Kategori: Citat

Kategorier
Citat

Forna tiders visdomar: vad Hans Arnold duger till

Skräcknoveller hör nog till det svåraste som finns att illustrera. Ordets makt är därvidlag större än bildens, om inte den senare har en suggestivitet av märkliga mått. Man får det tydligt demonstrerat i Hans Arnolds illustrationer till Mannen i svart (Rabén & Sjögren/Vi, 19:50). Arnold begagnar alla tänkbara medel, förvridna anletsdrag och kroppsdelar, ruiner, nattsvart mörker, hår som växer vilt och tovigt, vidriga djur med stirrande ögon och dreglande käftar, men effekter på åskådarna uteblir och kan knappast jämföras med den krypande rysning, som åtminstone i en del fall kunde framkallas hos åhöraren, när dessa noveller läses i radio med utstuderade tonfall och beledsagande suggestiva ljudeffekter. I andra och mindre krävande sammanhang kan nog Hans Arnold tänkas göra en god insats.

Ur Bokvännen 5/1956.

Kategorier
Citat

Forna tiders visdomar: då som nu

Den anglosaxiska importen leder som vanligt kvantitativt och stillar mycken läshunger. Enstaka namn från andra håll tillfredsställer knappast en mera avancerad nyfikenhet på vad som händer i litteraturen utanför sterling- och dollarområdet.

Ur ”Höstens böcker”, Bokvännen 9/1956. Det har nog inte blivit bättre sedan dess.

Kategorier
Citat

Forna tiders visdomar: signerade och defekta böcker

Angående signerade böcker:

Att seden med sålda signaturer är en osed, kan väl från början slås fast, och man kanske kan hoppas att den så småningom skall självdö, när folk kommer underfund med, att en sådan signatur inte höjer en boks värde med ett enda öre. […] Rättligen borde de kanske rentav taxeras som defekta. En namnteckning på titelbladet eler smutstiteln brukar inte höja en boks värde.

Ur Thure Nymans ledare i Bokvännen 3/1955.

Kategorier
Citat

Forna tiders visdomar: ett bra bokbål

Ur Det Danske Bogmarked saxar vi följande, som kanske kan ge ett uppslag.

”I allmänhet är vi inte anhängare av att man bränner böcker, men den autodafé som pastor Detlefsen i Husum (Sydslesvig) nyligen verkställde har vårt fulla gillande. Enligt Jydske Tidende drog han och överläraren i Rødemis (Sydslesvig) med trummor och pipor ut med en dragkärra och följda av en skara skolungar till en plats utanför sistnämnda stad för att bränna smutslitteraturen på bål. Barnen hade fått löfte att för vart tjugonde kulörta häfte få en bra bok, en leksak eller ett frimärksalbum. Hittils har inte mindre än 1.800 kriminal- och kärlekshäften förstörts på detta sätt, och efter bålet höll man fest i skolan med utdelning av bytesvarorna. Hamburgförläggaren Thordsen, som hade fått nys om saken, blev så glad att han skänkte 115 bra böcker till utdelning bland barnen.

Ur Bokvännen 2/1955.

Kategorier
Citat

Forna tiders visdomar: böcker och bakterier

Apropå det här med låneböcker och bakterier, som forna tiders läsare tydligen oroat sig mycket över.

En tysk undersökning av smittorisk från papper har visat, att sedlar innehåller 30 smittfrön per kvcm, medan böcker har 1 per kvcm på bandet och 0,5 på bladen, allt i genomsnitt. I en bok som hade lånats 175 gånger fann man mellan 0,2 och 3,4 bakterier per kvcm på olika ställen. Något samband mellan smittofrön å ena sidan, ålder, nedsmutsning och nötning å andra sidan kunde inte påvisas. Dagsljus nedsatte bakteriernas virulens i påtaglig grad. Faran av att läsa lånade böcker skulle alltså i detta avseende vara mindre än man kanske vore böjd att gissa och bara tiondelen av att umgås med pengar. Köp mera böcker!

Ur Bokvännen 2/1955.

Kategorier
Citat

Forna tiders tryckfel, eller quid autem vides festucam in culo fratris tui

Ett tryckfel, som var bitande nog, hände dr Flavigny, på sin tid kunglig professor i Paris. Han författade en stidsskrift mot sin motståndare professor Eschellensis, i vilken han bl. a. ur den Heliga Skrift citerade: »Quid vides festucam in oculo fratris tui …» (»du ser grandet i din broders öga …») Då avhandlingen trycktes, bortföll genom en olycklig slump det första o i »oculo», så att ett nytt, ganska motbjudande ord uppstod (culo = baken). Flavigny angreps på fullt allvar av sin motståndare för förfalskning och ringaktning för Skriften. Den försvunna bokstaven orsakade honom många sömnlösa nätter.

År 1946 firade den irländska diktaren Bernard Shaw sin nittionde födelsedag. En stor schweizertidning publicerade en hyllningsartikel med rubriken: »Bernard Shaw, der grosse Irre.» Här blev det ett »r» för mycket. Shaw telegraferade till tidningen: »Är helt och hållet av er mening, men just på min födelsedag kunde ni ju låta bli att påminna mig om det.»

Ur Bokvännen 1/1955. Och ja, autem hade utelämnats ur citatet även i tidskriften.

Kategorier
Citat Debatt

Forna tiders visdomar: Nils Bejerot och seriedebatten

Några citat ur Thure Nymans ledare i Bokvännen 1/1955.

Diskussionen om serierna har blossat upp på allvar, sedan doktor Nils Bejerot i höstas publicerade en bok om Barn, serier, samhälle (FiB, 9:75), vari han framlade resultatet av synbarligen ganska omfattande egna studier i ämnet, supplerade med uppgifter från engelska och amerikanska undersökningar. Enbart det faktum att man utomlands ägnar företeelsen stor uppmärksamhet och söker kartlägga den borde, tycker man, förmå folk att åtminstone anlägga en anständig ton, när de lägger sig i diskussionen. Men till sin häpnad får man skåda ledande kulturskribenter träda fram och avfärda doktor Bejerots bok som »tokerier» och annat i den stilen. Det gör inte saken bättre, att vederbörande förklarar sig vara föga intresserad av serierna. Det förstår vi. Att någon verkligt boksinnad person skule kunna uppbringa intresse för serierna som sådana förefaller rätt osannolikt.

Serierna är en industriprodukt. De är i regel schablonmässigt och ofta direkt illa tecknade och tarvligt kolorerade. Kan man tänka sig barn i vår tid, till huvudsaklig del uppfött med serier som andlig spis, upppleva »den förtrollade lyckan att kunna läsa»? Och minnas det efter fyrtio femtio år?

Serierna utgör ett problem, antingen man vill se det eller inte. I någon mån ett national- och privatekonomiskt problem, men framför allt ett kulturproblem.

Kategorier
Citat

Gröna monster och kaninskelett

 

”Vadå för fest?” undrade jag och kände hur ett litet morrande drog igång inne i magen.
”Vi ska följa med pappa på kusinträff, hos faster Eva och farbror Erik som nyss har kommit hem från USA.” Mamma kliade sig i håret och tittade ut i den svarta novembermorgonen. ”Det är en vuxenfest, men jag tror det blir jättemysigt.”
Aha! Det var därför hon var orolig. Hon vet att jag hellre dör än går på vuxenfester, i alla fall nästan.
Jag började låta som ett grönt litet monster och gled långsamt ner från stolen och hamnade bland smulorna under köksbordet. Monstret blev argare och argare, och till slut bet det gröna monstret mamma i strumpan.

—

”Och vilka gulliga små kaninungar vi har här då”, sa hon och vände sig till Sorken och mig.
”Vi är inte så särskilt gulliga”, sa jag och tog av mig jackan. ”Vi är kaninskelett.”
”Jaså, jaha”, sa Eva och skrattade sådär som vuxna ibland gör när de inte vet vad de ska säga.

—

”Har du haft det bra på jobbet idag, älskling?” sa plötsligt Sorken med konstig vuxenröst.
”Va?” sa jag.
”Jo, min kära pluttinutt Erik, har du haft det bra på jobbet idag?” undrade hon på nytt.
Nu förstod jag äntligen!
”Nä, min älsklingstussenusse, jag har haft det så stressigt på jobbet”, svarade jag med min farbrorröst. ”Först sa chefen att jag måste klättra upp i sammanträdet och det var jättejobbigt.”

Ur Ellen, Sorken och hemligheten av Maria Frensborg. Ibland vill jag också vara ett grönt monster som sitter under bordet och biter folk i fötterna.

Kategorier
Bildigt Citat

Have we lived and fought in vain?

Egentligen är det väl lite för mycket hipster över att gå omkring med en egendesignad (”designad”) tröja med ett citat på som nästan ingen känner igen för att jag skall vara helt bekväm med det. Men den fungerar, åtminstone just nu, på sf-kongresser. Och kanske inte över huvud taget i några andra sammanhang. På science fiction-kongresser är den å andra sidan väldigt mycket en samhörighetsmarkör. Om man nu skulle behöva sådana.

Litteratur är, som vi alla vet, serious business.

Kategorier
Citat

En stackars bokstavs betydelse

Gammal favorit i repris: ”<JonJonB> Purely in the interests of science, I have replaced the word ”wand” with ”wang” in the first Harry Potter Book”:

<JonJonB> ”Why aren’t you supposed to do magic?” asked Harry.
<JonJonB> ”Oh, well — I was at Hogwarts meself but I — er — got expelled, ter tell yeh the truth. In me third year. They snapped me wang in half an’ everything

<JonJonB> He ran onto the field as you fell, waved his wang, and you sort of slowed down before you hit the ground. Then he whirled his wang at the dementors. Shot silver stuff at them.

<JonJonB> ’Get – off – me!’ Harry gasped. For a few seconds they struggled, Harry pulling at his uncles sausage-like fingers with his left hand, his right maintaining a firm grip on his raised wang.

Fler här.