Tystnad

Läsning pågår

Irriterande inslag i favoritgenrer

Att läsa mycket av vissa genrer leder lätt till att man blir hemskt trött på vissa återkommande inslag i dem. När jag läste De dödas imperium av Mårten Sandén nyligen, den tredje i en serie ungdomsböcker om en synsk tjej med trassligt förflutet som jobbar (dvs. löser övernaturliga mysterier och slaktar troll, odöda och lite allt möjligt) åt Byrån för särskilda efterforskningar, visade det sig igen. Vid några tillfällen uttrycker sig figurer kring Jannike om hennes framtida bröllop på ett sätt som antyder att de vet vad som kommer att ske. Liknande inslag, där personer pratar om Jannikes framtid som om de var säkra på vad som kommer att hända, finns i de övriga böckerna också. Och jag är så väldigt trött på sådant.

Jag gillar fantasy, vilket de flesta som har följt den här bloggen ett tag antagligen har märkt. Ibland undrar jag om jag egentligen är mer förtjust i idén om vad fantasy kan vara än vad genren faktiskt erbjuder, men det brukar vanligtvis innebära att jag inte har läst något riktigt bra på ett tag, utan istället har snubblat över för många klichéer.

Det finns fantasyklichéer som jag är motvilligt väldigt förtjust i (som den uppstudsiga, svärdviftande pojkflickan) och sådana som jag är hemskt trött på. Till de senare hör profetior och inblickar i framtiden av alla slag. Oavsett om karaktärerna försöker undvika eller uppfylla det som har förutsagts är det en rätt klen grund att ställa en berättelse på. ”Någon jävel för tusen ord sedan yttrade några ord och därför måste vi göra si och så nu.” Suck, sluta. Det innebär såklart inte att alla fantasyböcker där profetior spelar en stor roll är dåliga, men jag är så less på dem att de sänker mitt intryck av de flesta böcker där de förekommer. Ännu mer störande är de böcker där profetian inte är viktig alls för handlingen, men ändå nämns som i förbigående. Där tillför den ingenting av värde alls utan verkar mest fladdra förbi av gammal vana, vilket är ett väldigt slött och tråkigt förhållningssätt till genrens konventioner.

Vad stör ni er på i era favoritgenrer, om ni har sådana?

2 kommentarer

  1. Oh no!
    Haha, nu fick jag komplex för profetian i Mats och min bok! Jag hoppas att den inte kommer att störa dig alltför mycket … ;)

    Men jag håller med dig – det är sjukt irriterande när de slänger in profetior – eller visioner om framtiden – och inte ”tar hand om dem” ordentligt.

    Två av mina hat-klichéer är ”den starka kvinnan med pappakomplex” samt ”den starka kvinnan som är fysiskt liten och späd”.

    http://0glorybox0.blogspot.com/2010/03/alice-i-blunderland.html

    http://0glorybox0.blogspot.com/2010/03/tjatiga-alvor.html

    För övrigt så funkade det äntligen när jag skulle lägga in den här bloggen i min ”bloggroll”! Jippi!
    22 nov 2010 kl 12:37

  2. Hoppsan
    Hehe! Får se hur jag reagerar på den då. ;)

    Men är boken bra så stör det förhoppningsvis inte så himla mycket. När jag hade läst Ondvinter och någon gnällde på profetian i den kom jag knappt ens ihåg att det hade funnits någon där.
    22 nov 2010 kl 14:37

Kommentera

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑