Läsning pågår

Etikett: fanzine

Sf-fansin: en introduktion

Eftersom vårt nya tillskott, Daniel, har bestämt sig för recensera gamla science fiction-fansin ur Upsalafandoms arkiv, tänkte jag att en kort introduktion till ämnet kunde vara på sin plats.

Ett sf-fansin, eller sf-fanzine, beroende på hur man än väljer att stava det (min personliga tumregel är att de flesta alternativ fungerar så länge som man inte är konsekvent. Det gäller att hålla läsarna på tå), beskriver engelskspråkiga Wikipedia som ”an amateur or semi-professional magazine published by members of science fiction fandom, from the 1930s to the present day”. Nu för tiden ser man inte så många pappersfansin – bloggar och internet i allmänhet har tagit över många av de roller de en gång hade, och sf-kongresser har fått en viktigare roll som fandoms centrala aktivitet och kontaktyta – men i många decennier var fansinen det klister som höll samman den mycket speciella läsarrörelse som är science fiction-fandom.

Ett fansin kunde vara allt från några sidor som huvudsakligen handlade om vad som hade hänt i utgivarens liv till vad som i nästan vilket annat sammanhang som helst hade benämnts som tämligen ambitiösa tidskrifter, ibland med någon förening i ryggen (som SF-Forum), ibland med en ensam person bakom. Vissa tidskrifter, som Minotauren, började i fansinformat. Deckarförfattaren Stieg Larsson (FIJAGH!, Sfären), författaren och översättaren Erik Andersson (Der Leuchtturm; i dagarna aktuell med nyöversättningen av Ulysses) och Augustprisvinnaren Steve Sem-Sandberg (SF-Forum) är exempel på personer som i sin ungdoms dagar var fansinutgivare men sedan lämnat sf-litteraturens sfär. Andra som i större utsträckning kom att stanna inom den, som Bertil Mårtensson, John-Henri Holmberg eller Sam J. Lundwall har också en diger fansinproduktion bakom sig. För många fungerade fansinutgivningen och -skrivandet som ett steg mot ett liv inom litteraturen.

Vissa fansin är lysande, antingen genom hur de behandlar litteraturen eller genom skribentens förmåga att underhålla vad den än råkar skriva om. De flesta, som vanligt när det handlar om amatörproducerad text, är det inte. Oavsett är det en fascinerande inblick i en läsarkulturs historia. Ha det så roligt, Daniel.

Science-Fiction Times, tredje året, nr. 26, oktober 1960

Det här är mitt första fynd från Uppsala Fandoms arkiv. En vikt A4-sida med SF-nyheter och recensioner för ringa 50 öre. Rättelse från Carl Hällström: ”offset tryckt nummer, 4 sidor i A5, från original i A3.”

Redaktion: Carl Hällström, Gabriel Setterborg och Anders S. Fröberg — Auktioner verkar vara något som hör fandom till. James V. Taurasi Sr rapporterar från Pittcon (380 närvarande fans), Worldcon nr. 18, 2-5e september, att ”Bloch-auktionen” återigen hölls. Diverse kändisar auktioneras ut till högstbjudande för en timme. Det framgår inte vad vinnaren får göra under denna timme. Men L. Sprague de Camp gick för hela 25 dollar! Kan det här vara någonting för dagens svenska kongresser? Låter som en ypperlig idé, och precis som på det forntida 60-talet ska pengarna gå till välgörande fandom-ändamål. Trots att det här skedde för 52 år sedan så diskuterade man science fictions digra situation då också. En av de stora programpunkterna var ”Vem dödade SF”: ”Alla var de överens om att SF inte är död, men svårt skadad. SF måste förändras eller dö”. Ljuset i mörkret var att SF börjat spridas till en bredare publik eftersom författarna börjat vända sig till ”mens magazin” av ekonomiska skäl. Det går bra för SF TIMES. De har inte bara blivit recenserade i Häpna!, utan de har också omnämnts i Sundsvalls-Posten och Uppsala Nya Tidning. ”Det är tydligt att dagspressen börjar få upp ögonen för SF”, skriver Karl Karlson-Orre. Anders S. Fröberg berättar om hur han fått kontakt med sydamerikanska SF-läsare, och till och med gjort en spanskspråkig version av SF TIMES under namnet TEMPO DE FANTASIA. Han förmedlar gärna brevväxlingskontakter (för spanskkunniga svenska fans) också. SF TIMES recenserar gärna tysk-, fransk- och spanskspråkig SF om intresse finns hos läsarna. Här är en punkt dagens fandom har mycket att lära sig av. Det skrivs SF och fantasy på fler språk än engelska (och vissa kan till och med läsa det utan översättning). Noterat: omslag och illustrationer verkar ha varit en stor grej. Illustratörer och bilders kvalité nämns i majoriteten av recensionerna. Jag avslutar den här korta tillbakablicken med ett längre citat av Ingvar Svensson, bosatt i Uppsala. Det är vackert.

Min idé är alltså, att vi äntligen skall förmå oss att uträtta något av bestående värde inom de ”aktiva kretsarna”. Uppläggningen i stort sett skulle vara, att jag som initiativtagare kontaktar ett antal aktiva och f. d. Aktiva fans och förmår några av dem att lova sin medverkan vid insamlandet av uppgifter om det mesta. Sedan tillräckligt mängd material erhållits, skulle lämpligen ett SF-möte, t.ex. i Uppsala, utlysas och avhållas i form av ett symposium över den svenska SF-förelsen. Efter bearbetning av materialet i samarbete med utvalda akademiker skulle avhandlingen kunna släppas ut i allmänhetens händer under det ståtliga namnet THE SWEDISH SF-FAN MOVEMENT.

© 2024 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑