Tystnad

Läsning pågår

Det här med ålder

Böcker och läsarnas ålder. Fan vad svårt det är.

När jag bloggade om Sofia Malmgrens serie Elin under havet nyligen skrev jag att jag inte rekommenderar att man ger den till en elvaåring utan att diskutera innehållet med läsaren. Jag tror att jag tar tillbaka det.

Ursprungligen stod det nämligen ”nioåring” där, för att på förlagets hemsida är den placerad i ålderskategorin 9-12 och det fick mig att haja till lite. Sedan såg jag att de rekommenderade just den från elva års ålder och jag ändrade åldern i inlägget, men lät meningen stå kvar i övrigt.

Men nio och elva är inte samma sak. Det händer mycket på två år. Vad kan en elvaåring hantera eller förstå? Ingen jävla aning, men någonstans i elva- eller tolvårsåldern gav jag mig på exempelvis Pestens tid av Stephen King och jag tror inte att jag fick några bestående men. (Eller det beror väl på vem man frågar…) Jag tror att Elin under havet är bra diskussionsmaterial och att diskutera ämnet den tar upp med ungar i den åldern är en väldigt bra sak, men jag vill inte få det att låta som att det är någon sorts katastrof om den läses utan vuxens inblandning.

Och samtidigt är det så olika. Vissa i den åldern är verkligen barn, andra är nästan-tonåringar. Äh, jag vet inte ens vart jag var på väg med det här inlägget.

6 kommentarer

  1. Jag härjade fritt i mina föräldrar bokhyllor från typ sexårsåldern (modus operandi: rycka böcker på måfå och läsa) och blev ju bra ändå, om jag får säga det själv, så jag har alltid lite svårt att ta det här med skadlig läsning på allvar.

    //JJ

  2. Jag hade fått för mig att det var en tumregel bland bibliotekarier att barn och ungdomar läser ”uppåt”. Det vill säga att det som främst intresserar dem är, naturligt nog, böcker om vad de kan förvänta sig. Det är kanske ett tecken på att man blivit vuxen när man börjar vilja läsa om sig själv. Om en vuxen rekommenderar en bok för 9-12-åringar skulle jag nog vid den åldern tolka det som att den är som allra lämpligast när man är 7–8, och att man är för gammal för den när man är 9.

    • Ja och nej. Visst är det vanligt att barn och unga läser uppåt, fast det förutsätter ju att de kan. Rätt ofta när jag försöker ge t.ex. Hcg-böcker till en 8-9-åring säger de att det är för mycket text för dem, så att man får gå neråt istället.

      (Fast i det här fallet klurade jag varken på skillnad i ålder mellan läsaren och Elin eller läsförmåga, utan på jävligt creepy innehåll.)

    • Åh, ålderskategorierna är så himla yxiga också. 9-12, liksom. Sjukt stor skillnad på 9 och 12. Och sjukt stor skillnad på en 9-åring och en annan. Fast just därför går det väl inte att göra det så mycket bättre.

  3. Eller HUR att kategorierna är yxiga!

    På förlaget där jag jobbar ska vi ge ut en grafisk roman som passar från tidiga tonåren upp till övre tjugoårsåldern ungefär. …Men kategorierna vi har att välja mellan är ”12-15” och ”unga vuxna”. Så hur vi än gör får boken en stämpel som utestänger en stor del av målgruppen.

    (För övrigt passar väl en gymnasieelev inte in i någon av de båda grupperna. Man blir knappast ”ung vuxen” redan vid sexton, eller?)

Kommentera

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑