Den bästa sortens skämt är ofta de där man inte riktigt vet om personen menar allvar eller inte. Som i fallet med Västnytts rapportering om Alingsås bibliotek, som nu möjliggjort för sina låntagare att komma åt böckerna utanför bibliotekets öppettider förutsatt att de har ett lånekort och har fyllt sexton år. Västnytts reporter Jesper Henke reagerar på den i hans ögon lågt tilltagna åldersgränsen och går i intervjun till angrepp mot bibliotekschefen, som antingen har vansinnigt svårt att hålla masken eller också sitter och pinsamhetsfnissar, den där lite ofrivilliga reaktionen som drabbar människor när någon sitter och säger någonting så idiotiskt att de inte vet hur de skall reagera.
”Jag kan inte låta bli att tänka på all dekadent litteratur som nu blir tillgänglig för minderåriga utan vuxen övervakning”, säger Henke, och lägger fram James Joyces Ulysses, Lady Chatterleys älskare av D.H. Lawrence och Madame Bovary Gustave Flaubert. ”Det finns ju väldigt mycket olämplig litteratur som absolut borde ha artonårsgräns”, säger han till bibliotekschefen, i ett land där snittåldern för sexualdebut ligger i närheten av sextonårsstrecket och där den sjuttonåring som så önskar inte direkt brukar förnekas att låna skönlitteratur med intimt innehåll även när lånet så att säga övervakas.
I de flesta sammanhang hade det förstås framstått som överdrivet parodiskt, men det känns likväl som ett något udda grepp i lokalnyhetsrapporteringen. Jag tänker nog ändå förutsätta att Västnytt tycker att det ingår i deras uppdrag att ironisera över malplacerad moralpanik.
Alternativet är att de på fullt allvar tror att personer i sexuellt aktiv ålder, människor som under övervakning får framföra bil på allmän väg och driva eget företag, tar skada av att läsa litterära sexskildringar. Eller att kåta sextonåringar med tillgång till all världens nakenhet på teh internetz kommer att kasta sig över James Joyce och Ulysses. Det verkar ju, om vi säger så, en smula osannolikt.
Madame Bovary ingick i undervisningen när jag var sexton, sjutton och gick i gymnasiet.
Vi tyckte att den var rätt tråkig.
Jaha, då borde dom plocka bort ett stort antal ungdomsböcker också i så fall, som typ alla Katarina von Bredows romaner. Vilket skämt!
Haha! Dagens roligaste.
Och alla vet väl att det är Grottbjörnens folk-serien, snarare än Ulysses, som kåta ungdomar läsa för att det ”dekadenta” innehållet? ;)
Förresten så lånade jag själv hem de Sades De hundratjugo dagarna i Sodom när jag var runt tolv år på ett bemannat biblioteket som då inte hade självutlåningsdiskar. Så var det med den övervakningen.
Jo. Jag lånade inte så mycket böcker när jag var liten eftersom jag mest tvångsmässigt gick igenom mina föräldrars och morföräldrars bokhyllor, men nog råkade man få med sig en och annan med innehåll som hade fått betydligt fler att höja på ögonbrynen än vad Lady Chatterleys älskare skulle lyckas göra. Och det hände ju aldrig att någon nekade en att låna någonting, tack och lov.
//JJ
Möjligtvis är det förstås så att det är riktigt noga uttänkt av Västnytt, som oroar sig över ungdomens litterära bildning. Vad är enklaste sättet att få folk att läsa någonting? Få dem att tro att det är förbjudet. Om en film censureras sprids genast att, jo, den här måste man se. Ibland hör man rykten om att den eller den författaren i Kina mutat någon myndighetsperson för att få sin bok förbjuden, eftersom den säljer då. Så om man lurar i fjortonåringarna att Joyce, det är minsann någonting som de där sjuttonåringarna inte borde läsa, så tänker de sig att skaror av ungdomar skall flockas kring att läsa klassisk nittonhundratalslitteratur och få sig lite oväntad litterär bildning medan de förtvivlat letar efter pornografin. Eller så.
//JJ
Ja, jag måste ju erkänna att jag, som ännu inte läst någon av de tre titlarna, faktiskt blir lite nyfiken.
Lady Chatterleys älskare förbjöds när den kom, men är på de flesta sätt betydligt mer oskyldig än genomsnittlig slashnovell. Ulysses borde du läsa (av litteraturhistoriska skäl om inte annat), men inte för sexinnehållet. Madame Bovary uppmärksammades inte specifikt för sexscenernas skull när den gavs ut, utan vad som orsakade skandal var att det var en skildring av en kvinna som hade en utomäktenskaplig affär. Själv har jag aldrig riktigt kunnat med Flaubert, som säkert är en mycket skicklig författare (han är berömd för sin precisa prosa, men det är svårare att bedöma för mig med min usla franska), men herregud vad tråkig jag alltid har tyckt att han är.
//JJ