senare. Jag vet inte, det är som att hon ibland tricksar till det för att skapa extra spänning i ett material som inte behöver det.

Men förutom det: värd att läsa!

(Forum, 2025.)