Föll för grupptrycket och pårbörjade för några dagar sedan ett försök till årskrönika över läsåret 2011. Insåg att jag inte för mitt liv kunde komma på vad av allt jag hade läst som egentligen skulle vara värt att ta upp, och har inga snygga listor eller bra statistik över vad jag läser. Här kommer det som blev innan jag gav upp.
På Catahya frågade Anna om förra årets bästa läsupplevelser. Jag tycker alltid att det är smått omöjligt att komma ihåg vad jag läste när, och brukar tycka att allt som lästes för mer än ett halvår sedan hör till kategorin ”länge sedan” – särskilt som jag inte på något sätt för bok över vad jag läser, eller offentligt diskuterar det mesta.
Jag har väl läst en hel del bra, förstås. Läste mycket få (även om de fanns) markant dåliga böcker; läste som vanligt någonstans mellan två- och trehundra stycken. Läste vad jag inte hade läst av Kazuo Ishiguro, en av den engelskspråkiga litteraturens allra bästa levande författare. Tyckte att miljöerna i Peter Watts Starfish var de mest fascinerande jag läst om på mycket längre. Älskade Mervyn Peakes korta novell ”The Connoisseurs” nästan lika mycket som Gormenghastböckerna. Läste Stieg Larssons trilogi, långt efter så många andra; irriterade mig något oerhört på språket och imponerades inte av personporträtten, men sträckläste av oklar anledning ändå nittonhundra sidor. Fast med matpauser, då. Konstaterade återigen att jag är världens sämsta ungdomsboksläsare: kan se vad andra tilltalas av i Suzanne Collins Hungerspelstrilogi, men, nej, inte min tekopp. Tyckte om Lina Neidestams Maran men inte lika mycket som jag hade hoppats, med tanke på att det var en av få titlar jag faktiskt såg fram emot under året. Skall sluta se fram emot böcker.
Började projektet att läsa igenom så många Tintinalbum som möjligt på mandarin. Slogs som alltid av min oförmåga att inse vad som är svårläst tills jag börjar läsa det på ett språk jag inte är särskilt bra på. Var likadant när jag skulle läsa 哈利·波特与凤凰社 (Harry Potter and the Order of the Phoenix), i ett mindre smart drag: ”men ungdomslitteratur borde vara lätt. Och så har jag redan läst den”. Blev så lättad när jag gick över till Yu Huas 活着 (Att leva) som var så mycket enklare, i betydelsen att jag faktiskt hade en chans att förstå vad jag läste. Lärde mig absolut ingenting av mitt misstag och köpte för ett par månader sedan Harry Potter ja Azkabanin vanki, som jag inte ens har orkat försöka ge mig på. Idioti är en kronisk åkomma.
Läste igenom större delen av Selma Lagerlöfs samlade produktion, efter att bara ha läst slumpmässigt valda verk här och där tidigare. Ni borde läsa Herr Arnes penningar. Eller så kan man komma till Uppsala och se när min studentteatergrupp sätter upp en pjäs baserad på berättelsen i vår. Jón Kalman Stefánsson senaste gavs ut. Se aldrig fram emot böcker.
”Konstaterade återigen att jag är världens sämsta ungdomsboksläsare: kan se vad andra tilltalas av i Suzanne Collins Hungerspelstrilogi, men, nej, inte min tekopp.”
Hehe. Jag blev lite förvånad när jag läste inlägget där du hade köpt Hungerspelen. Jag gillar de böckerna, men jag skulle inte ha rekommenderat dem till dig. ;)