Tystnad

Läsning pågår

Etikett: bokbransch

Dyra och billiga böcker

Nyligen klickade jag hem några e-noveller från det nya förlaget MIX. Jag gillar idén att sälja noveller styckvis, antingen digitalt som MIX eller på papper som Brevnoveller och Novellix.

Det väcker också en del funderingar om prissättning. Å ena sidan är det lite pengar för varje så det är lätt att plocka på sig flera, särskilt om man e-handlar. Jag tar en till, den kostar bara 19. Å andra sidan är det lätt att tänka att 32 kronor, är det inte mycket för en enda e-novell när jag skulle kunna köpa en hel novellsamling i pocket för typ 39 kr hos samma nätbokhandel? Samma tanke brukar dyka upp när jag ser Novellix-böckerna på Pressbyrån för 39 (eller vad de nu kostar).

Då försöker jag påminna mig om att det nog egentligen inte är orimligt dyrt. Det är snarare 39 kr för en pocket som är absurt billigt och vi har vant oss vid att kunna köpa böcker för typ inga pengar alls.

(Förresten, en liten varning till er som är insnöade på svensk fantastik: flera av fantastiknovellerna hos Mix har tidigare publicerats på annat håll och det framgår inte alltid i produktbeskrivningen. Är ni som jag så är det inte helt osannolikt att ni redan har flera av dem hemma i någon obskyr liten antologi. Det står visserligen att Anders Fagers ”Tre veckor av lycka”, Maria Küchens ”Eurasia Fleet” och Niklas Krogs ”Fångön” har publicerats tidigare och var, men det framgår inte att Johan Theorins ”Bengångare” fanns i Schakt 1. Det är väl så få som känner till den…)

Misslyckad författarsignering

Alex Schulman skriver i sin senaste bok om en signering då ingen kom:

”Till slut börjar jag signera mina egna böcker ändå. Jag tänker att det kunde vara trevligt för butiken att ha dem i hyllan med min namnteckning. Det kunde ju bli en trevlig överraskning för dem som köper boken. När jag signerat tio stycken springer butikschefen fram, flåsig och svettig och ropar NEJ och SLUTA. Jag frågar varför jag inte kan signera mig egen bok och han förklarar att han inte får skicka dem i retur tillbaka till förlaget om de är kladdade på.”

Ouch. Det är mycket sånt: obekväma situationer, pinsamma tystnader, stela samtal, föreläsare som inte får några applåder. Jag tycker att det är skitjobbigt att läsa – jag dör ju av sympatiskam till och med när det är fiktiva figurer som hamnar i obekväma sociala situationer. Ändå tyckte jag rätt bra om boken. (Vilket förvånade mig en aning. Fördomar, fördomar.) Ska skriva mer om den imorgon.

Döma boken efter omslaget

Ja, det gör man ju. Avgör ibland med bara en snabb blick på en boks omslag om den kan vara något för en. Enligt O skrev idag om omslag som sänder fel signaler, vilket är lite lustigt med tanke på att jag själv gick omkring på jobbet idag och tänkte på omslag och sände lite sura tankar till vem det nu är som har fått den utmärkta romanen A cappella av Michel Faber att se så fullständigt deprimerande ut att jag knappt vill befinna mig i samma rum som den. Jag har läst den på engelska och vet att den är bra, men visste jag inte det och fick syn på den svenska utgåvan skulle jag knappt ens vilja läsa baksidan. Så funkar det. Titel, bild och formgivning fogas samman, ställs mot tidigare erfarenheter och så faller domen. Det kan tyckas ytligt, och blir ibland helt fel, men samtidigt är det väldigt praktiskt – om man skulle ge sig på att försöka bedöma allt man ser helt förutsättningslöst skulle det inte bli mycket tid kvar till något annat.

Awful Library Books är en rolig blogg om knasiga, konstiga, läskiga eller bara väldigt inaktuella böcker som borde gallras. Jag kom att tänka på den bloggen idag när jag ställde upp böcker på jobbet och fick denna i min hand:

Det är kanske en orättvis association. Jag vet inget om innehållet. Men omslaget. Omslaget! Jag fick hålla mig för att inte börja fnissa bland hyllorna. Jag gillar särskilt det otroligt, eh, smakfulla avstavningsmordet.

Invest
eringar

 

 

Hård och mjuka böcker

Daniel Åberg skrev för ett tag sedan om hårda och mjuka böcker och  traditioner kring utgivning i olika format.

För sex-sju år sedan skulle jag säkert sagt att jag föredrar inbundet. Snyggare i hyllan, bättre kvalitet, blah blah. Nå, det var innan jag hade flyttat fem gånger och boksamlingen var dessutom mycket mindre än den är idag. Tjocka böcker med hårdpärm tar plats, är tunga att släpa på och bekväma att hantera i ungefär en läsposition – och de kostar.

Svenska förlag tjänar, tyvärr får jag väl säga, väldigt lite pengar på mig. Jag köper i stort sett aldrig nya, inbundna böcker. När jag läser nyutkomna svenskspråkiga böcker är de oftast bibliotekslån eller recensionsexemplar. När jag köper är det böcker med mjuka pärmar, eller möjligtvis med hårda pärmar ur någon realåda. När jag alls köper helt nyutkomna böcker är det vanligtvis för att stödja något obskyrt mindre förlag och deras böcker har ofta mjuka pärmar.

Förr skulle jag antagligen hävdat de inbundna böckernas hållbarhet som ett skäl att välja dem framför pocket, men jag tror inte att jag bryr mig om det längre. De får väl bli slitna då, det är inte hela världen. (De flesta av mina böcker läser jag för övrigt bara en gång. De slits nog mer av att packas upp och ner i flyttlådor än av något annat.)

Nackdelen med att vägra inbundet är istället att jag får vänta om boken i fråga inte finns att låna i närheten. Jag vill exempelvis läsa nya The Wise Man’s Fear av Patrick Rothfuss, men känner inte för att skaffa den inbundna klumpen och får därför snällt vänta. Men det är inte heller något större problem. Det är inte som att jag har någon brist på böcker att läsa.

Blurba inte på bokryggen, tack

Blurbar (de korta citaten med beröm på exempelvis bokomslag) kan vara en styggelse. Jag accepterar dem på baksidor. På framsidor är de irriterande, men jag får i alla fall inte en hjärnblödning så länge det bara är någon enstaka diskret liten blurb. Men på ryggen? Nej. Bort. Jag skulle inte vilja ha något sånt här i bokhyllan.

Jag tycker att det är lite extra synd att se en ryggblurb på en bok från Coltso. Coltso (och dess moderförlag Ersatz) gör ju så fina rejäla böcker med bra kvalitet på papper och bindning, snygg typografi, snygga omslag osv. Behagliga att läsa och trevliga att titta på och så kladdar de dit något sånt där.

Veckans bokbild

Gammal bild, men fortfarande kul. Pocketshop vid Sergels torg i Stockholm.

The Old Town Bookshop

Jag befinner mig i Skottland för tillfället, närmare bestämt i Edinburgh. Dagens litterära aktivitet var ett snabbt besök på antikvariatet The Old Town Bookshop som antagligen är den minsta bokhandel jag har varit inne i. Två väggar med böcker och en smal gång mellan dem. Att gå in där med fulla ryggsäckar var inte särskilt smidigt. Men trots den lilla ytan hittade jag snabbt två böcker att köpa och bestämde mig då för att helt enkelt inte titta mer. Imorgon åker vi vidare och det är dumt att utöka packningen en massa redan i början av resan.

Något besök på The Writer’s Museum blev det däremot inte, eftersom det typiskt nog är stängt på söndagar. Annars hade det säkert varit intressant.

Anytime, anywhere?

Sambon sitter vid sin dator och muttrar irriterat. Han är ute efter en viss e-bok, men har stött på samma problem som flera gånger förut. Boken finns inte hos någon svensk webbutik och de utländska som har den kan han inte köpa av för att han bor i Sverige, eller för att han har ”fel” läsplatta, eller för att någon annan av de 180 saker som kan komma ivägen när det gäller e-bokköpande har gjort just det, kommit ivägen.

Det har från en del håll framförts många argument för att e-böcker inte kommer att slå. Folk vill inte läsa på läsplattor och de vill inte betala för e-böcker, sägs det. För många stämmer det säkert. Men ett större problem är detta: att personer som är väldigt förtjusta i sina läsmackapärer och som är villiga att betala för e-böcker ändå på grund av en massa rättighets- och formatkrångel inte hittar någon som säljer till dem. Det är svårt att inte tänka på de misstag som har gjorts av exempelvis musikindustrin när det gäller att försöka hindra otillåten spridning genom att använda metoder som samtidigt krånglar till det för dem som gärna betalar för sig. Förhoppningsvis tar e-boksmarknaden en bättre väg.

Förlag och omslag

På tal om Gloria nedan gillar jag Modernistas omslag. Jag gillar att man nästan alltid ser på en gång varifrån boken kommer och vilken del av deras utgivning den hör till. Samma sak är det med Sekwa, Elisabeth Grate Bokförlag eller Ellerströms svarta serie för att ta några exempel. Omslag kan säga en hel del om en bok, t.ex. genom att signalera genre (vilket också kan slå helt fel ibland), men när ett förlag kör samma stil på alla sina böcker, eller på en viss serie bland sina böcker, kan det säga ännu mer eftersom det berättar vilka som har valt boken och jobbat med den och vilka böcker de har sysslat med förut, i synnerhet om det gäller ett mindre förlag med en viss inriktning. Den gemensamma stilen på omslagen gör att man omedelbart kan placera böckerna i ett sammanhang (om man känner till förlaget och deras stil sedan förut, det vill säga) och det är trevligt.

Det skadar ju inte heller att det ser hemskt snyggt ut med böcker som matchar varandra.

Länkar x 3

Jag avslutar den här veckan med några länktips. Imorgon eller på tisdag ska jag försöka samla ihop länkar till mina favoritbokbloggar, men nu filar jag vidare på en recension till papperstidningen.

Så gör du säljande bokomslag
CAP&Design har en rätt lång artikel om bokomslag.

Direktförsäljning enda sättet att överleva
SvB om mindre förlag som är beroende av direktförsäljning, t.ex. på förlagets hemsida, eftersom de vanliga försäljningskanalerna inte räcker till.

På båten sa han, sa hon, sa dom…
Bokmania om författarna på Litterära båtsalongen.

Överraska mig

På väg in genom dörren hos Uppsala English Bookshop log jag åt den här lappen. En liten stund senare kom jag ut, 50 kr fattigare, med den här tjusiga utgåvan av Valley of the Dolls. Ytterligare en stund senare gick jag en runda på Akademibokhandeln. Som väntat köpte jag inget.

När jag vet vad jag vill ha i bokväg köper jag det i stort sett alltid i webbutiker, eftersom det är billigt och bekvämt. När jag går och rotar i en bokhandel tittar jag efter det jag inte visste att jag ville ha. Böckerna jag hade hört talas om någon gång men glömt att jag ville läsa, de oväntade fynden, de nya bekantskaperna. Därför är de ”tidsenliga” bokhandlarna som bara har det senaste och det mest populära i stort sett meningslösa för mig. Vad de erbjuder köper jag hellre online och de överraskar nästan aldrig.

Världens sämsta blurb?

Blurbar (citaten på en bok som talar om att den är asbra) är irriterande när de ges alldeles för stor plats på ett bokomslag, men så länge boken inte är fullkomligt nerklottrad av dem brukar jag inte bry sig så mycket. Men för ett tag sedan när jag ställde upp böcker på jobbet lade jag märke till vad som måste vara den mest meningslösa blurb jag någonsin sett. Det här står på baksidan av Stjärnfabriken från 2006 av Clare Naylor och Mimi Hare:

Ur Ebba von Sydows blogg (Expressen)

Dagens boktips:
Stjärnfabriken (The Second Assistant)
av Claire Naylor och Mimi Hare.

”Den är verkligen superkul”
svarar okänd bloggare

Okej, Ebba von Sydow gillar boken. Inget konstigt med att de tryckte det. Men att en ”okänd bloggare” tyckte att den var ”superkul”? För det första vet jag inte varför någon skulle bry sig ett dugg om vad denna person tycker och för det andra ser det rätt desperat ut. Det är som filmaffischer där det står ett ensamt ”häftiga effekter…” någonstans. Då vet man att det var det enda positiva omdömet de lyckades hitta.

Humorpoäng för att författarens namn är felstavat i blurben också.

Bokbranschen krisar inte för alla

Vertigos förläggare C-M Edenborg har skrivit ett intressant inlägg i sin blogg Vertigomannen om bokbranschens kris ur ett mindre förlags perspektiv. Han skriver att de år som räknas som ”bokbranschens guldår” inte var bra år för Vertigo, eftersom deras böcker då drunknade i floden av andra böcker.

”Dessutom ledde de höga, tämligen lättförtjänta vinsterna till ett allt större fokus på just snabba, höga vinster. En ökad kortsiktighet i produktions- och distributionsleden är påtaglig: Akademibokhandlarna, t ex, är strömlinjeformade in absurdum. Utgivningen hamnar antingen i en mycket liten, men högsäljande fåra, eller i en stor, lågsäljande. Och den långa svansen lyser med sin frånvaro.

Dessa ting passar heller inte för ett förlag som Vertigo, som arbetar långsiktigt och mångfaldigt.”

Men nu när det krisar för de stora aktörerna ser han tecken på att det istället går bättre för Vertigo och funderar på om bra tider kommer för dem som arbetar mer ”envetet och långsiktigt”. Läs inlägget.

Det här påminde mig om en artikel i DN för två månader sedan, David mot bok-Goliat, som handlade om fria bokhandlare som faktiskt lyckas gå framåt i en tid när det i allmänhet går sämre för bokhandeln. Förutom att det är glädjande att inte alla bokhandlare som inte hör till någon av de stora kedjorna går under, så är det också intressant att det är ett liknande mönster som med förlagen i Edenborgs inlägg. Ur artikeln:

”Anna Gillinger som äger och driver boklådan [Söderbokhandeln] bjuder trots julruschen på kaffe och välkomnar samtal om branschen. Hennes omsättning har ökat under krisen, även om hon konstaterar att vinsten nog inte skulle vara tillräcklig för kedjehandeln.

– Ja, vi har fler besökare i butiken och de handlar mer. Nu när kedjorna inte längre har något utbud att tala om, så växer det kanske fram fria bokhandlare igen.

Flera fria bokhandlare i Stockholm vittnar om samma sak. Hos Djursholms bokhandel och Hedengrens på Stureplan ökar också både besöken och försäljningen. Mats Ahlström i Djursholms bokhandel har flitiga kontakter med indienätverken i USA och England och berättar att man ser detsamma där. Själv håller han 10?000 titlar på sina 83 kvadratmeter.

– Mot Akademibokhandelns 900 titlar.”

Hur man inte ska bygga en bokhandel

Jag är i Sollentuna rätt ofta – har familj, kompisar och sporadiskt jobb där – och för ett tag sedan spanade jag in den nyöppnade Akademibokhandeln i Sollentuna centrum som den senaste tiden har byggts om och fått flera nya butiker.

Jag hade hört förut att det skulle bli en hyfsat stor butik i två plan och tänkte att det är kanske trevligt, även om jag tyckte att det var hemskt trist att Sollentuna centrums gamla bokhandel Perssons flyttade ut. Men nej. Nya Akademibokhandeln i Sollentuna är ingen lyckad butik.

När jag hade spanat runt lite på första våningen (mycket pocket, rätt mycket barn/ungdom och en del fack) och blivit nyfiken på vad som fanns där uppe upptäckte jag att det inte fanns någon väg upp. Det fanns en rulltrappa och den kom ner från övervåningen. Det fanns ingen trappa upp, varken rull eller vanlig. Öh, okej.

Strax utanför butiken fanns en rulltrappa så jag åkte upp med den istället, bara för att inse att övervåningen hade precis samma sortiment som den nedre våningen, fast lite mindre på grund av en något mindre yta. What?

Senast jag jobbade på bibblan nämnde jag det här, och någon sade att det konstiga upplägget berodde på att de hade planerat ett café inuti bokhandelns övre våning men tydligen ville ingen caféverksamhet vara där. Jag vet inte, men helkonstigt är det i alla fall.

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑