Tystnad

Läsning pågår

Etikett: bibliotek (sida 1 av 2)

Var ska den jäkla boken stå?

Jag läste en artikel om YA i Höstens böcker och funderade på den här biten:

201508_kat

Även om jag tänker anta att det tråkiga och enögda beteende som beskrivs inte är representativt för biblioteksfolk i allmänhet (inte alla bibliotekarier, hoho), så förstår jag ju ändå varifrån det kan komma. Ibland blir jag lite trött på det kategoriska sätt att se på litteratur som till viss del är en praktisk nödvändighet på jobbet. Jag skulle knappast ha blivit bibliotekarie om jag hade något emot att sortera saker (heh), men det ständiga kategoriserandet blir som sagt ibland tröttsamt. Barn eller vuxen, fack eller skön, här eller där, hit eller dit, bu eller bä. Herregud, kan vi inte bara lägga dem i en stor hög istället? Som bibliotekspersonal (och bokhandelspersonal) är man ju begränsad av det fysiska rummet man arbetar i och det leder lätt till att titta lite snett på sånt som inte är lättplacerat. Inte för att man nödvändigtvis vill att böcker ska passa i tydliga fack, utan för att de rent praktiskt måste placeras någonstans.

När jag läser bryr jag mig inte om det är en ungdomsbok eller en vuxenbok eller om den svävar någonstans i mitten eller flyter åt alla håll. Men när jag står på jobbet med boken i handen måste jag välja. Vilken avdelning? Vilken hylla? En enskild bok kan inte befinna sig i flera hyllor samtidigt, hur gränsöverskridande dess innehåll än är. Så välj. Välj, välj och välj igen.

Det är nog därför bibliotekarier kan bli lite fnattiga när det gäller böcker som inte passar i tydliga fack. Det är därför jag, som egentligen tycker att det är kul med genreblandning och flytande gränser, kan komma på mig själv med att titta på en bok med luddig genre- eller målgruppstillhörighet och bara ”argh, jobbig bok”. Inte för att jag vill att all litteratur ska passa in i fack – det vill jag absolut inte – utan för att någonstans måste de jäkla böckerna stå. Helst på den plats där de har störst chans att hitta sina läsare, och vilken plats det är kan man slita sitt hår över hur många gånger som helst.

Kort om e-böcker och bibliotek

”Regeringen vill också att biblioteken satsar mer på utlåning av e-böcker”, skrev SVT igår kväll. Det är en kort text och jag vet ju inte riktigt vad det hela egentligen innebär, men jag twittrade följande reaktion:

Nja. Alltså. Jag tycker såklart att bibliotek ska ha e-böcker och skulle gärna jobba mer med dem.

MEN e-böcker kostar redan för mycket, både i rena pengar och i arbetstid, i förhållande till hur mycket de lånas.

E-boksutlåningen är fortfarande LITEN i jämförelse med övriga utlån = mycket jobb för en rätt liten låntagargrupp.

Dessutom har ju e-böckerna problemet att de kräver en relativt dyr pryl – smartphone, platta, dator – för att läsas.

Ska biblioteken ”satsa” mer på sådant, på medier som inte kan användas av dem som inte har råd med verktygen?

Men en samlad strategi för folkbibliotekens hantering av e-böcker skulle ju vara najs.

E-böcker och bibliotek

Den senaste tiden har jag sett några artiklar om e-böcker och bibliotek cirkulera, bland annat DN: Dyrare e-böcker kan drabba bibliotek. Eftersom mitt bibliotek också är på gång med ett nytt avtal gällande e-böckerna, tänkte jag skriva lite om mina tankar.

Vad artiklarna handlar om är att tidigare har bibliotek som är anslutna till e-boksdistributören Elib betalat 18-20 kr per e-bokslån. Med den nya modellen, som några bibliotek redan har gått över till och som ännu fler är på väg till, blir prissättningen differentierad. Förlagen kan sätta olika pris på olika böcker och biblioteken får större möjligheter att detaljstyra vilket utbud av e-böcker de vill ha. Stort yay åt det sistnämnda, vilket jag återkommer till.

(I det nya systemet finns även en licensmodell där biblioteket köper en licens för ett visst antal utlån av en viss bok. Jag vet inte så mycket om hur det funkar, men spontant känns det svåradministrerat.)

Pengar
Varierande prissättning är i grunden en bra grej. Det gör att man kan sätta olika pris på t.ex. noveller och romaner, eller på gamla och nya böcker, vilket är helt rimligt.

I artikeln står det att ”i det nya avtalet vill de större förlagen ha ännu högre ersättning” vilket inte är hela bilden. En del e-böcker kommer att bli dyrare, ja. En del lär också bli billigare. Det finns ju förlag som resonerar så att klassiker och annat gammalt ur deras backlist kommer att vara väldigt billigt, enligt några intervjuer jag har läst tidigare.

Jag vill inte hamna i ett ”förlagen är onda och vill bara tjäna pengar!!!11” för så enkelt är det inte och jag tror att både förlag och folkbibliotek generellt sett är rätt vilsna och osäkra angående hur fan vi ska hantera denna snabbväxande men fortfarande lilla marknad. Men när jag ser summor som 50-70 kr per utlån undrar jag om de förlag det gäller inte vill att deras nya böcker ska finnas tillgängliga som e-bokslån över huvud taget. Det känns som ett sätt att hålla böckerna i karantän, och samtidigt kunna hävda att de finns tillgängliga ändå. (Då känns det ärligare att hålla på böckerna helt i några månader, vilket några förlag redan gör, men det är en separat diskussion.)

Jag vet inte vad vi kommer att ha för prisgräns på mitt bibliotek, men jag kan ju i alla fall säga att vi inte kommer att låna ut några 75-kronorslån. Det är ju absurt.

En sprillans ny och biblioteksutrustad roman kostar kring 200 kr för oss att köpa in och i synnerhet populära böcker behöver ju då och då ersättas, eftersom de slits. Man vet såklart aldrig hur länge en bok håller. Ibland faller den i bitar efter 3 utlån (och då blir man som bibliotekspersonal sur och svär över kass limning och de som har jobbat länge muttrar om att kvaliten var bättre förr) och ibland håller den fortfarande ihop efter 50. Men säg, för resonemangets skull, att en ny och populär bok håller för sådär 20-25 lån innan någon välter ut sin kaffekopp på den. Jag vet att man inte rakt av kan jämföra e-böcker och pappersböcker, men ändå:

Ett e-bokslån som kostar 70 kr är den ekonomiska motsvarigheten till en pappersbok som går sönder efter 3 utlån.

Rimligt? Nej.

Jag skulle tro att de flesta folkbibliotek som tillhandahåller e-böcker har någon sorts spärr, för att kostnaderna inte ska sticka iväg hur som helst. Det kan vara att man får låna max 3 e-böcker i veckan och/eller att det totala antalet e-bokslån för biblioteket inte får gå över en viss gräns per månad eller kvartal eller hur man nu har valt att göra.

Jag har även sett att det finns bibliotek som kör med ett sorts poängsystem, där varje låntagare har ett antal poäng per månad att använda till e-böcker och en dyr e-bok äter såklart upp fler poäng än en billig. Den lösningen är jag personligen inte så förtjust i, eftersom det innebär att enskilda låntagare får ta smällen för puckad prissättning. Jaha, du ville låna de här nya och dyra böckerna? Sorry, då kan du inte låna fler e-böcker den här månaden. Men jag gissar att de har resonerat så att det är bättre än att inte tillhandahålla de böckerna alls, och det kan jag ju förstå, även om jag inte gillar det.

Pilska präster, någon?
En aspekt som inte har kommit fram i de korta artiklarna om den nya Elib-modellen är bibliotekets arbete med urval.

I nuläget har mitt bibliotek en variant som innebär att vi automatiskt får tillgång till hela Elibs utbud. En gång i tiden fungerade detta ok och med ”en gång i tiden” menar jag innan fan och hans moster började ge ut e-böcker. (Jag vet, det finns egenutgivna grejer som är klart läsvärda, men majoriteten är ju inte det och ni skulle se mängden av skräp som bara väller in numera.) Tar man en titt på en lista över nyinkomna e-böcker på Elib idag känns det ofta som att den litteratur vi som bibliotek vill tillhandahålla är i minoritet, och resten av listan utgörs av typ felstavade porrnoveller, klassiker som är uppdelade i tio delar (ni ”förlag” som ägnar er åt detta för att tjäna flera lån på en bok, jag avskyr er med hela mitt hjärta), barnböcker som barn har ritat själva, svenska författare som kallar sig ”C. Bukowski”, skrifter från Svenskt näringsliv som även finns gratis på deras webbplats osv osv.

Att rensa i röran är tidskrävande och Elibs gamla gränssnitt för detta är väldigt underutvecklat. Antingen får man lägga tid på att rensa – tid som man hellre skulle lägga på andra arbetsuppgifter – eller så får man låtsas som att det regnar och i tysthet hata att vi har så mycket skit i vår katalog. (Kollar man på Elib så är det många bibliotek som tillhandahåller bajs i e-boksformat, fast de aldrig skulle köpa in motsvarade som pappersböcker.) Nya Elib ska tydligen ha fler och bättre valmöjligheter och även om jag ju inte vet hur bra det funkar i praktiken ännu så ser jag ser väldigt mycket fram emot möjligheterna att välja bort skräpet i förväg.

Vidare läsning
Digitala biblioteket: Tankar kring Elibs nya system för e-böcker.

Google Translate möter en baksidestext

I kommunen där jag jobbar bor det många med finsk bakgrund och ibland får jag inköpsförslag på finska böcker. Jag köper ju det mesta som önskas, men vill såklart kolla upp lite vad det är innan jag slänger mig på beställningsknappen. Jag brukar köra baksidestexten från Adlibris i Google Translate och det brukar bli ungefär så här:

Den täta atmosfär med en ny biografi av Rysslands mest älskade poet i den sista duellen för dagen

Pushkin vaknar upp i sin ateljé, och kom ihåg: i dag har en hand för att vara stabil, eftersom han är planerad att träffa Dantes, att de franska dudes D’Anthes, som har öppet uppvaktat sin hustru Natalia Nikolajevnaa ett par år. Detta är inte en man av heder kan inte längre vara toppen ohittaa.Pushkin ha varit hans fru som en ängel, men är det en vit eller svart ängel? Under dagen börjar han prata om en annan med ängeln – oavsett om det är äkta eller en skyddsängel varning illusion kaksintaistelusta.Pushkin gå igenom de viktigaste punkterna i hans liv: de skolpojkar, frihet, kärlek (113 beundran), hustrun Natasha, en ändlös spiral av skuld, Tsar Nikolaj I och hovrätten.

”i dag har en hand för att vara stabil”. Ständig källa till underhållning.

Biblioteksmissbruket, del 187

Jag brukar beklaga mig över att jag inte läser böckerna jag köper, utan mest läser låneböcker. Nu har jag siffror på det också. Av 93 lästa böcker förra året var 66 stycken lånade på bibliotek och 27 ur egen bokhylla. Argh. Jag ska se om jag kan vända på proportionerna det här året, för det är idiotiskt och fånigt och massor av dumma saker att de flesta böcker jag köper blir liggande olästa. Jag har fel jobb, jag kan tydligen inte hantera att vara omgiven av böcker som det bara är att plocka med sig hela dagarna.

Åtminstone verkar jag ha lärt mig att mitt vardagsrum inte är en filial, för jag har inte så farligt många hemlånade just nu. Det finns hopp.

Mannen från framtiden

Ibland skänker folk sina gamla böcker till biblioteket. Ofta har vi tyvärr ingen användning av dem – vi vill ju ha dels aktuella böcker och dels den äldre litteratur som fortfarande är av intresse, inte sånt som var hett för 20 år sedan men som ingen läser idag. (Och vi vill inte ha sunkiga grejer som luktar mögel, fyi.)

Ibland kommer det böcker med väldigt roliga omslag. Stackars mannen från framtiden, som flyter omkring ensam i rymden klädd i trikåer och med en handväska som enda sällskap.

Dagens rumpa

Ingen kommentar.

(Kolla taggen bokomslag för fler fynd ur bibliotekets mörka vrår.)

Dagens Saxoncitat: ”försiktiga personer tvätta sig om händerna varje gång de läst en lånad bok”

Försiktiga personer tvätta sig om händerna varje gång de läst en lånad bok. Åtgärden är ej ur vägen. Gör på försök en bakteriologisk undersökning på en lånbiblioteksbok, skall du få se på saker!

Ur Umgängeskonst – levnadskonst (1934) av J.L. Saxon, kapitlet ”Böcker och boklån”.

Om ett bibliotekskvitto

En gång i tiden brukade jag skriva upp roliga saker som personer i min omgivning kläckte ur sig. För ett tag sedan satt jag och läste igenom en sådan citatsamling och hittade ett bokrelaterat, som uttalades när min bror fick syn på mitt sådär en halvmeter långa bibliotekskvitto. (Jag pluggade litteraturvetenskap just då, ok?)

Bror: ”Shit alltså, det här kan man ju sälja till ett museum som… mest… idioten…”
Jag: ”Mest idioten?”
Bror: ”Människan utan liv.”

Bibliotek är bra, men bra för någon annan

I går var jag och skulle låna ett par böcker på Stadsbiblioteket här i Uppsala, för första gången på ganska länge. För första gången på riktigt länge, faktiskt. Jag hittade böckerna utan problem. Sedan skulle jag låna dem. Fick meddelande från självutlåningsautomaten att jag gav fel pinkod. Försökte förbryllat igen. Gick till receptionen för att få det hela utrett.

”Det var ett tag sedan”, sade jag. ”Jag har tydligen glömt pinkoden. Kan vi ordna det på något sätt?”

Bibliotekarien tog emot bibliotekskortet, tittade lite förvirrat på skärmen och konstaterade att det inte fungerade, eftersom jag inte fanns i systemet längre. Jag var tvungen att registrera mig som låntagare på nytt. Kanske hade det gått för lång tid sedan jag gjorde någonting på biblioteket sist. Så, ja, ni vet det där problemet när man lånar hem för många böcker och sedan hela tiden måste läsa biblioteksböcker istället för de verk man själv har köpt hem?

Jag har inte det problemet.

Nu jävlar

Jag ser att folk avger bokliga nyårslöften. Det har jag också roat mig med några gånger, trots att jag visste att jag inte skulle hålla dem. Det gör jag ju aldrig. Men nu ska jag göra ett allvarligt menat försök att avgifta mig från mitt biblioteksmissbruk. Jag syftar alltså på min ovana att låna hem absurda mängder biblioteksböcker som jag såklart inte hinner läsa. När det är som löjligast kan jag ha en papperskasse full bredvid bokhyllan.

Nu blir det så här: högst fem stycken får jag ha hemma åt gången. Det kan bli en aning svårt med tanke på var jag jobbar, men omöjligt ska det ju inte vara. Det här nyårslöftet har dels att göra med att jag köper massor av bra böcker som bara står olästa och och dels med samma sak som Johan skrev om nedan, dvs. tvångsläsning i olika former. Boklånande är såklart helt frivilligt, men eftersom de ska tillbaka någon gång får låneböckerna i stort sett alltid förtur framför annat som jag också vill läsa och då blir det ett visst mått av ”måste” inblandat i bokvalet och då är det inte lika kul, även om boken är bra och man gärna vill läsa den. Handlar det bara om några enstaka är det inget problem, men om man har råkat dra hem 20 stycken…

(Visserligen lånar jag nästan bara där jag jobbar och kan i teorin låna om böckerna gång på gång, men det är dumt – särskilt om det råkar gälla hyfsat aktuella böcker som borde vara tillgängliga för låntagarna istället för att ligga i en hög i mitt vardagsrum.)

Just nu har jag runt tio hemma och får alltså inte låna mer innan de har minskat med åtminstone hälften. Wish me luck.

Ett bibliotek utan böcker

Så här kan det se ut:

Om tre veckor går flyttlasset. Ingen panik!

Älskade LIBRIS

Via Ola Wikander:

Hammurabi’s laws : text, translation and glossary –
Richardson, M. E. J. (författare)
Hammurabi, Kung av Babylonien (medarbetare)

Jag hoppas att de hade roligt tillsammans, när de skrev sitt verk.

Glada klubben

Okej, jag ska sluta att lägga upp ”roliga” böcker ur magasinet nu.

Biblioteket i Liyuan

Jonas Thente meddelar att den som inte uppskattar Borges rimligtvis inte heller kan anses uppskatta litteratur, och beklagar sig en smula över det öde som drabbar den recensent påtvingad så kallat populärkulturella verk: ”då får man obevekligen ett helvete från mängder av läsare som kan dem lika bra eller bättre”. Förstås.

Liyuan utanför Peking har fått ett nytt bibliotek. Betydligt roligare än Vänersborgs stadsbibliotek, förstås. Men är det praktiskt, i längden? Och blir det inte väldigt kallt (Peking har en lägre medeltemperatur än Stockholm i januari) om vintern?

Och har en av de centrala krafterna bakom Putins Ryssland skrivit en storsäljande, Hamletbesatt roman som satir över sin samtid?

Äldre inlägg

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑