Det har varit ett par omtumlande veckor för nordamerikansk sf-kongressfandom.
I korthet: författaren Genevieve Valentine trakasserades på Readercon, en liten men välkänd och respekterad sf-kongress. Readercons policy sade att ”[h]arassment of any kind – including physical assault, battery, deliberate intimidation, stalking, or unwelcome physical attentions – will not be tolerated at Readercon and will result in permanent suspension of membership”. Vad som hade hänt stod tämligen klart: ingen verkar ha ifrågasatt Valentines uppgifter.
Men mannen som trakasserat henne var René Walling, som bland annat varit ordförande för en Worldcon och skrev för tor.com: i kongresscirklar stod han högt upp i makthierarkin. Så Readercons styrelse, som verkar fungera lite som ett presidium för kongresskommittén, beslutade att stänga av honom i två år.
BC Holmes har en länklista över reaktionerna på det. Kort sagt kan man konstatera att Readercons ovilja att driva igenom sin egen policy orsakades viss upprördhet. Inte minst eftersom ilska på internet sprids väldigt snabbt men att samla trettio utspridda personer som redan lagt mycket av sin fritid på att förbereda kongressen och sannolikt i viss mån försakat arbete, vänner, familj och vila kring ett beslut och hur det skall formuleras tar längre tid: man kommer inte att kunna presentera ett nytt genomarbetat beslut efter en dag eller två även om man börjar arbeta alldeles genast. Veronica Schanoes skapade ett upprop som snart samlade en stor mängd signaturer.
Därefter kom nästa beslut: kongresskommittén för Readercon bad ursäkt, René Walling blev avstängd på livstid (och skriver inte längre för Tor), hela styrelsen avgick och Readercon lovade en rad åtgärder. Folk tyckte i allmänhet att den biten var det var väl hanterad – slutligen. Och amerikanska sf-kongressarrangörer har förmodligen fått en hel del att tänka på gällande det här med hur man hanterar trakasserier.
Jag funderade lite kring det där, hur är det med svenska kongresser? Jag antar att de är rätt olika djur, de nordamerikanska kontra de svenska, men finns det policys kring den här typen av otrevligheter på svenska kongresser? Eller har man inte tyckt att det funnits anledning till det?
De svenska är väldigt olika djur, mest eftersom de (särskilt nu för tiden) sällan är återkommande arrangemang. Ta årets Swecon, till exempel. Swecon är inte på samma sätt som Readercon en årligen återvändande kongress, utan en titel vi förlänar en svensk kongress genom att rösta fram den (nu alltså Kontrast i Uppsala, som Maria, Daniel och jag är med och gör). Kontrast är inte heller en årlig företeelse: det har inte funnits någon tidigare Kontrast i Uppsala och det kommer inte att finnas någon Kontrast 2013. Vilken kongress som är Swecon 2013 röstas fram på Swecon 2012, men mer övergripande organisation än så finns inte. Vi har alltså inget som helst mandat att besluta om huruvida någon skall vara välkommen eller inte. Vad vi kan göra är förstås att avvisa personer från vår egen kongress om problem skulle uppstå, samt om det skulle vara befogat skicka vidare en rekommendation till nästa års kommitté, som är några helt andra än vi själva, och ha tydlig information om vart man kan vända sig.
Med det sagt har jag personligen aldrig varit med om några problem av det här slaget på svenska kongresser. :)
//JJ